Tematrio – sex

Lyrans tema denna vecka är böcker som innehåller minnesvärda sexskildringar och efter att ha skärskådat min bokhylla så kan jag väl säga att minnesvärt sex inte spelar en dominerande roll i de flesta av bokhyllornas böcker. Det finns sex, och det finns kärlek lite här och var, men minnesvärt, nja. Några titlar har jag i alla fall fått ihop, även om en av titlarna finns i källarförrådet. Jag tror att jag har sparat boken, men jag är inte helt säker. Den kommer som nummer ett på listan nedan.

1 Hästarnas dal av Jean M Auel. Jag var tretton år gammal när Hästarnas dal publicerades på svenska, och jag vet att jag läste den någon gång i början på högstadiet. Grottbjörnens folk, den första i serien om Ayla, cromagnonflickan som hamnat bland neanderthalarna var en sensation vill jag minnas och en häftig läsupplevelse som tonåring. Hästarnas dal är väl mest ihågkommen för mötet mellan Ayla och Jondalar och deras sex/kärleksupplevelser. När tonårskillar försökte få tag på porrtidningar läste tonårstjejer Hästarnas dal med nyfiken fascination i blicken. Nu pratar vi mitten/början av 1980-talet och internet och dess porrsidor var i sin linda. Tjejerna i min klass läste Mitt livs novell och Starlet, och Hästarnas dal. Fast vi pratade inte om det sistnämnda, det var ju lite pinsamt. För att inte tala om hur pinsamt det var att upptäcka att ens mamma också läste böckerna. Jag kommer faktiskt inte ihåg något om de faktiska sexscenerna, det är bara känslan som jag minns. Det lite ekivoka och kittlande att läsa om ”det”.

2 Decamerone av Boccaccio. Det är trettonhundratal och digerdöden härjar i Florens. Tio unga män och kvinnor flyr staden och beger sig till en villa på den toscanska landsbygden. Där stannar de i tio dagar (därav titeln deca = tio) och fördriver tiden med att berätta historier för varandra och när den tionde dagen är passerad så har de hundra berättelser, många av dem av erotisk karaktär. Jag har i min ägo en vacker illustrerad upplaga med 31 av de hundra berättelserna och den köpte jag på antikvariat som sjuttonåring, med rodnande kinder för jag förstod först inte vad som menades med den ”illustrerade upplagan” och då kunde jag inte riktigt med att backa om köpet. Det är otrogna hustrur, nunnor nyfikna på kärleksäventyr och män på vift som det berättas om i Decamerone, mer eller mindre outtalat om kärlekens och lustans fröjder.

3 Catherine M:s sexuella liv av Catherine Millet var riktigt chockerande när den dök upp. En redaktör i på en exklusiv konsttidskrift som skriver essäer om modern konst, en kvinna i femtioårsåldern som i sin bok skrev väldigt öppenhjärtligt om sitt sexuella liv med make, vänner och främlingar. Vad jag kommer ihåg av boken är den sakliga nästan kyliga beskrivning av hennes sexuella aktiviteter, som om hon själv var en iakttagare istället för en aktör. Det kittlande med denna bok var ju att hon gick ut med sitt namn och sitt liv och att hon var tja, ”grannkvinnan” och genom att läsa boken fick man reda på mer än man egentligen ville veta om Catherines mer privata liv. Minnesvärd definitivt, men mer åt det avskräckande hållet.

Tematrio – häxor

Lyrans tematrio för påskveckan är häxor i litteraturen och det finns det gott om, med blandade beskrivningar.  I Tusen svenska kvinnoår – svensk kvinnohistoria från vikingatid och till nutid finns följande rader om häxor och häxjakt: I de flesta länder riktade sig häxprocesserna nästan enbart mot kvinnor. Det finns en uppsjö av förklaringar till varför kvinnor förföljdes och avrättades runtom Europa. Var häxan en tacksam och lagom ofarlig syndabock i svåra tider med missväxt, farsoter och ständiga krig? Eller var häxjakten främst ett verktyg för kyrkan att få bukt med icke auktoriserad vidskepelse i samhället och skrämma folk från att vända sig till kloka gummor? Bottnade förföljelserna ytterst i manssamhällets rädsla för starka kvinnor och den kvinnliga sexualiteten? Trots att de som anklagades många gånger var äldre, resurssvaga kvinnor, utmålades häxan som en farlig, stark och sexuellt ohämmad kvinna som inte tvekade att överge man och barn för sina nattliga utflykter. Synen på den kvinnliga sexualiteten som ett farligt hot fanns grundlagd i kristendomen sedan århundraden. Nu kom den väl till pass.

Nedan kommer förslag på ett antal kvinnor som inte beter sig som kvinnor ska…

1 I En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon från 1984 beskriver hur en stillsam hemmafru förvandlas till en riktigt hondjävul när hon blir övergiven av maken. Hon bränner ner huset och ger sig ut för att hämnas på maken och hans älskarinna. Jag vill minnas boken som en vass pärla, även om jag tycker att huvudpersonen Ruth förfelar sin hämnd och redan som tonåring ifrågasatte jag hennes val av utseendeförändring. Men en häxa är hon.

2 Aprilhäxan av Majgull Axelsson från 1997 är en fantastisk roman, en berättelse i magisk realism uppblandat med folkhemmets uppbyggnad i efterkrigstidens Sverige.  Berättelsen om Desirée och hennes tre systrar, alla med samma namn som vår nuvarande kungs systrar växer alla upp i ett Sverige där alla chanser finns, men kanske inte för alla. Desirée svårt handikappad och sängbunden lever sitt liv via sina tankar och sin förmåga att ta sig in i andra människors tankar och se livet ur deras synvinkel, för hon är en aprilhäxa. Som med alla Majgulls romaner är den rejält svärtad i sina berättelser.

3 Ett antal kvinnliga författare fick ett erbjudande om att skriva en rysare, ”Du tar fram häxan, den desperata, den överdådiga, den övergivna, den farliga inom Dig”. Inger Alfvén, Nina Lekander, Eva Seeberg, Åsa Nilsonne, Birgitta Stenberg och Barbara Voors med flera skrev och det blev Kvinnornas svarta bok, utgavs av Trevi 1992. Med en salig blandning av häxor, farliga kvinnor, övergivna kvinnor, hämndlystna kvinnor. En novellsamling med tolv vitt skilda berättelser.

Tematrio – poesi

Lyrans tema denna vecka är lyrik, favoritpoet och/eller favoritpoem. Jag är en periodare när det gäller att läsa poesi, och generellt sett väldigt dålig på nyare poeter. Bob Hansson är nog den mest moderna poet jag läst, som jag kommer ihåg namnet på och som finns i min bokhylla.

Haiku är en häftig variant av poesi som jag också gillar, inte heller den direkt modern. En gång i tiden kunde jag också räkna versfötter men jag har förträngt det mesta av den kunskapen.

Nedan kommer tre dikter som jag tycker otroligt mycket om och där jag också gillar poeterna skarpt. Jag är väldigt tacksam över att Nobelkommittén gav Wislawa Szymborska Nobelpriset i litteratur för jag hade troligtvis inte upptäckt henne annars. Hon blev en omedelbar favorit och jag har försökt få tag på och läst det mesta som givits ut på svenska. En charmerande bok är Bredvidläsning (tror den heter så) där hon skriver om de böcker som aldrig hamnar på tidningarnas kultursidor, utan blir kvar i korgarna hos journalisterna för att sedan försvinna ut från redaktionerna utan synbara spår.

1 Tre högst besynnerliga ord

Medan jag säger ordet Framtid

blir första stavelsen förfluten.

Medan jag säger ordet Tystnad

bryter jag den.

Medan jag säger ordet Ingenting

skapar jag någonting som inte ryms i något intet.

ur Nära ögat av Wislawa Szymborska

2. Måltid

Får jag bjuda på en måltid?

Först

gryningsblå soppa kokt på violer

Sen

upptinade fotspår efter ett rådjur

och en sallad gjord på snödroppshuvuden

Till dessert

en månskiva gul som honung

och len i smaken som en melon

Vinet?

Naturligtvis

samma vin till alla rätter:

en nyss frigiven källas vattenglädje.

ur Höstens stjärnor av Maria Wine

En av de vackraste dikter jag vet och som funnits med mig i åratal

3.

Säg till om jag stör,

sa han när han steg in,

så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,

svarade jag,

du rubbar hela min existens.

Välkommen,

ur Sånger om Kärlek av Eeva Kilpi.

Jag var tonåring när den dikten drabbade mig, ja faktiskt drabbade mig.

Den är fortfarande magisk i sin förtrollande enkelhet som med så få ord

skapar en sådan passion.

Jag kan visserligen bli besatt av prosa, men inte alls på samma brännbara och ibland sårbara sätt som en dikt kan gripa tag i en. Hur många har inte sett och framförallt lyssnat till Audens underbara kärleksdikt i Fyra bröllop och en begravning. Utan den dikten hade filmen varit ännu en romantisk komedi utan någon stadga, men denna lysande uppläsning och brännande ord ger filmen en extra dimension:

—-

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

—

Egentligen tycker jag nog att poesi skall reciteras högt, kanske mumlas tyst om man inte vill betraktas som en galning i större sällskap. Nu är jag visserligen svag för högläsning av alla de sorter så länge det är bra gjort (även om jag ännu inte lyssnar på talböcker trots att jag har två i min ägo). När jag läste litt vet så tog vår lärare med sig en gammal lp-skiva där T S Eliot själv läste The Waste Land och det var lite magiskt att lyssna på hans röst och hans ord.  En riktig kulturskatt.

Tematrio – skrivande svenskor

Måndagen har passerat sen länge, men så här på tisdagskvällen kommer mitt inlägg till Lyrans tematrio om skrivande svenskor som skriver om kvinnors livssituation.Efter en genomgång av min egen bokhylla så kan jag snabbt konstatera att den inte svämmar över av skrivande svenskor (inte med den inriktningen i alla fall), många kvinnliga författare finns det men mestadels ”icke svenskor”. En hel del av dem passar dock in på deltemat, beskrivning av kvinnors livssituation. Eftersom jag ligger lite efter så har många författare och titlar nämns av de som jag spontant kommer att tänka på så jag plockade ut några andra alternativ.

Jag tittar tillbaka i historien och fastnar för 1800-talet och tidigt 1900-tal (även om den sistnmämnda titeln svävar ännu längre tillbaka i tiden). Dessutom skulle man kunna hävda att jag vinklar det där med tre lite väl brett, fast det handlar ändock bara om tre böcker eller tre + en.

1 Eva Borgströms avhandling Om jag får be om ölost är först ut. Underrubriken är Kring kvinnliga författares kvinnobilder i svensk romantik och tar bl a upp de kvinnliga författarnas svar på Det går an. Några författarnamn finns levande även idag, som Fredrika Bremer, andra är att betrakta som relativt okända. Wilhelmina Stålberg, Maria Lindeberg och Eleonora Charlotta d’Albedyhill är knappast några namn som klingar ens för litteraturintresserade. Det är en relativt lättläst avhandling och så klart väldigt intressant för åtminstone litteraturnördar. Titeln Om jag får be om ölost har Borgström tagit från några rader ur Bremers En dagbok och var ett vanligt inslag i kosthållet på den tiden. Kokt mjölk blandat med öl och svagdricka som serverades varm (personligen tycker jag det låter vedervärdigt).

2 Bok nummer två har avancerat framåt några årtionden och vi närmar oss 1880-talet. I antologin Synd med förord av Birgitta Ney möter vi Alfhild Agrell, Elin Améen, Hilma Angered Strandberg, Victoria  Benedictsson, Augusta Braunerhielm, Amalia Fahlstedt, Amanda Kerfstedt, Anne Charlotte Leffler, Vilma Lindhé, Matilda Malling och Gerda von Mickwitz.

Det talas om det moderna genombrottet för svensk litteratur och så rabblas männen upp, men det fanns också många kvinnliga författare som tyvärr är helt bortglömda idag. Den är helt superba antologin har samlat ihop ovan nämnda författare, som förutom att de har det kvinnliga könet gemensamt alla skrev om den skenheliga familjen och det hyckleri som frodades i denna tid och där kvinnorna fick betala priset. Gerda von Mickwits novell Messling handlar om en ung kvinna vars make smittat henne med syfilis men officiellt har hon drabbats av mässling. Inte nog med att hon inte fick reda på att mannen var smittad innan de gifte sig, hon måste också dölja hans synd eftersom samhället inte tillåter något annat.

3 Den tredje boken blir en roman och en älskad favorit, Carina Burmans Den tionde sånggudinnan. Nu har jag tagit mig fram till 1910-talet och Uppsala. Kvinnorna är i minoritet inom universitetet men de finns där. Huvudpersonen  docent Elisabeth Gran forskar om Sophia Elisabeth Brenner och kommer ett tvåhundra år gammalt kvinnosaksförbund på spåret. Det är inblickar både i hur universitetslivet ter sig för kvinnor som kvinnors vänskap och kärlek och frågan hur man skall hantera äktenskap.

Burman har ju en diger bokskörd bakom sig där hennes biografi över Klara Johansson definitivt är är intressant läsning.

Tematrio – gamla svenskar

Jag hänger på Lyrans tematrio, för första gången sen i höstas. Temat för den här måndagen är ”gamla svenskar” och då är ju frågan om hur gamla svenskarna skall vara? Ett flertal av mina favoriter är redan tagna s a s (Flickan i frack, Selma Lagerlöf, skulle iofs kunna tänka mig Hans nådes tid som jag är svag för). Jag väljer dock tre svenskor  (det är ju trots allt 8 mars) som alla haft stor betydelse för mitt läsande och min bildning skulle jag vilja påstå, de har triggat min nyfikenhet. Jag kompenserar ungdomligheten av de två sistnämnda med den första.

1. Anna-Maria Lenngren upptäckte jag faktiskt via skolan och svenskundervisningen, tyvärr så gick det inte att hitta någon bok med enbart Lenngrens texter men min gammelmoster förbarmade sig över mig och inköpte Svensk dikt åt mig i födelsedagspresent och jag fick nöja mig med de fåtal sidor som hon finns representerad i boken med givetvis ”Några ord till min  k. dotter, i fall jag hade någon”. Jag gillar den syrliga tonen som hon har i sina texter och den humor som finns där.

2 Barbro Alving, ”Bang” med svenska folket blev en annan upptäckt. Nu kommer jag inte längre ihåg när och hur, men förtjust blev jag. Hennes dagböcker, de fyra delarna Personligt är vällästa. Det grämer mig fortfarande att jag missade filmen om henne.

3 Birgitta Stenberg och hennes trilogi av självbiografiska böcker Kärlek i Europa, Apelsinmannen och Spanska trappan läses numera med försiktigt för mina gamla pocketutgåvor är tunnslitna. Böckerna läste jag första gången i tonåren och som det försiktiga harhjärta jag var, blev jag helt fascinerad över denna i mitt tycke våldsamt modiga kvinna.

En mycket lyckad födelsedagspresent som G gav mig för många år sedan var en författarfrukost på Blå stället med Birgitta Stenberg, just på min födelsedag. Jag gick fram med mina pocketböcker och de är numera signerade.

Tematrio – Outläst

Så har jag då kommit ikapp med Lyrans tematrio också, lagom till det är dags för nästa.

Veckans tema är outlästa böcker och sådana har jag åtskilliga av, för jag anser det vara förspilld kvinnokraft (eftersom jag är av det könet) att tvinga mig igenom böcker som jag inte fastnar för. Ibland kan boken vara värd en ansträngning, ibland behöver de ligga till sig några månader eller år och tja, jag vet ju faktiskt inte om jag kommer att läsa nedanstående böcker någon gång i framtiden men i nuläget är det inte sannolikt.

1 Snabba cash av Jens Lapidus fick jag rekommenderad av personer vars smak påminner om min egen så jag började på den under förra årets sommarsemester och läste nog ungefär en tredjedel tills jag insåg att jag gillar den inte och tycker den är tråkig. Jag förstår faktiskt inte alls tjusningen med denna bok och inga förklaringar i efterhand har gjort mig lockad att ta upp den till läsning igen.

2 Arnböckerna av Jan Guillou. Jag har visserligen bara försökt läsa den första men nej, det gick inte heller. Jag kunde inte uppbåda något som helst intresse för vare sig Arn eller hans käresta och då gillar jag ändå medeltiden som epok. M1 som läst sig igenom alla böckerna påstår att de vinner i längden men trots det är jag obenägen att försöka igen. Jag har läst en knippe av Coq Rouge-böckerna, eller snarare bläddrat mig igenom dem eftersom vapenskildringarna är långtråkiga och hans försök till dialog/kärlekshistoria är pinsamma och kanske är jag för färgad av dem för att ge mig i kast med Arn men det finns så många andra bra böcker att läsa så jag tror inte jag missar så mycket. (Inte heller har jag sett filmerna)

3. Vi som var föräldralösa av Kazuo Ishiguro åker ner i källaren, oläst, fliken var inlagd på sidan 127 och längre än så har jag inte kommit i boken. Nu får den bereda plats till andra böcker för jag har haft den i flera år i bokhyllan utan att lockats fortsätta eller snarare börja om läsningen.

Tematrio – Barndomsskildringar

Barndomsskildringar är denna veckas tematrio från Lyran. Med trettio mil bort från min boksamling så funderar jag på vad jag har läst för barndomsskildringar som jag uppskattat. Här kommer tre som dök fram i minnet.

 

 

1 Maksim Gorkijs tre böcker som sin barndom och uppväxt i Min barndom, Ute i världen och Mina universitet har jag samlade i en utgåva. Jag har inte läst dem på över femton år men jag kommer ihåg att jag gillade dem väldigt mycket. Nu är jag ju svag för ryska berättare men Gorkijs berättelser om sin barndom och uppväxt är väl värda att läsa. Gorkij föddes 1868 och dog 1936 och anses vara grundaren av socialrealism som en litterär stil.

2 Jascha Golowanjuks Min gyllene väg från Samarkand var en helt fanastisk bokupplevelse när jag läste den i tidiga tonåren. Golowanjuk föddes 1905 (eller 1903) i Samarkand och boken handlar framförallt om familjens flykt från Samarkand då han var fjorton år, d v s 1919. Jag blev helt fascinerad av den och fantiserade länge om att besöka Samarkand, bara namnet är ju fantasieggande.

3 Vitt på svart av Ruben Gallego var jag aningen tveksam till att läsa, eftersom jag misstänkte att det var en s k ”eländesskildring” och det är en genre som jag inte är speciellt förtjust i. Jag är glad att jag läste den, trots att det är misär som skildras och man blir otroligt ledsen när man läser boken samtidigt som man blir uppfylld av det okuvliga mod som ändå finns i berättelsen. Ruben Gallego föds 1968 i Ryssland, som barnbarn till det spanska kommunistpartiets dåvarande ledare. Hans tvilling dör vid födseln och själv är han svårt handikappad av CP. Modern får reda på att båda barnen dör och han blir uppfostrad på ryska barnhem innan han med hjälp lyckas ta sig från det åldersdom dit han skickas som femtonåring (för att dö).

Inte nog med att det blev tre barndomsskildringar, det blev en rysstrea också!

Tematrio – spänning

Lyran har spänning som tema den här veckan och jag har tvekat lite bland urvalet för klassiska deckare känns inte helt rätt i det här fallet så jag har försökt hitta några som inte fallet helt under kategorin deckare. Böckerna jag valt är skrämmande mer ur synvinkeln ”maktens betydelse”.

1 Ockupanterna av Thomas Kanger är en fristående spänningsroman som handlar om hur ett gäng terrorister stormar ett pansarregemente och stjäl tio stridsvagnar och sedan ockuperar staden Korsör i Danmark. Man får följa en mängd olika personer och deras handlingar som alla har som gemensam mittpunkt, ockupationen i Korsör. Jag tyckte att boken var otroligt bra och vass, det finns så många underströmmar och bevekelsegrunder hos människor som aldrig visas upp, och tidningsrubriker/artiklar är väl svartvita. I Kangers bok kommer gråzonerna fram.

2 Den lilla trumslagarflickan av John le Carré är rätt jobbig att läsa vill jag minnas att jag tyckte, samtidigt som den tangerar ovan tema med terrorister och stormakter och hur alla använder sig av samma smutsiga spel. Här är det judar och palestinier som gör sitt bästa för att utplåna varandra. Den är periodvis rätt obehaglig med tanke på vad människor i maktställning använder för medel för ”den goda sakens skull”.

3 Raid och tjallarna av Harri Nykänen är en liten pärla inom thrillergenren. 236 sidor lång är den en behändigt spännande historia om varför Raid väljer att avtjäna ett fängelsestraff istället för att betala böter. Är han på jakt efter någon innanför fängelsemurarna på Skatuddens fängelse i Helsingfors? Det är det värt att ta reda på.

Tematrio – Frankrike

Dagen innan Frankrikes nationaldag slår Lyran till med franskt tema på sin trio. Mycket passande för min del eftersom jag hade plockat Enkel biljett ur bokhyllan för omläsning. Som alltid är det svårt att begränsa sig, för de böcker jag har är favoriter men här kommer de som vann den här gången.

 

1 Enkel biljett av Didier van Cauwelaert handlar om fransmannen Aziz. Som barn hittades han av zigenare i vraket av en Citroën Ami 6 (i folkmun kallad A6, som uttalas ungefär aziz på franska). Han växer upp hos zigenarfamiljen som fixar fram falska id-handlingar från Marocko till honom. Problem uppstår dock när den franska socialtjänsten hävdar att han skall återvända till sitt ”hemland”. Han skickas till Marocko tillsammans med en fransk tjänsteman Jean-Pierre och de hamnar i en liten by i Atlasbergen. Det är en absurd men samtidigt fantastisk historia som DvC har skrivit och med denna bok introducerades han på svenska 1994 men tyvärr har inga fler böcker blivit översatta av honom. Han är verksam som dramaturg och manusförfattare/romanförfattare och för Enkel biljett fick han Goncourtpriset* 1994.

2 En långvarig förlovning av Sébastien Japrisot. Jag såg faktiskt filmen innan jag läste boken men blev lika förälskad i boken som jag var i filmen. Dessutom har de gjort en fullkomligt fantastisk filmatisering av boken. Den handlar om Mathilde, vars älskade Jean (Manech) är soldat i andra världskriget, och som stupar för fosterlandet 1917. Två år senare får hon kontakt med en soldat som berättar att Manech blivit arkerbuserad för feghet tillsammans med fyra andra män. Mathilde börjar undersöka vad som egentligen hänt och läsaren får en berättelse om krigets dårskap och fem mäns bevekelsegrunder, som gjorde att de blir dödade av sina egna landsmän och inte av fienden.

3.Det franska testamentet av Andreï Makine är lite halvfusk, för han är ryss från början. Det franska testamentet är dock skrivet på franska och blev en litterär sensation när det gavs ut 1995. En praktiskt taget okänd ryss som levt som uteliggare i Frankrike, strax under fyrtio år och med endast åtta år i landet skriver en roman som får både Goncourtpriset  (1995) och därefter Médicispriset. Det är en familjekrönika som handlar om författarens alter ego och hans mormor Charlotte, som blev kvar i Ryssland under revolutionen (den ryska) och det franska testamentet är hennes arv till sina barnbarn. Det är en berättelse om 1900-talets Sovjet samtidigt och berättelsen om en den närhet som kan uppstå mellan äldre och yngre generationer, på ett helt annat sätt än den mellan förälder/barn.

 

*= Prix Goncourt är ett prestigefyllt pris i Frankrike gällande litteratur, det instiftades 1903 och fick namn efter bröderna Goncourt. Priset är det modesta 10 euro, men eftersom böckerna i princip alltid säljer i massupplaga så blir det inte bara ära utan även en viss förtjänst till författaren. Roman Gary är förresten den ende som fått priset två gånger (en författare kan nämligen bara få det en gång) och andra gången han fick priset var under pseudonym Émile Ajar  (som Lyran har med i sin tematrio) och om jag inte minns helt fel så tog det många år innan det avslöjades att Gary och Ajar var densamme.

Tematrio – USA

Veckans tema från Lyran är USA, de som firade sin nationaldag den 4 juli som bekant.  Jag har läst åtskilliga böcker från det stora landet i väster, allt har inte utspelats där men en hel del. Det är inte helt lätt att välja ur mängden, men jag gör ett försök.

 

1 Rödskinn av Sherman Alexie hamnar högst upp, dels för att jag är väldigt förtjust i honom och dels för att han är amerikan som skriver om amerikaner, d v s om indianer. Han är född och uppvuxen i Spokane-stammens reservat i Washington. Rödskinn är dessutom en novellsamling, ytterligare något jag gillar skarpt. På svenska finns också Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian. En självbiografisk berättelse om 14-årige Junior som får rådet av sin lärare att ta sig från reservatet och börja i en helvit skola, där de enda indianerna är han och skolmaskoten.

2 Ett land i gryningen av Dennis Lehane. Denna tegelsten har jag en paus ifrån för den är rätt ansträngande att läsa. Det är slutet av första världskriget och Boston står i centrum för konflikter mellan polis och allmänhet. Där möts den svarte mannen Luther Laurence och den vite mannen Danny Coughlin och inser att de har en hel del gemensamt.

3 Unga kvinnor av Louisa M Alcott är en delvis självbiografisk roman om de fyra systrarna March, där Jo är hennes alter ego. Den utspelar sig under inbördeskriget i USA där fadern är inkallad. Alcott själv var dotter till en filosof och pedagog och familjen tog tidigt ställning mot slaveriet. Unga kvinnor är kanske inte helt p k i dagens samhälle men sett till det faktum att den gavs ut 1868 så bröt den mot den dåvarande ungdomslitteraturen som mest var sentimental och moraliserande.