Ett eget rum

november 16, 2006

Tyska män

Filed under: Blandat svammel — klotho @ 13:18

Jag träffar många tyska män, på min arbetsplats kryllar det av dem. Däremot finns det inte lika många tyska kvinnor och definitivt inte tyska kvinnor i min ålder, den ”yngre medelåldern”. I Tyskland sambeskattas man fortfarande, vilket betyder att en tysk man tjänar på att ha en tysk kvinna i sitt hem dagtid. Det behövs inte några barn till det, hon kan fila naglarna och äta praliner till dess att maken kommer hem för att få sauerkraut serverad på bordet. När det sedan blir familjeplanering så är det lika bra att fortsätta vara hemma. I den tyska skolan så är det fortfarande inte vanligt med skollunch, vilket betyder att tyska barn går hem till mamma och äter sin sauerkraut innan de går tillbaka till eftermiddagens lektioner. Jag har faktiskt en kvinnlig jämnårig kollega, men hon slutar 12.00 varje dag så att hon hinner hämta barnen i skolan, ge dem mat och skicka tillbaka det äldsta barnet till eftermiddagens lektioner. Träffade också en svensk kvinna som varit hemma med sina barn i tio år medan den tyske maken arbetat. Hon berättade att hon faktiskt grät när beslutet var ett faktum. De hade helt enkelt inte råd att betala för barnomsorg. Nu konstaterar hon att det inte kommer att bli lätt att komma tillbaka till sin tidigare yrkeskarriär. Hennes yrke, banktjänsteman, har förändrats så otroligt mycket att det blir som att börja på nytt om det ens blir ett försök för henne.

Tyska män är generellt sett mycket artiga män, oavsett ålder på dem själva och oavsett utseende och ålder på kvinnan de är artiga emot. Efter bara en månad i landet så shoppade jag ett reseset bestående av tre resväskor i varierande storlek som liksom ryska dockor fick plats i varandra. Den största väskan var rätt stor (och totalt värdelös ur resesynpunkt om man inte har en tysk man med sig, för fullpackad orkar man…kvinna…inte lyfta den), men eftersom den bara innehöll två mindre väskor så var den inte tung. Jag släpade denna väska nerför en trappa till pendeltågstationen då jag praktiskt taget blir överfallen av en späd gosse i övre tonåren som gärna vill hjälpa mig att bära. Jag försäkrar honom att den inte är tung och kånkar vidare, men jag låter uppenbarligen inte trovärdig eftersom han går bredvid mig och ser orolig ut och frågar ännu en gång om jag verkligen inte behöver hjälp. Jag tackar nekande och lätt roat. Det visar sig inte vara en engångsföreteelse i det stora tyska landet.

Min närmaste kollega på min nya tyska arbetsplats var en tysk man på 28 år, med rakad skalle och bomberjacka men mycket strukturerad, välartikulerad och ovanligt duktig på engelska. Dessutom kunde vi inte gå tillsammans mot en dörr utan att han raskt tar ett extrakliv så att han hinner före och kan öppna dörren för mig. Ja, det är ovant. Det är ovant att man inte behöver fixa med krångliga kopieringsmaskiner och bära kartonger med kopieringspapper som man i jämlikhetens namn delar hyfsat rättvist i Sverige. Men man…kvinna… vänjer sig väldigt fort, jag lovar. 

Mina tyska män är dock inte bestående i mitt liv, i alla fall de inte som klassas favoriter. Fick höra idag, att min andre tyske favoritman skall lämna mig. Den sista januari går han i pension, då ska han ha ”ruhe” efter 44 års arbetsliv som trafikdirigent på Tyskland-Frankrike. Jag blev lite lätt melankolisk och sade att han inte fick lämna mig och så var jag tvungen att rusa efter kameran och ta ett bildbevis på honom. Han kommer att efterlämna ett doftminne av Gitanes och ett hörselminne av mjuka franska vokaler och konsonanter och ett bildminne av den personifierade tyska korrektheten.

Min förste tyske favoritman var även han ”otysk”, men så hade han tillbringat lång tid i Italien, samt perioder i Spanien och Kroatien också. Han fick onekligen mitt hjärta att öka tempot, till dess att han berättade att han efterlämnat DNA i alla tre länderna. Det saktade ner farten betydligt och inbegrep en outtalad försäkran, hos mig, om att inte vara delaktig i spridning av eventuell DNA i Sverige. Det var i alla fall en väldigt rolig tid att gå till jobbet och när han kom med ett papper i handen och berättade att det var hans uppsägning så kändes det inte lika roligt längre. Han erbjöd mig faktiskt jobb på sin nya firma, ”vad vill du göra, vilka länder vill du jobba med?” kändes väldigt smickrande att få höra. Men att flytta ner och bli tysk ”på riktigt” lockade inte tillräckligt starkt och tja, inte han heller. Det är så oändligt mycket bekvämare att vara en svensk utpost i världen. Men det händer att jag saknar hans ”ciao bella”. 

Annonser

1 kommentar »

  1. Good day! I just would like to offer you a huge thumbs up for your
    great information you’ve got here on this post. I will be coming back to your web site for more soon.

    Kommentar av isabel marant sneakers — april 28, 2013 @ 11:52 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: