Ett eget rum

juni 7, 2007

Idag…

Filed under: Uncategorized — klotho @ 15:38

…har jag jobbat hemifrån halva dagen. Åkte från jobbet vid lunch med datorn över axeln, köpte en glass och gick hem och satte mig ner för att sammanställa information från ett antal källor och dokument på en manual. Blå text där jag kommenterar nuvarande information och föreslår ändringar, grön text där tyskarna har kommentarer. Det finns nästan ingen svart text kvar i manualen.

Det är mer stressande att vara hemma och jobba än att sitta på jobbet. Där känner jag inget dåligt samvete för att jag går en vända och pratar med kollegor, läser några rubriker men hemma glömmer jag bort att käka lunch.

Funderar på var jag ska gömma min dator nu. Vi hade inbrott på kontoret igår kväll, några grabbhalvor (fördomsfull ja) som kastade sten genom två fönsterrutor där det fanns lap top på skrivbordet. När jag såg de trasiga fönsterrutorna och röran så undrade jag lite panikslaget hur långt in i huset de hade kommit. Inte för att jag oroar mig för datorn, men däremot för innehållet. Här finns manualer, sparade dokument som inte finns att tillgå någon annanstans. För mig skulle det vara en jobbmässig katastrof att bli av med innehållet. Tidigare så har jag funderat på det, utifall datorn skulle krascha. Ska ringa IT imorgon och skaffa mig ett tillhåll på ”public” där jag kan ha en back up.

Hittade ett kort på Simon och blev nostalgisk. Han dog häromdagen i den mogna åldern av 13 och ett halvt år och begräts och begravdes av syrran med systersöner i ett hörn av trädgården. Simon var en oerhört vacker och egensinnig norsk skogskatt, som började sitt liv i Norge. Smugglades in som kattunge (för att min kurskamrat inte tänkte på att göra en anmälan i tid), bråkade så med den katt han skulle vara sällskap till så han hamnade i min vård några månader innan han fick en permanent bostad hos min syster och hennes sambo. När syrran berättade att han blivit dålig och att de fått avliva honom så snyftade både hon och jag och sen drog vi Simon-anekdoter för varandra. Visst var han en katt, men inte bara en katt. Han var en del av en familj i över tretton år, han har alltid funnits i mina systersöners liv men nu är han borta och det är något man måste ha rätt att bli ledsen över.

Annonser

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: