Nyutgivning av Harriet Vane-sviten

I jakten på något roligt, nytt och spännande att läsa hamnade jag på Bonniers hemsida och började gå igenom vårens utgivning och vad hittar jag, om inte en planerad nyutgivning av Dorothy Sayers fyra detektivromaner med Harriet Vane (och Lord Peter såklart men han finns ju i fler böcker), Oskuld och arsenik, Drama kring död dansör, Kamratfesten samt Lord Peters smekmånad. De marknadsförs som ” För första gången ges de nu ut oavkortade på svenska…” och det får mig att undra över mina böcker som gavs ut av Bonniers 1993, vad saknas i dem? Det känns ju lite tramsigt att köpa på sig nya böcker, men om de jag har är ofullständiga så vill jag ha de nya.

Om jag kommer ihåg rätt så saknas ett avslutande och förklarande brev av morbror Paul Delgardie om hur det kom sig att Lord Peter slog sig på den detektiva banan i den svenska utgåvan av En sky av vittnen, men återigen, vad saknas i dessa?

De böcker som är från 1993 har en tecknade bilder från tv-serien, tror jag. Jag har inte bestämt mig än om jag gillar de nya omslagen eller ej. De är vackra, men är de verkligen Vane&Wimsey?

Jag antar att de små kuverten skall symbolisera Lord Peters återkommande frierier, men borde det inte ha varit portvin på smekmånadsboken? Eller möjligtvis palsternacksvin, även om jag inser svårigheten med att gestalta det sistnämnda.

Bekännelse

Jag har ännu inte läst någon av Elsie Johanssons böcker, hon beskriver en tidsperiod som aldrig lockat mig till läsning. Jag har däremot läst och gillat en hel del texter av Anneli Jordahl så det var det som gjorde att jag grabbade tag i Att besegra fru J. En bok om Elsie Johansson och tog med den till kassan. Jag har inte riktigt avslutat boken ännu, men Elsie är en mycket sympatisk bekantskap med många intressanta idéer och åsikter så det känns som om jag ska övervinna min brist på intresse och faktiskt ta och läsa det hon själv skrivit.

Kärleken är dödens motsats

Årets bokrea skinnade mig sannerligen inte, för jag lyckades inte uppbåda någon större entusiasm för de böcker jag såg i katalog och på nätet. Två slumpvis upphittade pocketböcker på ICA Maxi blev inköpet (förutom några kok/bakböcker för halva rea-priset på Coop).  Se där, inte ens bokhandeln gynnade jag. Den ena boken är Världens lyckligaste folk av Lena Sundström (där jag läst ungefär en tredjedel) och den andra är Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano.

Jag var inte entusiastisk när jag tog mig an Gomorra, mest för att jag undrade hur en bok om Neapels maffia kan vara så bra som folk sade. Jag är inte så svag för ”maffiaböcker”, vare sig det är påhittat eller sanna berättelser, men hur det nu var så började jag läsa Gomorra och fastnade i den fullständigt. Nu har jag också läst den lilla, i bemärkelsen tunna boken (53 sidor ) om Maria, vars pojkvän och blivande make blivit dödad under sin placering i Afghanistan. Maria är sjutton år gammal och de hann inte gifta sig, Enzos utlandsplacering skulle göra det möjligt att fira bröllop, men istället för brudklänning blev det en änkas svarta klädsel för henne. Att ta värvning i armén och åka på utlandsuppdrag är ett vanligt alternativ för unga syditalienska män, ett snabbt sätt att få ihop en större summa pengar, under förutsättning att du inte blir dödad eller skadad.

Det är en berättelse om  kärlek utan lyckligt slut, där en ska leva vidare, men som ännu inte klarar av att släppa taget. Det är också ett inlägg i Savianos (ska man kalla det mission?) att synliggöra det den södra delen  av Italien, den fattiga kusinen som knappt får allmosor av den rika kusinen i norr. Där livet handlar om att överleva och valen baseras inte på möjligheter utan snarare om bristen på dem.

Saviano har ett vackert språk och kan konsten att förmedla bilder med sina ord; ”Maria tryckte Enzos brors hand så hårt att hennes naglar, långa och välvårdade som det anstår en kvinna som står i begrepp att gifta sig, skar in i hans handflata:” På dessa 53 sidor så möter man både Enzo och Maria, deras kärlek och resterna av den som vårdas ömt men också med besatthet av Maria. Saviano beskriver och försöker förstå Maria, hennes önskan att hålla kärleken till Enzo levande och på så sätt hålla honom vid liv. Kärleken är dödens motsats.