Ett eget rum

november 27, 2006

WWW och nostalgitrippar

Filed under: Blandat svammel — klotho @ 22:21

Ibland undrar jag hur det hade varit att ha haft tillgång till internet när jag var tonåring, undrar ibland hur livet sett ut då, om jag hade varit aktiv på nätet eller bara oförstående. World Wide Webb är ju onekligen en fantastisk uppfinning och som med allting annat så är det vad man gör det till, ibland fullkomligt lysande och en ren sensation. Vid andra tillfällen katastrofala resultat.

Jag skaffade en modern dator hösten 1998, när det återigen var dags för en pluggsejour och när jag insåg att det jag inte orkade sitta kvar på skolan efter lektionstid och göra alla uppgifter och texter där. När jag köpte datorn så fick jag rådet ”köp ett modem också” och svågern fixade en gratisuppkoppling via glocalnet (då med ett annat namn). Surfade lite på nätet men tyckte inte det fanns så mycket att hämta där fram till början av 1999 då jag hittade in till chattvärlden och hela den våren var jag praktiskt bosatt framför datorn, åtminstone nattetid. Jag var berusad över kontakten med omvärlden och pratade filosofi med en reklamkille i NY som också var ortodox jude, pratade om livet i största allmänhet med en tjej i Quebec och för att inte tala om alla svenskar man snackade med, i de flesta fall it-killar som gärna delade med sig av sina kunskaper gällande datorer och internet. Mycket användbart! Några få av alla de jag pratade den våren har jag fortfarande, mer eller mindre sporadisk kontakt med. Internet blev också mer och mer användbart, jag började betala räkningar via nätet. Jag hittade sommarjobbet 1999 på nätet även om ansökningen fortfarande skedde med normal postgång. Allt eftersom åren gått har min internetanvändande stadigt ökat. Idag förstår jag inte hur jag skulle klara mig utan internet, vare sig jobbmässigt eller framförallt i privatlivet. Häromdagen var jag inne på gula sidorna ”i Spanien” för att leta efter telefonnumret till kund, så otroligt mer bekvämt än att ringa nummerupplysningen och dessutom billigare.

Inför min Berlinresa så bokade jag flygbiljetten på nätet, hittade förslag på hotellrum via en nätartikel på ”svenskan”, mejlade ett antal hotell i Berlin och skötte bokningen helt via nätet. Jag har letat stads- och shoppingguider på nätet och tryckt ut lämplig information i pappersform. Samma sak när jag åkte till Rom. Jag skriver själv på nätet, jag läser vad andra har skrivit och hittar den mesta information jag vill ha tag på, på nätet. NE är suveränt i nätform! Med andra ord, ingen övergående fluga.

Min syster ringde mig och berättade att hon numera är uppdaterad på ekoxens liv och leverne efter att ha sökt på nätet tillsammans med nioåringen som skulle göra ett skolarbete om den. Ingen av oss hade en aning om att ekoxen också kallas för flygande hjorten (p g a sina intrikata horn) att den bara lever lite drygt ett halvår som ekoxe men har en betydligt längre period som puppa i murkna trärstubbar (så tänk på att man tar livet av en massa blivande ekoxar om dessa trästubbar tas bort!). Mina systersöner får en helt annan introduktion och inställning till internet, för dem är dess existens självklart. Mamma däremot gick på internetkurs för några år sedan och kan om inte surfa så i alla fall åstadkomma några mejl då och då till dottern i Tyskland.

Just nu så överdoserar jag på bloggar och har hittat allt från roliga och begåvade till ”why?” och så får jag bilder på DAF-bilar som är till salu. Sen har jag sökt en komvuxkurs till våren, i föga förvånande, tyska språket. Enda problemet är att man måste skicka in betygen, per post och de finns givetvis i min lägenhet i Göteborg…någonstans.

Jag har dessutom hittat ljuvlig musik på youtube.com och nu ska jag ut och köpa skivan. På det sättet är jag fortfarande gammaldags att jag är alldeles för feg för att göra nedladdningar (virusvarning i min värld).

Ikväll har jag dessutom haft en riktig nostalgitripp på nätet och sökt på min ungdoms idoler och tja, en del andra band (då var det musiker som var idoler idag är det författare J ). Det är dock lite skakande att inse att de har åldras, det är inte längre läckra killar i 25-30 årsåldern utan stadgade familjefäder närmare femtio som är stolta över sina musikaliska tonårssöner och dylikt. Hade jag verkligen trott att tiden stått stilla för dem? Har jag inte förstått att jag inte längre är en osäker sjuttonåring på vift i London med bara två kompisar som sällskap och utan tryggheten av en vuxen, utan att det jag som är vuxen om än på vift ute i världen utan kompisar att dela upplevelsen med. Vill jag inte inse att jag åldrats? Jag som fortfarande hävdar att jag gillar att fylla år och bli äldre. Jag vet faktiskt inte, mer än att det ibland är svårt att förstå hur fort tiden går.

Annonser

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: