Ett eget rum

februari 21, 2010

Rolandssången – chanson de geste

Postat i: Böcker,Läsning — klotho @ 00:21

Vissa texter fastnar av någon märklig anledning, det är närmare tjugo år sedan jag läste Rolandssången (delar av den) i översättning av Frans G Bengtsson och fortfarande minns jag hur Roland långt om länge blåser i sitt horn för att begära undsättning från Karl den store och hur han praktiskt taget blåser sig till döds.

Högt blåser Roland: vånda är och nöd

i hornets rop. En blodström väller röd

fram ur hans mun: sin tinnings ben han spränger.

Långt bort den kallelsen bland bergen går;

till kejsaren, där han bland passen står,

och till armén och hertig Naimes den tränger.

Då kejsarn:”Rolands horn det är, som blott

har hörts när han i strid och fara stått.”

Karl den store blir dock övertalad av Ganelon att vänta, att det knappast är så farligt och att Roland blåser i onödan. Vad som sedan kommer att uppdagas är att Ganelon, Rolands fosterfar förått den frankiska hären och Roland som den riddare han är väntar in i det längsta med att blåsa efter hjälp men till sist inser han att de måste ha hjälp.

Än blåser Roland tung och väldig klang,

fast tinningbenen sprängts och blodet sprang

ur munnen. Hän till hären ljudet bringar

sitt bud. Då kejsarn:”Stor den klangen ljöd.”

Då hertig Naimes:”Grev Roland är i nöd;

svår är den strid som till det ropet tvingar.

Den så ej tror har honom visst förrått.

Kung, höj ditt härskri och vänd åter brått,

ty det är Rolands rop om hjälp som klingar.”

Det är magnifika rader, men inte så lättlästa och beskriver Karl den stores (Charlemagne) återtåg från Spanien genom Pyréeneerna år 778, där Greve Roland finns med bland eftertruppen som skall skydda hären. De blir enligt legenden attackerad av en saracensk här(i själva verket var det basker, men i sången omgjorda till saracener, det finns också olika versioner om huruvida Karl den store var på väg till Spanien eller från)  och riddare Roland väntar in i det längsta med att kalla på hjälp. När väl Karl den store hörsammat Rolands horn så är det försent, den frankiska eftertruppen är övermannad och dödad. Karl den store ger sig iväg och attackerar Saragossa innan han avrättar förrädaren Ganelon och för kvarlevorna av Roland till sitt residens i Ais.

Jag hör inte till dem som tjusas av krigsskildringar och rätt stora delar Rolandssången är påfrestande att läsa, men samtidigt kan jag inte låta bli att tjusas av en text som överlevt i närmare tusen år. Vem som är den ursprunglige författaren till verket  på tiostavig vers är okänt, men man vet i alla fall att verket översattes till högtyska på elvahundratalet.

Jag har gjort väldigt få anteckningar i texten om Roland, bara en understrykning med kommentaren symbolhandling finns med i slutet av texten: Sin högra handske nu åt Gud han ger. (Jag har betydligt fler kommentarer och understrykningar om Beowulf men där har inga rader etsar sig fast i min hjärna.

Att jag överhuvudtaget skriver det här beror på att jag hittade två relativt nyutgivna böcker med Rolandssången på svenska. En bok 2009 och en bok 2010.

I översättning av Gunnar Carlstedt och Leif Duprez har Rolandssången getts ut på Bonniers förlag i februari 2010. (Av någon märklig anledning så står det av Kerstin Nord när man söker på den hos Adlibris och hon är visserligen också delaktig i boken, men som formgivare)

Rolandssången i översättning av Jens Nordenhök gavs ut på förlag Brandgul 2009. (Även här har Adlibris angett en ”märklig” författare. Det står av Dick Harrison och han visserligen skrivit förordet men ska väl knappast stå som författare till boken)

Är aningen nyfiken varför två förlag bestämt sig för att ge ut Rolandssången i nyöversättning. Jag hade nog varit nyfiken även om det bara varit ett förlag för jag måste erkänna att jag ser ingen potientiell försäljningssuccé. Å andra sidan är det väldigt trevligt att utgivning inte baseras helt på storsäljare.

Bonniers ger ut Rolandssången i sin klassikerserie som spänner från Janet Frame och Tove Jansson till Aksel Sandemose och Gérard de Neval.

Förlaget Brandgul har som första bok gett ut Rolandssången (enligt deras hemsida):

Vi inleder utgivningen med ett utav medeltidens viktigaste och mest inflytelserika verk. Efter ett fyra år långt översättningsarbete ligger den första fullständiga översättningen någonsin av Rolandsången färdig i tryckpressarna. Boken finns tillgänglig för handeln Juli/Augusti 2009. 210 sidor, hårdband med skyddsomslag. Översättning av Jens Nordenhök. Förord av Dick Harrison.

Kanske kanske blir det någon nyläsning av Rolandssången för mig, men inte troligt att det sker den närmaste tiden.

1 kommentar »

  1. Min favoritrad i Rolandssången:
    Själv känner Roland att hans liv är slut
    Igenom öronen går hjärnan ut

    Odödliga rader. Vem har översatt dem?

    Kommentar av I Jones — mars 6, 2011 @ 23:34 | Svara


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Rubric-temat Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: