Ett eget rum

november 27, 2006

WWW och nostalgitrippar

Filed under: Blandat svammel — klotho @ 22:21

Ibland undrar jag hur det hade varit att ha haft tillgång till internet när jag var tonåring, undrar ibland hur livet sett ut då, om jag hade varit aktiv på nätet eller bara oförstående. World Wide Webb är ju onekligen en fantastisk uppfinning och som med allting annat så är det vad man gör det till, ibland fullkomligt lysande och en ren sensation. Vid andra tillfällen katastrofala resultat.

Jag skaffade en modern dator hösten 1998, när det återigen var dags för en pluggsejour och när jag insåg att det jag inte orkade sitta kvar på skolan efter lektionstid och göra alla uppgifter och texter där. När jag köpte datorn så fick jag rådet ”köp ett modem också” och svågern fixade en gratisuppkoppling via glocalnet (då med ett annat namn). Surfade lite på nätet men tyckte inte det fanns så mycket att hämta där fram till början av 1999 då jag hittade in till chattvärlden och hela den våren var jag praktiskt bosatt framför datorn, åtminstone nattetid. Jag var berusad över kontakten med omvärlden och pratade filosofi med en reklamkille i NY som också var ortodox jude, pratade om livet i största allmänhet med en tjej i Quebec och för att inte tala om alla svenskar man snackade med, i de flesta fall it-killar som gärna delade med sig av sina kunskaper gällande datorer och internet. Mycket användbart! Några få av alla de jag pratade den våren har jag fortfarande, mer eller mindre sporadisk kontakt med. Internet blev också mer och mer användbart, jag började betala räkningar via nätet. Jag hittade sommarjobbet 1999 på nätet även om ansökningen fortfarande skedde med normal postgång. Allt eftersom åren gått har min internetanvändande stadigt ökat. Idag förstår jag inte hur jag skulle klara mig utan internet, vare sig jobbmässigt eller framförallt i privatlivet. Häromdagen var jag inne på gula sidorna ”i Spanien” för att leta efter telefonnumret till kund, så otroligt mer bekvämt än att ringa nummerupplysningen och dessutom billigare.

Inför min Berlinresa så bokade jag flygbiljetten på nätet, hittade förslag på hotellrum via en nätartikel på ”svenskan”, mejlade ett antal hotell i Berlin och skötte bokningen helt via nätet. Jag har letat stads- och shoppingguider på nätet och tryckt ut lämplig information i pappersform. Samma sak när jag åkte till Rom. Jag skriver själv på nätet, jag läser vad andra har skrivit och hittar den mesta information jag vill ha tag på, på nätet. NE är suveränt i nätform! Med andra ord, ingen övergående fluga.

Min syster ringde mig och berättade att hon numera är uppdaterad på ekoxens liv och leverne efter att ha sökt på nätet tillsammans med nioåringen som skulle göra ett skolarbete om den. Ingen av oss hade en aning om att ekoxen också kallas för flygande hjorten (p g a sina intrikata horn) att den bara lever lite drygt ett halvår som ekoxe men har en betydligt längre period som puppa i murkna trärstubbar (så tänk på att man tar livet av en massa blivande ekoxar om dessa trästubbar tas bort!). Mina systersöner får en helt annan introduktion och inställning till internet, för dem är dess existens självklart. Mamma däremot gick på internetkurs för några år sedan och kan om inte surfa så i alla fall åstadkomma några mejl då och då till dottern i Tyskland.

Just nu så överdoserar jag på bloggar och har hittat allt från roliga och begåvade till ”why?” och så får jag bilder på DAF-bilar som är till salu. Sen har jag sökt en komvuxkurs till våren, i föga förvånande, tyska språket. Enda problemet är att man måste skicka in betygen, per post och de finns givetvis i min lägenhet i Göteborg…någonstans.

Jag har dessutom hittat ljuvlig musik på youtube.com och nu ska jag ut och köpa skivan. På det sättet är jag fortfarande gammaldags att jag är alldeles för feg för att göra nedladdningar (virusvarning i min värld).

Ikväll har jag dessutom haft en riktig nostalgitripp på nätet och sökt på min ungdoms idoler och tja, en del andra band (då var det musiker som var idoler idag är det författare J ). Det är dock lite skakande att inse att de har åldras, det är inte längre läckra killar i 25-30 årsåldern utan stadgade familjefäder närmare femtio som är stolta över sina musikaliska tonårssöner och dylikt. Hade jag verkligen trott att tiden stått stilla för dem? Har jag inte förstått att jag inte längre är en osäker sjuttonåring på vift i London med bara två kompisar som sällskap och utan tryggheten av en vuxen, utan att det jag som är vuxen om än på vift ute i världen utan kompisar att dela upplevelsen med. Vill jag inte inse att jag åldrats? Jag som fortfarande hävdar att jag gillar att fylla år och bli äldre. Jag vet faktiskt inte, mer än att det ibland är svårt att förstå hur fort tiden går.

november 26, 2006

Tråksöndag

Filed under: Blandat svammel — klotho @ 18:31

Solen sken när jag vaknade, det var iofs trevligt, inte tråkigt. Idag har jag ägnat mig åt kontakta omvärlden utan fysiskt ge mig ut i den. Nu har jag också kommit halvvägs igenom Good bye Lenin och det funkar med tysk tal och tysk textremsa tillsammans. Har också försökt engagera mig i en ung maffiakilles öden och äventyr i Vem är Lou Sciortino? Den är rätt okej men får inte min fulla uppmärksamhet.

Söndagar i Tyskland är grymt tråkiga. Hmmm…undrar hur lång den är texten blir och hur många gånger jag kan klämma in ordet tråkigt?

Har börjat se över packning och funderar på vad som nästa hyresgäst skall få behålla av mina inköp. Badrumsmattan definitivt, kanske den praktiskt taget oanvända bordsstrykbrädan (jag undviker tråkgöra som att stryka, jag undviker att köpa kläder som behöver strykas och om jag köper sådana kläder så används de med väldigt långa tidsintervaller) och eventuellt huvudkuddarna också. Tog inte med några av mina egna huvudkuddar, endast sängkläderna, när jag flyttade till den här lägenheten, tänkte att det kunde jag ju köpa på IKEA som ligger vid nästa avfart av autobahn. Jovisst, kan man köpa kuddar på IKEA, men det är tyska standardmått (vilket betyder gigantiska i svenska ögon och passar inte till svenska standardiserade örngott). Jag grävde mig igenom hela kuddförrådet på IKEA i Düsseldorf innan jag hittade två stycken som med måtten 65×65 cm var de minsta jag kunde hitta. Sen grävde jag mig igenom hela örngottsförrådet för att hitta örngott som passade till kuddarna men som var direkt omatchande till mina påslakan. Tyskarna själva föredrar dubbelt så stora huvudkuddar av någon märkligt anledning som jag inte fått klart för mig trots att jag dragit upp ämnet på tyskalektioner. Den australiske killen hade också frågat sig ”why”.

Att köpa påslakanset i Tyskland som svensk innebär att man får sy om det gigantiska örngottet till två normalstora svenska. Har undvikit att köpa på mig några set, men E som köper påslakanset som andra köper chokladkakor kunde givetvis inte motstå dem när hon hälsade på.

Om man skall dra in fablernas värld i en huvudkuddssituation så är jag mer för rävmammans mångfald än lejonmammans enfald(!). Fyra stycken (av normal svensk storlek!) förgyller min nattsömn hemma i Göteborg och då kan jag vara säker på att åtminstone en finns kvar under huvudet när jag vaknar på morgonen.

(Här hade jag ett tag allvarliga funderingar på att fotografera mina tyska huvudkuddar, men kom på bättre tankar.)

För uttråkad för att ens läsa…

…och varför kan inte styckesindelningen få stanna kvar på sin plats även efter man tryckt på spara och publicera? hur tråktröttsamt är det inte att behöva trycka på redigera femton gånger per text?

november 25, 2006

Lönelördag

Filed under: Blandat svammel,Shopping,Utflykter — klotho @ 20:52

Lönelördag för mig som svensk, mina kollegor på kontoret i Tyskland får lön den sista torsdagen i månaden eller om det är den första i månaden efter.

Vare sig mobiltelefonens ringsignal eller ett diskret sms-pipande fick liv i mig i morse. Vid 10.30-tiden vaknade jag och reviderade snabbt dagens planer. Det fick bli en tur till Wuppertal, har inte varit där vid ett enda tillfälle under hösten. Wuppertal är en stad som ligger en halvtimme bort från Düsseldorf när man tar pendeltåget. Det är en ful stad, dalen (tal) som ligger vid floden (Wupper) men det tycker jag att de flesta städer i Ruhrområdet är. Vad som är sensationellt med Wuppertal är deras linbana som går i en slinga runt stan. De har den istället för spårvagn och den är faktiskt rätt cool. Någon gång på jag tror det var 1950-talet så tryckte de in en stackars elefant(unge) i en vagn och som tippades eller flydde ner i floden Wupper. Jag åkte till Wuppertal första vändan jag bodde i Tyskland eftersom jag bodde i en liten förort ungefär mitt emellan Düsseldorf och Wuppertal och ville variera min lördagsvända till ”stan”. Hittade en väldigt bra smyckesaffär med bijouterier till billiga priser och har sen dess återvänt dit ungefär en gång per vända i Tyskland för att shoppa där. De har också ett bra konstmuseum, men den utställning jag hade tänkt se slutade tyvärr den 19 november.

linbana.JPG Linbanan i Wuppertal

Mina planer för söndagen är att börja packa så jag kan skicka upp de första lådorna nästa vecka (det har sina fördelar att jobba inom transportbranschen) och med dagens shopping så avverkade jag en hel hög med julklappar samt present till en blivande 40-åring…och tja, lite till mig också… Två armband och två örhängen blev det och sen så gick jag in på Medi Max och utökade DVD-samlingen med två utmaningar: Amelie från Montmartre på franska utan textremsa (ja, jag kan få tyskt tal och tysk textremsa men vem skulle vilja misshandla denna underbara film så grovt?) samt Good bye Lenin där det givetvis blir tyskt tal och så kan jag välja tysk textremsa, vilket kommer att underlätta för mitt förstånd(!) men framförallt för min förståelse.

shopping.JPG Det mesta av dagens shopping kan inte visas upp eftersom överraskningseffekten för mottagarna försvinner då.

Just nu så gör jag inget annat än räknar dagarna till dess jag ska åka tillbaka till Sverige. Tack och lov så har min nya chef gått på mitt förslag om att jag ska vara placerad i Sverige i fortsättningen och endast åka på korta besök till kontoret i Tyskland. Det kommer att tvinga våra tyska kollegor till större ansvar och de kan inte heller kräva, som de gör nu, att jag skall gå in och göra delar av det jobb som vi i Sverige faktiskt betalar dem för att sköta. Jag är trött på att försöka dunka in i min chefs skalle att tyskarna är besatta av hierarki och att de är förolämpade av att jag (utan formell makt) säger åt dem vad de ska göra och när de inte sköter sig. Med min förra chef så kunde jag ringa till honom och säga åt honom (diktera) vad som var fel och vad han skulle kräva av dem. När jag säger till min nya chef så svarar han: ”det gör jag senare”. Vilket givetvis resulterar i att tyskarna upplever det som om han inte bryr sig (och ja, den känslan får jag ju också) och att de då givetvis inte behöver bry sig om vad jag säger. Jag tror inte att det kommer att bli bättre i Sverige, men eftersom jag då gör jobbet på plats i Sverige så kommer det bli svårare för chefen att distansera sig från de problem jag lägger fram för honom. Jag vill hem till min lägenhet och mitt liv, jag vill sova i min säng. Jag vill hem och pussa på mina systersöner (nåja, det är en utopi för både sjuåringen och nioåringen får numera något skräckslaget i blicken när jag vill pussa på dem) och läsa godnattsagor för dem (då däremot klänger de på mig och gosar). Jag vill gå på bio, jag har ett uppdämt biobehov och har förvarnat A om att det blir en intensiv bioperiod efter den 13 december, eller åtminstone en gång före jul…

Jag vill käka lunch och ha mina 45 minuters lunch. I Tyskland är lunch något som tolkas extremt olika och jag sitter för det mesta vid skrivbordet med yoghurt och macka. Vilket alltid resulterar i att de första veckornas jobb i Sverige efter en Tysklandsperiod känns stressiga, då mitt mackätande sällan pågår 45 minuter utan att jag jobbar större delen av den tiden, medan lunchen i Sverige ”stjäl tid” från jobbet. Väl värd tid dock, gillar att ha lunch och ”dejta” med gamla kollegor som hamnat på andra avdelningar. Dessutom kan jag följa med i konversationen utan att behöva gissa mig fram när det blir alltför snabbt eller alltför mycket slang.

Okej, det finns saker jag kommer sakna också. Kanske framförallt storstadskänslan och att vara mitt i Europa. Det tar 4 ½ timme med tåg till Paris, det tar 2 timmar med tåg till Amsterdam. Det finns så otroligt mycket mer flygavgångar till världen och så klart så finns det ett större utbud. I ett land med 90 miljoner invånare blir det större upplagor av det mesta jämfört med ett land med 9 miljoner invånare. Bara i ”lilla” Nordrhein-Westfalen som jag bor i så finns det cirka 22 miljoner människor. Vilket gör det svårt att hitta de öppna vidderna och ensamheten förstås. Det är därför som tyskarna åker till Sverige… (en av mina tyska kollegor blev helt paff när han hörde hur många (få) som bodde i Sverige och konstaterade att ”då har ni långt till grannarna”).

november 24, 2006

Ich bin eine Berlinerin…*

Filed under: Shopping,Utflykter — klotho @ 23:59

…nåja, det är i allra högsta grad ett önsketänkande men nog skulle jag hellre bo i Berlin än i Düsseldorf…faktiskt. Berlin är en vänlig stad och rolig, charmig samt kosmopolitisk, som inbjuder till utforskning och socialt umgänge.

Två och en halv dag i Berlin gav både mersmak och väckte upp ungdomsminnen till liv: Två nittonåriga tjejer satt på Hälls konditori i augusti månad 1988 och funderade över en kopp kaffe med tillhörande bakelse. Resultatet av den fikastunden blev en tripp till Berlin en månad senare. Vi tog tåget, det var billigt om än aningen obekvämt (ligg- eller sovvagn var onödig lyx) och anlände tidigt en morgon till en delad stad. Vi anlände dessutom till östsidan och det uppstod en hel del förvirring innan vi insåg detta faktum och lyckades klura ut hur vi skulle ta oss till västra delen. Väl i väst så blev nästa projekt att finna bostad…och det lyckades via turistbyrån. Ett hotell på en liten sidogata till Kurfürstendamm. Nu, hela arton år senare, bodde jag återigen på en liten sidogata till Kurfürstendamm, men med tanke på att den är 3,5 kilometer lång så är det gott om sidogator och minnesbilden säger mig att jag inte prickade in samma hotell.

Den här gången anlände jag med inrikesflyg och stewarden på planet piggade upp passagerarna så till den milda grad att han fick en spontan applåd efter sitt lilla anförande om möjligheterna till socialisering på flygplanet. Väl på Schönefelds flygplats så skulle jag ta mig in till stan och med ett lika nyligen landat Londonplan var vi rätt många som skulle tampas om biljettautomaterna. Det kostar 2.60 € att ta sig från flygplatsen in till Berlin (från Schönefeld, från Tegel kostar det 2.10 €!). Något för ansvariga för flygbussarna på Landvetter och Arlanda att fundera över. Eftersom jag hade missat att trycka ut en karta på mitt eminenta Route66-program på jobbet så åkte jag en station extra helt i onödan och fick trassla lite innan jag kom till hotellet (lyckligtvis har två år i Europa och diverse ensamresor till nya orter härdat mig mer än väl och jag har anammat filosofin ”det går att gå över till andra sidan och ta sig tillbaka till utgångspunkten och det går även bra att ta taxi”. Hotellet var trevligt med stort rum, om än lyhört och med en bra frukost. Hittade det via en googlesökning på denna sida och av de tre hotell jag valde ut och mejlade till svarade de snabbast och var billigast. Man kan verkligen inte klaga på 59€ för ett dubbelrum. I Reyjkavik bodde jag på ett hotell där rummet var betydligt mindre, frukosten ruggigt otäck och det kostade 2000 kr natten (som min kompis lyckligtvis fick ner till subventionerat pris via en isländsk kollega).

Hade letat reseguider på nätet och hittat tips både hos Vagabond  och Sköna hem och gav mig iväg på ett besök till en bokhandel som jag misstänkte att min kompis inte skulle vara så intresserad av (hon skulle komma först senare framåt kvällen med sitt plan från Sverige). På vägen dit blev det en snabb macka på Starbucks (nej inget tyskt ställe, mat med tyskt ursprung lockar mig inte men det gör iofs inte mat med amerikanskt ursprung heller, fast denna macka hade italienskt ursprung och var helt okej). Väl inne i bokhandeln hittade jag flera intressanta böcker men ingen som lockade mig till köp dock. Sen missade jag antagligen en massa för det var en ordning bland böckerna som bara innehavare och mycket frekventa besökare skulle kunna ha full koll på. Ute på gatan bestämde jag mig för att ta en bild och upptäckte till min fasa att jag inte stoppat i det nyladdade batteriet i kameran. En snabb rekapitulering av morgonens sömndruckna beteende skapar visshet om att batteriet ligger kvar på bordet, och med den nya titeln ”Dumkopf” ringande i skallen inser jag följande: jag har laddat batteriet, tagit ur batteriet ur laddaren, lagt på bordet, packat ner laddaren i resväskan men glömt kvar batteriet på bordet. Hur korkad får man bli? Borde inte den nivån förbjudas?

Jag tröstar med mig shopping och sedan kaffe och chokladpaj på ett fik, allt på samma gata som bokhandeln: Alte Schoenhauser strasse. Ett besök där rekommenderas!

Missen med batteriet retar mig till och från under helgen men annars så var det en underbar helg, med mycket snack, en hel del shopping, fika och god mat (italiensk, spansk och kinesisk) samt hustittande (den stora upplevelsen var s-bahnresan från Hellesdorf in till Mitte med gigantiska höga och breda huskomplex under den 40 minuter långa resan). Det var också lite speciellt att komma tillbaka till Checkpoint-Charlie och försöka minnas vaktkurerna och ingenmanslandet från 1988.

En resultatlös jakt på en loppis gör att vi hamnar på ett ljuvligt franskt café (Le Fleury på Weinbergsweg 20) på lördag morgon där jag får varm choklad gjord på kakao och socker och precis lagom beskt för att min tunga skall krulla sig av lycka. Min kompis ögon gnistrade när hon fick syn på byrackan som låg och slöade i ett hörn av caféet men som var väluppfostrad nog att motstå locktonerna från utländska damer.

I en pryl- och möbelbutik får jag efter att köpt några små julljus erbjudande om att smaka på en sorbet med äppel- och kanelsmak. Supergod! …fast inte så god att jag kände mig sugen att köpa den färdigblandade påsen som ”bara behövde frysas” för 7€. Det är helt klart att det är i de östra delarna av Berlin som de roligaste butikerna finns och häftigaste prylarna hittas.

En outlet besöktes också och av tre överdelar så var i alla fall en helt klart motiverad till inköp,de andra två var mer ”outlet-pris och visst är de fina”-varianten. Klänningen passade jag så bra i (!) att det var dumt att missa enligt min kompis och tja, jag behöver inte många fler argument för att falla till föga. Min kompis shoppade loss desto mer och eftersom mannen i hennes liv inte läser denna blogg kan jag meddela att helgens köp slutade med elva tröjor/skjortor och ett par byxor för hennes del. Utportionerade i lagom dos kommer han inte att notera inköpen i någon större utsträckning. Själv höll jag mig något mer modest och utökade klädköpet endast med ett urval av strumpor och några inköp sedan tidigare, där en turkos datorväska med blommor på stod ut lite extra. Även om min kompis ifrågasatte behovet av sparbössan i form av en flugsvamp i plast. Hon påstod fräckt nog att det den aldrig skulle bli fylld, men nåja…den är söt och lite rolig. Det helt enorma utbudet av julgranskulor på KaDeWe fick mig att bestämma mig för att den dagen jag skaffar julgran så ska jag åka tillbaka och shoppa loss på just julgranskulor. Svårigheten med det blir att välja om man skall ha en gran med klassiskt rött, coolt silvrigt eller Legally Blonde-tema med rosa varianter eller varför inte med blå och turkosa nyanser eller kanske grönt? Ja, ni förstår själva.

Genom denna tripp så utökade jag min flygplatslista med flughafen Schönefeld (kalla mig miljöbov…speciellt som detta var den tjugotredje flygturen, enkel väg, i år) som hamnade på trettonde plats på listan. Landvetter är nummer ett, inte så konstigt med tanke på att jag bor i Göteborg (egentligen).

* Ich bin ein Berliner kläckte John F Kennedy ur sig under ett besök i Berlin til allmän munterhet, eftersom det är en syltmunk som kallas så.

Ett urval av Berlinshoppingen kommer här: Julgranskulorna skall ges bort i present, likaså pennställen i form av raketer men det övriga behåller jag själv.

Shopping i Berlin

 

november 16, 2006

Tyska män

Filed under: Blandat svammel — klotho @ 13:18

Jag träffar många tyska män, på min arbetsplats kryllar det av dem. Däremot finns det inte lika många tyska kvinnor och definitivt inte tyska kvinnor i min ålder, den ”yngre medelåldern”. I Tyskland sambeskattas man fortfarande, vilket betyder att en tysk man tjänar på att ha en tysk kvinna i sitt hem dagtid. Det behövs inte några barn till det, hon kan fila naglarna och äta praliner till dess att maken kommer hem för att få sauerkraut serverad på bordet. När det sedan blir familjeplanering så är det lika bra att fortsätta vara hemma. I den tyska skolan så är det fortfarande inte vanligt med skollunch, vilket betyder att tyska barn går hem till mamma och äter sin sauerkraut innan de går tillbaka till eftermiddagens lektioner. Jag har faktiskt en kvinnlig jämnårig kollega, men hon slutar 12.00 varje dag så att hon hinner hämta barnen i skolan, ge dem mat och skicka tillbaka det äldsta barnet till eftermiddagens lektioner. Träffade också en svensk kvinna som varit hemma med sina barn i tio år medan den tyske maken arbetat. Hon berättade att hon faktiskt grät när beslutet var ett faktum. De hade helt enkelt inte råd att betala för barnomsorg. Nu konstaterar hon att det inte kommer att bli lätt att komma tillbaka till sin tidigare yrkeskarriär. Hennes yrke, banktjänsteman, har förändrats så otroligt mycket att det blir som att börja på nytt om det ens blir ett försök för henne.

Tyska män är generellt sett mycket artiga män, oavsett ålder på dem själva och oavsett utseende och ålder på kvinnan de är artiga emot. Efter bara en månad i landet så shoppade jag ett reseset bestående av tre resväskor i varierande storlek som liksom ryska dockor fick plats i varandra. Den största väskan var rätt stor (och totalt värdelös ur resesynpunkt om man inte har en tysk man med sig, för fullpackad orkar man…kvinna…inte lyfta den), men eftersom den bara innehöll två mindre väskor så var den inte tung. Jag släpade denna väska nerför en trappa till pendeltågstationen då jag praktiskt taget blir överfallen av en späd gosse i övre tonåren som gärna vill hjälpa mig att bära. Jag försäkrar honom att den inte är tung och kånkar vidare, men jag låter uppenbarligen inte trovärdig eftersom han går bredvid mig och ser orolig ut och frågar ännu en gång om jag verkligen inte behöver hjälp. Jag tackar nekande och lätt roat. Det visar sig inte vara en engångsföreteelse i det stora tyska landet.

Min närmaste kollega på min nya tyska arbetsplats var en tysk man på 28 år, med rakad skalle och bomberjacka men mycket strukturerad, välartikulerad och ovanligt duktig på engelska. Dessutom kunde vi inte gå tillsammans mot en dörr utan att han raskt tar ett extrakliv så att han hinner före och kan öppna dörren för mig. Ja, det är ovant. Det är ovant att man inte behöver fixa med krångliga kopieringsmaskiner och bära kartonger med kopieringspapper som man i jämlikhetens namn delar hyfsat rättvist i Sverige. Men man…kvinna… vänjer sig väldigt fort, jag lovar. 

Mina tyska män är dock inte bestående i mitt liv, i alla fall de inte som klassas favoriter. Fick höra idag, att min andre tyske favoritman skall lämna mig. Den sista januari går han i pension, då ska han ha ”ruhe” efter 44 års arbetsliv som trafikdirigent på Tyskland-Frankrike. Jag blev lite lätt melankolisk och sade att han inte fick lämna mig och så var jag tvungen att rusa efter kameran och ta ett bildbevis på honom. Han kommer att efterlämna ett doftminne av Gitanes och ett hörselminne av mjuka franska vokaler och konsonanter och ett bildminne av den personifierade tyska korrektheten.

Min förste tyske favoritman var även han ”otysk”, men så hade han tillbringat lång tid i Italien, samt perioder i Spanien och Kroatien också. Han fick onekligen mitt hjärta att öka tempot, till dess att han berättade att han efterlämnat DNA i alla tre länderna. Det saktade ner farten betydligt och inbegrep en outtalad försäkran, hos mig, om att inte vara delaktig i spridning av eventuell DNA i Sverige. Det var i alla fall en väldigt rolig tid att gå till jobbet och när han kom med ett papper i handen och berättade att det var hans uppsägning så kändes det inte lika roligt längre. Han erbjöd mig faktiskt jobb på sin nya firma, ”vad vill du göra, vilka länder vill du jobba med?” kändes väldigt smickrande att få höra. Men att flytta ner och bli tysk ”på riktigt” lockade inte tillräckligt starkt och tja, inte han heller. Det är så oändligt mycket bekvämare att vara en svensk utpost i världen. Men det händer att jag saknar hans ”ciao bella”. 

november 13, 2006

Det visste jag väl…


Your Inner European is French!


Smart and sophisticated.
You have the best of everything – at least, *you* think so.

Who’s Your Inner European?

Bekräftar bara det som jag vetat sedan elva års ålder, jag är född i fel land! För att inte tala om det faktum att jag bor i fel land (länder). Vad gör jag här? *ser mig förvirrat omkring*

 

 

november 12, 2006

Söndag eftermiddag

Filed under: Blandat svammel,Film — klotho @ 16:13

Släckte ljuset 4.20 imorse och somnade nog rätt omgående, trots att jag egentligen inte kände mig trött. Hela helgen har snart passerat och jag har varit passiv. Det är som om all min energi förbrukas under arbetsdagarna och helgen går åt till att tanka in ny ork i mig. Vaknade lördag morgon vid sjutiden av att det regnade, ösregnade, så jag låg kvar i sängen, slumrade lite och läste lite. Väntade på att regnet skulle ge mig sig och gav mig sedan ut på jakt efter en nätverkskabel. Tog mig till Saturn i gallerian Sevens. Tre våningsplan med datorer, kameror, musik och filmer med allt vad som kan behövas till. Ett band uppträdde live och nu har jag hört tysk dansbandsmusik också, inget att längta efter dock.

Hittade ett gigantiskt urval av sladdar och kablar av olika märken och valde en som såg lämplig ut och som inte heller var alltför dyr. Tog sen en sväng bort till DVD-avdelningen. Direkt olämpligt för plånboken men ingen hindrade mig och tja…så gick det som det gick också. Kom ut därifrån med fyra filmer bara för att jag hade svårt att bestämma mig och enskilt så var de inte så dyra…däremot tillsammans så blev det lite mer.

Köpte i alla fall: ”Rosens namn”, bara för att få se Sean Connery och höra hans glädjeutrop när han upptäcker det dolda biblioteket i klostret. ”Die Insel” (The island hette den väl på svenska också?), bara för att jag köpt lite för många komedier den senaste tiden och var sugen på liter mer action och ja, Ewan MacGregor är ju söt. Sen är det ju väldigt trevligt att få tag på gamla filmer i DVD-format så jag köpte ”How to marry a millionaire” med Marilyn Monroe, Betty Grable och Laureen Bacall. En högst märklig moral i filmen, men damerna hade snygga kläder och Lauren Bacalls brudklänning var helt sensationell, släng er i väggen Viktor och Rolf! Nästan så man blir sugen på att anordna sig ett bröllop, enda nackdelen är alla tillbehör som måste införskaffas (blivande äkta man t ex).

I Tyskland behöver man dock inte gifta sig för att bli kallad Fru/Frau. Alla kvinnor som passerat tonåren får Frutiteln per automatik. Först kändes det väldigt konstigt att bli kallad Frau, herregud kände mig nästan som min egen mor, men å andra sidan så har jag ingen lust att bli kallad Fräulein heller. De enda som gör/gjort det är min före detta chef samt min nuvarande, båda svenskar.

Den sista filmen som nämns var också dagens nedköp, ”The Australian Job” på tyska och ”The hard word” på engelska… Missade att den enbart var med eller utan tysk undertitel och att lyssna på australisk dialekt var ansträngande. Köpte den för Guy Pearce skull (han var ju helt enkelt strålande i Priscilla – öknens drottning samt Memento och L A Konfidentiellt, även om hans medverkan i den märkliga framtidsversion som jag lyckligtvis glömt bort namnet på bör ignoreras. Han behövde kanske pengarna?) och han var väl i och för sig inte dålig här heller men filmen som helhet kändes mer som någon b-filmsvariant. Den får inte stanna kvar i samlingarna, utan bortskänkes med varm hand för den som vill öva upp hörförståelsen för australisk engelska och/eller jobba med sin tyska.

november 9, 2006

Inte alltid så smart…

Filed under: Blandat svammel — klotho @ 22:24

Sov inte så många timmar förra natten så idag, när jag åkte från jobbet med bara en kvarts övertid (helt idiotiskt egentligen, jag ville komma ut när det fortfarande fanns dagsljus kvar men innan jag kom hem så hann det bli mörkt och det var supersega köer på min ”stadssträcka” klockan 17.00. Åker jag där kl 19.00 så glider jag fram utan att vidröra bromsen) åkte jag hem, lade mig på sängen och sov i några timmar. Resultat: nu klockan 23:00 är jag inte alls sugen på att sova…igen.

Det blir ingen Lyonresa och trots att det irriterar mig att vi inte kom iväg så känns det rätt skönt eftersom det hade blivit ett stressigt koncept. Det blir bara ett besök på kontoret i Tyskland för chefen och vår Key Account Manager (som det så stiligt heter även på svenska). Min chef aviserade att han vill prata framtid med mig, ska bli intressant att se vad han tycker om den. J Jag vet vad jag tycker.

Fick en ”enkät” från en kompis på mejlen, där man ska svara på frågor och fylla i fyra svar på varje fråga. Klarade nästan av att fylla i överallt, men samtidigt så blir man lite hemmablind när det gäller svaren. Vad vet jag egentligen? Vad vill jag egentligen? Kommer ihåg en övning som vi gjorde i ämnet kommunikation sist jag pluggade, vi fick en skrivövning där vi under en begränsad tid skulle skriva upp alla människor vi känt hela livet. Ja, alla hann man ju inte med men det som förvånade mig mest efteråt när jag läst igenom mina rader var att jag tagit med människor som jag inte haft kontakt med på åratal, människor som inte ens då vi hade kontakt (genom att gå i samma klass eller dylikt) betydde speciellt mycket för mig medan andra, viktigare personer inte kom med på listan. Undrar hur det undermedvetna jobbar egentligen?

Ahh…min nätverkssladd är helt kass. Den lilla flärpen saknas så det finns inget som håller den kvar i datorn. Nåja, jag gillar ju att spendera pengar…även om nätverkssladd inte riktigt ingått i önskeköpen tidigare.

november 7, 2006

Yoghurt i mitt liv

Filed under: Blandat svammel,Mat — klotho @ 18:45

En bra dag på jobbet idag, hann rensa bort cirka 7 centimeter papper (ja, det papperslösa samhället kanske finns i teorin men definitivt inte i praktiken) och sortera upp de kvarvarande dokumenten i olika åtgärdshögar. Det var som en tung klump föll bort från mig, surdegar som bara ligger där…väntar på att bli åtgärdade…och blir allt mer svårbearbetade ju äldre de blir…gör ingen glad. De dagliga rutinerna gled på utan alltför större gnissel, terminalkillen kom och beklagade att killen som fixar de inkommande transporterna inte bokat in ankomst förrän på eftermiddagen. Jag höll med om att det var för jäkligt och gullade lite med honom, men så länge det inte påverkar de utgående transporterna så bryr jag mig inte (det sade jag givetvis inte till honom).

Hade ett långt snack med min kollega i Göteborg, om män i allmänhet och några i synnerhet med en lång resumé av en mans liv…sen så blev det lite snack om statistik, kunskapskrav och kvalitetsutveckling också. J

Det var en ljuvlig strålande sol över mig idag och jag tog en sväng på lunchen bara för att komma ut och komma bort från skrivbordet

.På väg tillbaka till kontoret Åkte som vanligt vägen om affären när jag lämnade kontoret (måste sluta med dessa dagliga stopp och lära mig att storhandla, fast förresten med mitt minikylskåp så funkar det inte så bra). Hittade i alla fall älsklingsskinkan med sparrisbitar fasttryckta runt om (sagolik!) och som en fulländad avslutning på dagen i Mettmann fanns det en (1) yoghurt kvar med pannacotta-jordgubbssmak. Köpte den såklart! Jag som varit känd för min avsky för filmjölk och dess avknoppningar kan numera äta yoghurt (så långt som till filmjölk kommer jag nog aldrig att sträcka mig).

Ett av mina tidigaste barndomsminnen är att pappa bestämt sig för att jag skall lära mig äta filmjölk, socker och flingor hälls på och pappa skall mata. Jag spottar och fräser och min envise far har mött sin överkvinna i dottern och får ge upp.

Pannacotta-varianten är dock en riktig höjdare. Har testat vanlig jordgubb också och så en av säsongssmakerna, brända mandlar (inte så tokig faktiskt, det är därför jag vågar mig på varianten med macadamianöt också).

yoghurt.JPG

november 6, 2006

Söndagstankar en måndagkväll

Filed under: Böcker,Citat,Film — klotho @ 20:46

Jag väntade nästan två veckor med att se Just like heaven (eller som tyskarna kallar den Solange du da bist) eftersom jag fullkomligt älskar Marc Levys bok Om det ändå vore sant, även om det sannerligen inte var kärlek vid första ögonkastet.

Jag höll i den åtskilliga gånger och läste baksidestexten innan jag någon tråkig dag i brist på bättre slutligen slet åt mig den och föll handlöst för den absurda kärlekshistorien, dess poetiska och filosofiska utvikningar och åt den bisarra utvikningen om kärleken till en gammal ambulans. Jag skrev redan 2002 (herregud vad tiden går!) att jag oroade mig över att Spielberg hade köpt filmrättigheterna till boken och när jag var i Paris förra året gick filmen upp på biograferna där, men jag kände att jag inte riktigt var mogen att se den. När jag nu såg den i reahyllan på Kaufhaus så tänkte jag: ”tja, varför inte, jag kan alltid stänga av den”.

Vad kan jag säga, det var några få yttre likheter i ramberättelsen, sen var den så förändrad att det var en helt annan berättelse men som på något sätt verkade välbekant. Stölden av kroppen var dock betydligt mer sofistikerad i boken än i den absurda slutspurten av filmen. Bortser man från märkliga dramaturgiska val och att den har en boklig förlaga, så var den dock inte så tokig faktiskt. Hade lite småkul och Mark Ruffalo och Reese Witherspoon gjorde ett sympatiskt intryck. (Kort beskrivning av storyn: ung kvinnlig läkare råkar ut för bilolycka, hamnar i koma. Arkitekt hyr hennes lägenhet och möter hennes astralkropp där, de bråkar, blir kära i varandra och katastrof uppstår när läkarna vill stänga av de livsuppehållande maskinerna. Ja, jag vet det låter knäppt, men läs boken!)

Mark Levy

Att göra film av böcker är annars en vansklig historia, det såg man inte minst i samband med filmatiseringen av Sagan om ringen. Faktum är att det är en tvärtomfilm för mig, har sett filmerna men inte läst böckerna. Försökte en gång men har nog inte rätta kynnet för att bli fast bland hobbits och annat knytt.

Några i mitt tycke lyckade filmatiseringar av böcker är L.A. Konfidentiellt. Även om bokens tjugoåriga tidsperiod har kortats avsevärt i filmen så har manusförfattarna lyckats behålla bokens själ och om jag minns rätt så fick den en Oscar för besväret. Magnifika skådespelarinsatser av Kevin Spacey och den lyckade australiska exporten av Guy Pearce och Russell Crowe gör filmen än mer njutbar. Varför deppar Gilbert Grape? var också en lyckad filmatisering av boken med samma namn av Peter Hedges. Andarnas hus minns jag däremot med en rysning och inte ens det faktum att Antonio Banderas finns med i filmen hjälper upp förlusten av den magiska berättelse som Allende skrivit. Att John Thaw däremot är Kommissarie Morse i filmatiseringen av Colin Dexters böcker om den buttre polismannen är det ingen tvekan om. Må han vila i frid! Till skillnad från James Bond så går inte Thaw att ersätta med någon annan. Våga inte ens tänka tanken!

Kvällen skall nu ägnas åt William Shakespeare och hans värld. Har hunnit en tredjedel in i Hägglunds bok och jag fascineras av den shakespearianska…elisabethianska tiden. Minns fortfarande den ljuvliga filmen Shakespeare in love och det är nog läge att skaffa den till min än så länge blygsamma DVD-samling.

Fortfarande omöjligt att komma iväg på morgonen, i morse så blev jag straffad direkt med sega köer på A3 och hann precis till jobet inom flextidens ram. Använde bilens fläkt på högsta värme till att torka håret…funkar faktiskt…någorlunda.

”Ingenting är omöjligt, det är bara vårt medvetande som sätter gränser för vissa saker och gör dem obegripliga” Mark Levy

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.