Jobb, bil och sånt…

Har tillbringat alldeles för mycket tid på jobbet under juni månad, och de lediga stunderna hemma har ägnats åt återhämtning. Idag är en sådan dag. Jag vaknar tidigt, men ligger kvar i sängen och försöker ägna mig åt att slappna av…går sisådär.

Vår lilla avdelning med 2,8 personal har dock slagit rejält omsättningsrekord denna månad (juni) och vi har talat om för chefen att vi vill fira med tårta. Hoppas att han tar oss på orden.

Nu är det dock bara åtta arbetsdagar kvar till dess att min semester infaller. Det ska bli så skönt. Speciellt med tanke på att jag har köpt en bil. Japp, en bil! Än så länge ingen lägenhet dock. Tittade på en i Munkebäck som jag gillade väldigt mycket, men jag gillade inte mäklaren. Enligt honom så var vi fem personer som bjöd på lägenheten, ”men det kommer nog två till” och när jag sade till honom att detta bud är mitt slutbud så svarar han ”jag tycker inte att du ska sluta nu”. Vilket gjorde att jag replikerade ”det tycker jag”.

Nåja, med en bil så bli behovet av en ny lägenhet något mindre samt att jag kan vara lite friare i valet av område.

Ska titta på ytterligare några lägenheter och se till att få hem bilen till nästa vecka. Vi har kommit överens om pris på bilen, men den är inte betald ännu och inga papper är påskrivna så jag kan fortfarande ångra mig, men jag hoppas att säljaren inte gör det. Ser redan fram emot allt jag kan göra enkelt och smidigt; hälsa på kompisar som bor utanför stan med taskiga kommunala förbindelser, storhandla, slänga skräp på återvinningsstation, åka på utflykt, hälsa på släkten, ta med mig möbler och grejer från mammas källarförråd. Samt kunna ta bilen till jobbet och därmed halvera min restid även om kostnaden ökar. Frihet i en liten bil!

Aaahhh!

Hade sällskap av min ”busskompis” på väg hem från jobbet och efter att ha uppdaterat oss om midsommar så pratade vi om valmöjligheter och om att köpa lägenhet contra köpa bil. Jag var på väg till lägenhetsvisning och hon var på väg att köpa en bikini men gick i bilköpartankar. Så in till Nordstan diskuterade vi vad som var smartast att köpa först, bil eller lägenhet. Vilken bil man skulle köpa sig, ny eller nyligen begagnad. Om man skulle bo, där vi bor nu, eller faktiskt flytta till Hisingen. Då skulle man kunna cykla till jobbet och faktiskt inte behöva bil.

Jag var och tittade på lägenheten och den är inte lika ljuvlig som den, vars fasad jag gillat i femton år och där jag blev blixtförälskad i lägenheten, men den har ett 500 000 kronor lägre utgångspris och det är inte fy skam. Dessutom så gillar jag den, gillar hustypen (från 1949), det är nära till spårvagnen och bra affärer. Den har balkong och billig månadskostnad. Framförallt så är den inte sönderrenoverad. Vill ha!

Sen ringer en kompis mig och tipsar om en bil. Vill ha! Jag klarar nog inte mer just nu. Dessa val! Ahhhhh!

Läslust…eller kanske en bristande sådan…

Lästlust eller snarare bristen på det…

Jag har högvis med böcker som ligger och pockar på min uppmärksamhet, nya och fräscha, lite äldre men fortfarande fräscha och framförallt olästa. Plockar jag i den högen när jag vill ha något att läsa? Nej, istället går jag till bokhyllan. Håller på att beta mig igenom de titlar av Margery Allingham som jag har i min ägo och sneglar också mot Ngaio Marsh. Även om jag inte tycker att sommaren har kommit till fullo så har jag drabbats av ”sommarläsningen”. Stillsamma pusseldeckare, absolut inget mer krävande.

M(2) hade köpt Historikern (av Elisabeth Kostova) i pocket inför resan till Göteborg och jag hoppas att hon tycker bättre om den än jag gjorde när jag tappert försökte ta mig igenom den. Lyckades inte helt, men så är jag inte heller något större fan av Dracula-myten och dess litterära avknoppningar.

Just nu så skulle jag allra helst vilja ha i min hand:

Levande bete av P J Tracy

Dött lopp av P J Tracy

Sorgens arv av B Nadel

Harem av B Nadel

Samt

I skydd av mörkret av S Booth

Den sistnämnda titeln är den enda jag faktiskt kan komma över utan att råna förlag på manuskript…de övriga är bara frestande information på adlibris än så länge. Det skulle ju vara trevligt om de kunde vara tillgängliga för köp vecka 28 då jag börjar min semester, men jag misstänker att det snarare är september* som gäller.

*Update: från juni är det utgivning av titlarna, längst får jag vänta på Harem, som dröjer till oktober.

Annandag

Fast inte säger man annandag midsommar. Det låter rätt fjantigt, även om det uppenbarligen existerar. Det känns som om det är fler ställen öppna annandag jul än annandag midsommar. För midsommar är ju ändå ”alla” på landet. Den där drömmen om en liten röd stuga eller möjligtvis eternitpräglad hytte på västkusten som ”alla” åker till och firar midsommar. Nu firade jag praktiskt taget en sådan, men jag har tidigare år firat midsommar i lägenhet i stan och en gång så var jag och några kompisar på Avenyn, satt på en av de många fullsatta restaurangerna och käkade innan vi frampå natten hamnade vid de märkliga knubbiga rundlarna, ”statyerna/monumenten” längs en av de centrala gatorna i Göteborg och hängde på dem och diskuterade livet…

Nu är det ju rätt många människor som faktiskt firar midsommar i stan, eller t o m inte firar alls…så det blir lite tråkigt när ”alla” har stängt sina caféer och affärer. Gud va’ gnällig jag låter. Allt var inte alls stängt idag, men våra förstahandsval var stängda. Det resulterade i detta inlägg.

När jag jobbade inom vården och i affär så hände det att jag t o m jobbade hela helgen. Ett år när jag jobbade i affären så övertalade jag och en av mina kollegor chefen att ha öppet ica-affären på lördagen också. Vi skulle ju jobba midsommar och söndag, varför ha stängt lördag? Dumt när det handlar om färskvaror. Så vi hade affären öppet och vi drog in betydligt mer pengar än vad vår övertidsersättning kostade chefen. Sens moral. De flesta extrajobbare vill tjäna extra pengar och jobbar gärna obekväm arbetstid för att dra in så mycket pengar som möjligt på så liten tid som möjligt.

Små grodorna…*

Då har man överlevt ännu en midsommarafton. Denna gång på klassisk mark, d v s sommarstuga i sommarstugeområde. Både stugan och området är trevligt och ligger mycket nära sandstrand och hav. Synd bara att det duggregnade och var ganska kallt även om det klarnade upp framåt kvällen.

Skillnaden från de senaste midsomrarna och denna är att det varit majoritet av nyktra alkoholister på de tidigare midsommarmiddagarna. Det fanns inga sådana i år, däremot en man som krävde att få äta sill och potatis som en ursäkt att få hälla i sig snapsar. Lyckligtvis så blev bara mer tjatig men dock hanterbar. Att däremot hälla i sig den mängden snapsar (tillsammans med övrig alkohol icke att förglömma), ca 7-8 stycken och sedan visar det sig att karln tänkt köra bil vid 10.30-tiden morgonen efter. Har man dessutom en egen liten alkoholmätare med sig så borde man nog snarare tänka över sitt alkoholintag snarare än att kontrollera hur mycket man kan dricka. Jag nämnde hur bra jag tycker att det är med alkolås på bilar, men han nappade inte på den diskussionen…

Faktum är, vill han så får han supa ihjäl sig, men att ge sig ut i trafiken och inte var helt nykter är omdömeslöst. Men medelålders män, tja även andra, har ju inte klart omdöme där.

Annars var det en trevlig småputtrig afton med god mat och gott att dricka med en avslutande promenad att titta på vågor som slog mot sandstranden.

Resandet gick också bra, tack vare platsbiljetter. Det är ju ingen sträcka (söderut mot Malmö, räknat från Göteborg) som jag har lust att resa obokad i midsommartid. Jag är för gammal och bekväm av mig för det.

*= Nix, det enda som sjöngs var diverse ekivoka snapsvisor.

Stöld

WordPress har stulit ett inlägg från mig! Antagligen det mest briljanta och begåvade någonsin och helt omöjligt att återskapa. Även om jag skriver dem i word så sparas de inte…dumt av mig. Får skylla mig själv och börja ett nytt liv. Vem i hela världen kan man lita på? Inte mig och definitivt inte wordpress.

Igår påbörjade jag min minisemester när jag stämplade ut med nästan tre timmars övertid i bagaget. Jag har sovit, inte skönt men länge och idag har jag bara skrotat omkring, förutom hämtat ut mina filmer från cdon.com. Gillar snabbheten hos dem, beställde dem sent söndag kväll och fick hem det lilla uthämtningskvittot i tisdags, men eftersom jag kom hem sent då också (dock av andra orsaker än jobbet) så blev det först idag. Just nu så vilar jag mig lite från ”The importance of being Earnest”. Oscar Wildes texter ur Colin Firths och Rupert Everetts munnar… Har också Afrikas drottning i min ägo samt Vargarnas rike och Gosford Park. Kan bli en överdos framför bildskärmen.

Karensdagar…

…i syfte att minska långtidssjukskrivningen känns inte som en klockren lösning men vad som framförallt slår mig är att de som lämnar detta förslag med största sannolikhet inte använder sig av karensdagar. De klarar sig från detta med att ”jobba hemifrån”, vilket de också kan göra genom att läsa dokument, kolla mejl via uppkopplingen som jobbet står för, svara i tjänstemobilen.

De flesta arbetande människor har dock inte den möjligheten att de kan jobba hemifrån, för man tar ju knappast med sig montörjobbet, affären eller pensionärerna hem till sig.

Jag har det rätt bra ur den synpunkten. Jag kan klara det mesta av mitt jobb genom att använda (tjänste)mobilen och läsa och svara på mejl. Så löste jag delar av de senaste sjukdagarna t ex. Jag var iofs ”så illa tvungen” att svara på telefon och stötta min kollega som fick ta hand om de mest akuta ärendena. Under åren i Tyskland var t o m karensdagen bortplockad av företaget, eftersom de misstänkte det som också skedde. Jag var tillgänglig i hemmet de få gånger jag var hemma.

Det svenska samhället börjar passa in allt mer och mer under rubriken till en av Maj-Gull Axelssons reportageböcker, den eminenta ”De som inte har”.

Jodå, det finns de som har. Det finns de som har det gott, men att sträva efter ett tvåtredjedelssamhälle eller att gynna i första hand de som har är knappast ett människovänligt perspektiv. Solidaritet är numera ett ord som för en ganska tynande tillvaro. Vem är jag att klaga och gnälla? Jag kan inte med den bästa vilja påstå att jag är en människa med en helt igenom solidarisk tankesyn, men för mig är det viktigt att ha med sig tanken och åtminstone försöka bry sig. Att göra vissa val baserade på ett beslut som inte enbart gynnar mig utan också kan gynna min omgivning. Att någon gång göra ett val som i första hand gynnar andra, men som inte ger mig några specifika förmåner.

Ett klick bort…

Jaha, så gjorde jag det. Det är fullkomligt livsfarligt, kul och dyrt. Nätshopping alltså. Hittills har jag shoppat en tavla (väldigt liten),kläder, hudvård, kamera, böcker och nu så var det då dags för cd-skivor. Det blev Afrikas drottning och så Gosford Park, Mr Ernest (tja, vad kan jag säga…jag har varit svag för både Clive och Colin i dryga tjugo år och tonårsfantasier brukar sätta sig kvar…mer om det någon annan gång) och så blev det Vargarnas rike. Inte för att det på något sätt kan mäta sig med boken men, det är en bra fransk thriller som förtjänar en mer uppmärksam tittare än jag var sist. Då jämförde jag bara med boken, fast Jean Reno var très formidable.

Kontakt – (svårigheter, glapp, full…eller bara en synlig omvärld)

På film så möts alltid människor sådär spontant, charmigt, roligt eller ibland livsfarligt medan den vanliga människans vardag känns ganska banal och trist.

Men så händer det, idag så började jag på allvar snacka lite mer med den tjejen som bor i de östra stadsdelarna och som ibland åker samma tider som jag till och från jobbet. Idag så hade vi båda jobbat över och var lite halvtrötta och sega, bussen krånglade vid Bjurslätts torg och vi hann utbyta nuvarande jobb, att hon bott i London en massa år och jag hade bott i Düsseldorf i två år samt få reda på vad den andra heter. Rätt kul faktiskt.

När jag mellanlandade i Berlin senast så fikade jag och bytte visitkort med en tjej som var inflyttad till Göteborg. Vi satt bredvid varandra på planet, men då bytte vi varsin mening och jag läste koncentrerat i min deckare medan hon lyssnade på musik. Så sprang vi ihop vid incheckningsmaskinerna och började snacka…

För rätt många år sen bodde jag utanför Stockholm en kort period av mitt liv, en helg så ville jag så hemskt gärna spana in ett gäng lerfigurer i en lokal nånstans i Värtahamnen (kommer inte ihåg vad konstnären heter, men han fick en massa människor att göra små lerfigurer som han ställde ut och då pratar vi om tusentals). När jag med förvirrad min klev av bussen så frågade en av de andra bussåkarna om jag visste vägen till utställningen. Det gjorde jag inte, så vi slog våra kloka huvuden ihop och hade en trevlig stund både till uställningen under den och på väg in till stan igen.

I Paris så blev jag hopföst med en tjej som kom samtidigt som jag till Chartiers och det slutade med att jag en vecka senare var med som publik på Maxims när hon spelade in ett tv-program, hon var sångerska och hade en show där. Sen så var det en förtjusande fransman som erbjöd mig sittplats på en rätt fullsmockad buss en annan dag, och sedan erbjöd han fika och middag och tja det blev ett halvårs distansromans.

En annan gång så väntade jag på spårvagnen i snöoväder och hade en trevlig pratstund med en sympatisk kille och när väl vagnen kom gick vi på tillsammans, satte oss ner på ett säte och fortsatte prata tills han klev av vid centralen och jag fortsatte hemåt.

Ibland handlar det om att våga, eller anstränga sig. Andra gånger om att bestämma sig för att följa strömmen. Rätt ofta händer ingenting, men det kan bli kul när det slår till.

Jag hör verkligen inte till de som småpratar med folk i största allmänhet, faktum är att jag föredrar att sitta med mina egna tankar på kommunala färdmedel. Ett möte behöver inte bli fler möten, ibland så är det fullt tillräckligt att få den där stimulerande pratstunden. Och ibland önskar man att man hade vågat fråga…

Ingen tur…

…till havet idag. Det blev en kortare cykeltur istället. Det blåste inte direkt ljumma vindar och himlen såg illavarslande ut. Att det sen är soligt vid mitt hus gör ju livet lite besvärligare, men i vilket fall som helst så blir det en cykeltur till om några timmar.

Men först lite läsning i Porslinsguvernanten av Margery Allingham. Känner på mig att den förtjänar en omläsning