Ett eget rum

januari 31, 2007

Michael Connelly höll mig vaken…

Filed under: Böcker — klotho @ 21:55

 …alldeles för länge igår natt. Har han inget hyfs karln?

Läste ut Michael Connellys Fällan efter att ha fikat med K på Steinbrenner & Nyberg. Den var rätt okej faktiskt och lättläst. Kommer ihåg Poeten lite svagt men minns dock att jag tyckte den var jäkligt bra däremot så kommer jag inte ihåg så mycket av den andra boken där McCaleb och Bosch räddar livet på varandra. Den var uppenbarligen inte lika minnesvärd. Var klar med läsningen kl 00.15 men då var jag spytrött och ändå klarade jag inte av att varva ner hjärnan förrän närmare 01.30. Seg dag på jobbet med andra ord.

Tyska imorgon så det blir till att göra tyskaläxan på lunchen. I lika god tid som vanligt…

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

I Fällan så låter Michael Connelly två karaktärer från hans tidigare böcker mötas och de turas också om att ha huvudrollen, d v s deras tankar löper växelvis genom kapitlen.

Åtta år har gått sedan Poeten begick sina bestialiska mord och Rachel Walling har under större delen av den tiden varit utlokaliserad till FBI:s lokalkontor i South- respektive North Dakota som ”straff” för hur hon agerade i jakten på Poeten. Mannen som visade sig vara hennes chef. Nu har han återuppstått och via Rachel meddelat att han begått nya mord och lik har hittats nedgrävda i öknen utanför Las Vegas. Ungefär samtidigt så har Terry McCaleb dött av hjärtinfarkt, framkallad av någon misstänker hans änka och kontaktar Harry Bosch. Harry och Rachel möts under jaktens gång och det visar sig att de siktar mot samma mål även om vägen dit har skiftat för dem båda. En klassisk deckare av gediget hantverk. Mord men inte alltför otäckt. Möjligtvis kan jag tycka att personteckningen av Poeten är lite väl tunn, men man behöver kanske inte alltid begripa sig på mördare?

januari 28, 2007

Lägenhetsvisning istället för filmvisning

Filed under: Uncategorized — klotho @ 21:57

Jag fick offra ”What is a man without a moustache” för att gå på lägenhetsvisningen fast så här i efterhand så hade jag hunnit med båda men då kändes det lite tajt tidsmässigt.

Ett renoveringsobjekt var det, äckligt ljust olivgröna väggar i köket. Ett kylskåp som inte passade riktigt in i fyrtiotalsköket (med bara frysfack) men bra med skåp och dessutom ett kallskafferi. I hallen var det gott om skåp och garderober om än ofräscha och slitna och rummet var okej. Men det var tyvärr lite väl liten sovalkov och däri ligger min största tveksamhet. Sen så var det balkong mot gatan och inte mot gården. Inflyttning omgående och många unga människor som var där med mamsen och papsen och med största sannolikhet inte behöver betala några dubbla hyror. Ja ja, ska bli intressant att se vad den går för. Tänker vara med på budgivningen ett litet tag iaf. Nu ska jag börja gå lite mer på lägenhetsvisningar för att fundera på hur jag egentligen vill bo.

Dagens filmfestivalstips! Se första meningen.

(M klagar på att jag skriver för sällan men nu har jag väl fått upp en bra hastighet? Det var den där dippen en månad från hemflyttningen med medföljande jul och nyår som gjorde att skrivandet låg nere) 

Tjuvlyssning

Filed under: Uncategorized — klotho @ 08:35

Vet inte riktigt om man kan kalla det tjuvlyssning, för det gick helt enkelt inte att undgå de två männen som klev på vid Svingeln. En svensk medelålders man, som om inte deltagare i A-laget så förfärande nära att kvala in, och en engelsman i den yngre medelåldern, båda bladiga efter ett festande som fortfarande pågick. Osammanhängande fraser från engelsmannen om hans band där han var ”lead-singer” och hummanden från svensken. Fnissanden från fjortisbrudarna framför mig och besvärade blickar från pojkarna i tolvårsåldern på sätet framför de pratglada herrarna. Engelsmannen sliter upp en cd och visar pojkarna, hänvisar till en websida (som jag tyvärr inte uppfattade helt och därmed inte lyckats lokalisera) och pratade om ”life is rock’n roll” ”fuck the dog” och dylikt tills det kom en glimrande fras från engelsmannens sluddriga röst: ”Man, the brain, man…the brain is like a parachute…if it doesn’t open up it doesn’t work…get that man…if it doesn’t open up it doesn’t work”

Tonårsflickorna fnittrade vidare och grabbarna gled diskret över till deras platser när klev av vid Brunnsparken för att komma ifrån de två fulla män som inte höll tyst för en sekund utan rusigt svamlade vidare. …och jag kände hur rätt han hade, denne engelsman på vift i Göteborg. Om inte hjärnan är öppen och beredd på intryck, idéer, tankar och dylikt ja då funkar den helt enkelt inte.

januari 27, 2007

Otrogen, omåttlig och besatt…

Filed under: Böcker — klotho @ 17:44

Ja, det är jag i förhållande till böcker. Det är ett beroende som inte längre går att ta sig ur, inte för att jag någonsin skulle komma på en sådan absurd tanke. Igår hämtade jag ut ett bokpaket på posten och till min stora glädje var det två böcker till mig och inte till M eller H. Det var Utslag av oro av Mark Haddon som skrev den underbara Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Jag är redan på sidan 142 i Utslag av oro och den är bara så grymt bra. Man följer en familj, George och Jean och deras två vuxna barn och vad som upptar dem i en påfrestande period av deras liv, nämligen den vuxna dotterns uttalande om att hon ska gifta sig. Den andra boken är Arabia Felix i terrorns tid – Resor i Jemen av Eva Sohlman. Medan Utslag av oro läses i sängen så får Sohlman följa med i handväskan.

”Vad som rörde sig i hans dotters huvud hade alltid varit en gåta för honom. Inte för att hon drog sig för att dela med sig av sina åsikter. Om tapeten i sitt sovrum. Om män med håriga ryggar. Men hennes åsikter var så starka (kunde tapeter ha så stor betydelse?), så ombytliga och ingick så uppenbart inte i någon sammanhängande världsåskådning att han, särskilt när hon var i tonåren, hade undrat om det var något medicinskt fel på henne”. (ur Utslag av oro av Mark Haddon)

Som om inte detta var nog så kunde jag inte motstå bokrean som Arbetarrrörelsens bokcafé hade i Folkteaterns café nu under Filmfestivalen och köpte tre böcker: Sketna Gertrud och råttjakten av Gudrun Wessnert (en underbar barnbok om kung Magnus Eriksson och hans nya stadslag) som jag inte bestämt om jag ska behålla själv eller ge bort. Sen så köpte jag Mest om Anton av Sten Wistrand om Anton sex år gammal och hans värld, den ska en blivande åttaårig Anton få på födelsedagen och slutligen så blev det Lasse Åbergs En skridskobanan på skridskobanan – en bok om ord som är lika som bär men bär olika betydelser och den ska Antons storebror få. Slutligen så bar det av hemåt och jag gick in på ICA för att köpa lite juice och andra nödvändiga matartiklar och hittade då i deras pockethylla En 2:a chans av James Patterson och eftersom jag tyckte att hans förra bok om den kvinnliga mordklubben var rätt okej så lade sig denna väl tillrätta mellan juicen och mjölpåsen.

Listan som jag lämnat ut här ligger orörd och inget mer har lästs i den sen jag skrev raderna ifråga, istället så har jag också varit och botaniserat på antikvariat och hittat Sjunga för död av Ngaio Marsh, Dolda begär av Kate Ross, Porslinsguvernanten av Margery Allingham och Nio och döden blir tio av Carter Dickson (de tre förstnämnda var mycket bra medan Dickson var rätt medioker). Ngaio Marsh bok har jag lånat och läst tidigare men när det gäller både henne, Allingham och Josephine Tey så vill jag inte bara läsa deras böcker, jag erbjuder dem en trevlig dammfri plats i mina billybokhyllor med glasdörrar på livstid (eller tills dess att jag har råd med Titti Fabianis bokhyllesystem).

Dessutom så har jag avverkat en bokleverans med följande titlar Mord med guldkant av Nora Roberts (hennes polisiära framtidsromanserie och tja, den var väl sisådär) och en debutant som skriver om mord på Shetlandsöarna, Svart som natten av Ann Cleeves (den sistnämnda mycket bra, jag blev väldigt nöjd när jag läste att detta är den första i en serie fristående böcker om livet, och morden, på Shetlandsöarna). Tja, jag gillar ju deckare…

Dagens festivaltips!

Undvik La vie privée, det hjälper inte att de pratar franska (vilket var den främsta anledningen till att jag valde denna film) utan den är bara ännu en i raden av förvirrande och ganska tråkiga relationsfilmer som blandar ihop märkliga karaktärer med en förhistoria som är okänd men som det ständig refereras till. Nu hade jag kanske kunnat få en förklaring om jag hade stannat kvar och lyssnat till regissören som skulle ansluta för frågestund efter filmen, men jag tror knappast att det hade förbättrat mitt intryck av filmen.

januari 26, 2007

Unga mäns frisyrer

Filed under: Uncategorized — klotho @ 23:20

Eftersom jag har oturen att åka en buss som passerar en skola längs min färdväg och fortsätter mot ytterligare en betyder det att jag får dela bussen med rätt många och högljudda högstadieungdomar. Jag är inte äldre än att jag kommer ihåg hur det var att vara tonåring och hur man betedde sig i grupp under tonåren. Man var en plåga för omgivningen och antingen så brydde man sig överhuvudtaget inte om det eller så hade man kul åt det. Nuförtiden så är jag tacksam för mp3-spelare och jag föredrar att ta bussen vid sjutiden istället, både för att få en lugn start på jobbet men också för att få en lugnare busstur.

Vid de tillfällen då jag delar buss med dessa ungdomar så har jag gjort en fascinerande upptäckt och det är unga män och deras omsorgsfulla frisyrer. Tonårsflickor har generellt sett långt hår oftast med varierande blondhet/slingor men gossarna! Det är konstrika konstruktioner med mängder av spray och hårgelé. Den överväldigande trenden verkar vara att håret på sidorna skall dras framåt och stelna i det läget med kopiösa mängder hårgelé medan håret ovanpå huvudet virvlas och dras upp i någon form av rufsigt fågelbo. Möjligtvis kan gossarna ha halvlångt hår med en riktig sjuttiotalslugg som är fönad fram över ögon och ögonbryn och större delen av ansiktet (det verkar vara mest förekommande på samskolan vid Svingeln, som jag också passerar dagligen). Å andra sidan så är ju brylcreme något som användes av femtiotalets fräcka killar!

Festivaltips!

The secret life of words! Efter en långsam inledning tog den mig och många andra till oanade höjder. Sarah Polley är suverän och Tim Robbins bara så bra. Se den! Två visningar kvar och sorgligt många biljetter tillgängliga.

januari 25, 2007

Läsa böcker – ett krav?

Filed under: Böcker — klotho @ 22:34

Expressen listar de böcker som man måste ha läst. Vem, förutom Expressen tycker att man måste ha läst Arn-böckerna eller Grays bok om mäns och kvinnors olikheter? Kan inte påstå att jag känner ett krav på mig att läsa Ulf Lundells bok heller. Har heller inga planer på att någonsin läsa den boken. Dessutom så lär folk ljuga om vilka böcker de har läst, men vem blir imponerad av att folk har läst böcker och är allmänbildade (okej, bokläsande män är sexigt!)

Expressens lista:

1.”Jack” av Ulf Lundell. (Nix, never.)
2. ”Utvandrarna” av Vilhelm Moberg. (Borde väl läsa den men den har aldrig riktigt lockat mig.)
3. ”Hemsöborna” av August Strindberg. (Har jag inte heller läst, se förklaring ovan.)
4. ”Nässlorna blomma” av Harry Martinsson. (Nix, men har Vägen till Klockrike i bokhyllan, inköpt på loppis för en ringa peng)
5. ”Röde Orm” av Frans G Bengtsson. (Japp, är lite svag för Röde Orm)
6. Arn-böckerna av Jan Guillou. (Kom till sidan tjugo, sen så hade jag ingen lust att slösa bort min tid mer)
7. ”Sagan om ringen”-trilogi av JRR Tolkien. (Kom aldrig förbi inledningen.)
8. ”Krig och fred” av Leo Tolstoj. (Japp!)
9. ”Svindlande höjder” av Emily Brontë. (Japp!)
10. ”Män är från mars, kvinnor från Venus” av John Gray. (Näpp!)
11. ”1984” av George Orwell. (Näe, men Fahrenheit 451)
12. ”Lysande utsikter” av Charles Dickens. (Japp!)
13. ”Harry Potter och de vises sten” av J K Rowling. (Japp!)
14. ”Jane Eyre” av Emily Brontë. (Oh ja!)
15. ”Da Vinci koden” av Dan Brown. (Japp!)
16. ”Anne Franks dagbok” av Anne Frank. (Japp!)

Det finns väldigt många böcker (romaner/noveller/dikter) som jag tycker att folk hellre borde läsa än listan ovan och några av dem följer i uppstaplade nedan. Min lista:

  1. ”Ett eget rum” av Virginia Woolf (Hon är genial!)
  2. ”Ett halvt ark papper” av August Strindberg (Jag gråter varje gång)
  3. ”Brott och straff” av Fjodor Dostojevskij (De som gnäller kan omöjligt ha läst boken!)
  4. ”Stolhet och fördom” av Jane Austen (Nix, det räcker inte att dregla över Colin Firth)
  5. ”Decamerone” av Boccacicio (Etthundra noveller om kärlek)
  6. ”Tusen och en natt” (Berättarkonst!)
  7. ”Löwenskiöldska trilogin” av Selma Lagerlöf (Berättarkonst!)
  8. ”Fäder och söner” av ivan Turgenjev (Allmänbildande)
  9. ”Skattkammarön” av R L Stevenson (En riktig rövarhistoria)
  10. ”Farenheit 451” av Ray Bradbury (En överhängande framtid)
  11. ”de Gaulle” av Knut Ståhlberg (Intressant nutidshistoria, nåja 1900-tal dårå)
  12. ”Aprilhäxan” av Maj-Gull Axelsson (Maj-Gull!)
  13. ”Hans nådes tid” av Eyvind Johnson (Helst högläsning!)
  14. ”Personligt (fyra delar) av Barbro Alving (Personligt 1900-tal)
  15. ”Nära ögat” av Wislawa Szymborska (Oh ja!)
  16. ”Snabbmatslandet” av Eric Schlosser (Obehaglig nutidshistoria)

Att läsa ska man göra för att det är kul och/eller för att allmänbilda sig. Varför tvinga sig till något man inte gillar?

januari 23, 2007

Film är bäst på bio!

Filed under: Film — klotho @ 19:38

Jag är i Sverige, jag har inte influensa, jag är inte superstressad på jobbet och det är snart filmfestival, vad gör jag då? Jo, skjuter på att beställa filmer så jag givetvis blir utan flera lockande biljetter eftersom min chef inte skulle uppskatta att jag tog ”håltimmar” på jobbet för filmfestivalens skull. Nåja, jag har i alla fall fått ihop sex filmer, för jag åker ju på möte i Tyskland mot slutet av festivalen, så klart. Det känns inte heller så lämpligt att skjuta på en träff med en sjukskriven fd kollega för att gå på bio…Så vad blir det då?

Jo, ”the Secret Life of Words” (spansk film fast med engelskt tal och så Tim Robbins).

Sen så fortsätter jag med The Private Life (en first cut, kan vara lite nervöst men jag vill höra franska)

Därefter så blir det Drama/Mex (jag gillar flera historier i en, ungefär som Kinderägg som jag iofs inte gillar och så vill jag höra spanska)

Alltså, What Is the Man Without a Moustache? Det är en fråga som jag inte behövt ställa, men balkankomedi kan vara intressant…kanske.

Love Iranian – American style, dokumentär av och om en ung iransk tjej i USA. Gillar dokumentärer, helst om de inte handlar om krig.

Turkiet kommer, i allt högre grad propsar de på att komma med i den europeiska gemenskapen. Barbara Nadels deckare om turkisk polis är en spännande kontrast (även om hjälten super och röker som en borstbindare är han fortfarande gift och flerbarnsfar, kanske säger mer om turkiska kvinnor?) till alla västerländska deckare med samma råmall. The Valley of the Wolves är en action med omvända roller, en turkisk hjälte och en amerikansk skurk.

Som en liten aptitretare/högkonstrasterande motvikt till ovan nämnda filmer såg jag ”the Holiday” i fredags, med Kate Winslet och Cameron Diaz i huvudrollerna. (Att presentera filmen på detta sättet med dessa två damer ansågs helt fel i det sällskapet där jag var en av åtta kvinnor och där jag först nämnde att jag sett filmen. Jag borde ha nämnt Jude Law först fick jag höra. Nu är jag dock ingen beundrarinna av Jude Law så han fick den birollskommentar som han i mitt tycke förtjänade. Fast jag måste erkänna att han var rätt näpen i filmen…men mest som kontrast till Cameron Diaz spejsade roll.)

Ja, jag har en förkärlek för parenteser!

Hade faktiskt tänkt se några tyska filmer också, men de kolliderade med min tyskakurs och min resa till Tyskland så jag får nöja mig med att jag såg ”De andras liv” för en dryg vecka sen. Bra, intressant och otäck med bra skådespelarprestationer och faktiskt ganska lättfattlig och begriplig tyska. Jag hade nog klarat mig utan svensk undertitel tror jag. Det var ju en stillsam och pratig film vilket ökade möjligheterna till förståelse.

januari 21, 2007

Bortglömda rader…

Filed under: Blandat svammel — klotho @ 11:48

Skrev dessa rader då Per härjade runt i delar av Sverige men kom på att jag faktiskt aldrig lade ut dem på bloggen, så här kommer de istället för nya rader om min tyskakurs, shoppingrunda och casinobesök…det får bli vid ett senare tillfälle.

Idag är det ganska precis två år sedan jag åkte ner till Tyskland för att jobba därnere i ett halvår (som sedan tänjdes ut som ett mycket segt och långt tuggummi över en tvåårsperiod). Det var söndagen den 10 januari, dagen efter Gudruns stora framfart och ödeläggelse. Känns lite märkligt att sitta här idag och läsa om orkanvarning och att man helst inte skall gå ut. Hörde dessutom ett rejält brak alldeles nyss, men det var inget som flög förbi mitt fönster iaf. Träden utanför fönstret pressas hårt men står än så länge hela kvar. Två år är en lång tid och jag har ännu inte riktigt gjort bokslut över tiden i Tyskland, kanske med tanke på att det inte är avslutat. Jag gör fortfarande samma jobb i Sverige som därnere förutom att jag inte längre själv kan gå ner på terminal och övervaka jobbet på plats (som om jag sprang så himla ofta på terminalen därnere…not). Nu håller vi som bäst på att planera in första besöket i Mettmann, ett transportmöte med representanter från fem olika enheter (från fyra företag). Det ska bli roligt att åka dit, hälsa på dem, mina kollegor som jag faktiskt saknar och telefon uppväger inte alltid den personliga kontakten.

En månad har jag tillbringat i Sverige, eller för att vara exakt 32 dagar. Under den här tiden har jag hunnit med att:

Träffa vänner, fira jul med familjen

Äta på Marsala

Fika på Brogyllen, Steinbrenner & Nyberg, Condecco, Greenwich, Husaren, Caféva (vissa av dem har fått flera besök)

Haft kompisar på middag och fika hemma hos mig

Sett Djävulen bär Prada, Paris, Je t’aime och Andras liv

Köpa en tavla

Köpa en ny hallmatta

Köpa nya huvudkuddar och nytt påslakanset

Så har jag jobbat också…

Sen är det en hel de som jag ännu inte hunnit med, men jag jobbar på det.

Det är otroligt skönt att få vara i sitt eget hem, bland sina egna grejer. Det är otroligt skönt att vara i ett sammanhang där man hör hemma. Att gå ner till hållplatsen och höra någon ropa ens namn och så visar det sig vara en kompis som man pratar bort en stund med. Att gå på Göteborgs gator och träffa ett bekant ansikte som man inte sett på två år och prata om förändringarna som skett under tiden man varit frånvarande. Jag har förstått betydelsen av att höra till, känna sig hemma. Vissa kanske aldrig gör det, men någon form av behov av att känna tillhörighet har de flesta människorna. Det största felet med att jag aldrig kände mig hemma i Düsseldorf var just att mina möjligheter att skapa mig ett eget sammanhang alltid hakade upp sig på att jag skulle ”snart vara tillbaka i Sverige igen” och att jag aldrig visste riktigt säkert när jag skulle ner igen och hur länge. Av otydliga budskap blir man förvirrad. Det gäller både barn och vuxna.

Blogga med WordPress.com.