Ett eget rum

juni 18, 2007

Kontakt – (svårigheter, glapp, full…eller bara en synlig omvärld)

Filed under: Uncategorized — klotho @ 20:35

På film så möts alltid människor sådär spontant, charmigt, roligt eller ibland livsfarligt medan den vanliga människans vardag känns ganska banal och trist.

Men så händer det, idag så började jag på allvar snacka lite mer med den tjejen som bor i de östra stadsdelarna och som ibland åker samma tider som jag till och från jobbet. Idag så hade vi båda jobbat över och var lite halvtrötta och sega, bussen krånglade vid Bjurslätts torg och vi hann utbyta nuvarande jobb, att hon bott i London en massa år och jag hade bott i Düsseldorf i två år samt få reda på vad den andra heter. Rätt kul faktiskt.

När jag mellanlandade i Berlin senast så fikade jag och bytte visitkort med en tjej som var inflyttad till Göteborg. Vi satt bredvid varandra på planet, men då bytte vi varsin mening och jag läste koncentrerat i min deckare medan hon lyssnade på musik. Så sprang vi ihop vid incheckningsmaskinerna och började snacka…

För rätt många år sen bodde jag utanför Stockholm en kort period av mitt liv, en helg så ville jag så hemskt gärna spana in ett gäng lerfigurer i en lokal nånstans i Värtahamnen (kommer inte ihåg vad konstnären heter, men han fick en massa människor att göra små lerfigurer som han ställde ut och då pratar vi om tusentals). När jag med förvirrad min klev av bussen så frågade en av de andra bussåkarna om jag visste vägen till utställningen. Det gjorde jag inte, så vi slog våra kloka huvuden ihop och hade en trevlig stund både till uställningen under den och på väg in till stan igen.

I Paris så blev jag hopföst med en tjej som kom samtidigt som jag till Chartiers och det slutade med att jag en vecka senare var med som publik på Maxims när hon spelade in ett tv-program, hon var sångerska och hade en show där. Sen så var det en förtjusande fransman som erbjöd mig sittplats på en rätt fullsmockad buss en annan dag, och sedan erbjöd han fika och middag och tja det blev ett halvårs distansromans.

En annan gång så väntade jag på spårvagnen i snöoväder och hade en trevlig pratstund med en sympatisk kille och när väl vagnen kom gick vi på tillsammans, satte oss ner på ett säte och fortsatte prata tills han klev av vid centralen och jag fortsatte hemåt.

Ibland handlar det om att våga, eller anstränga sig. Andra gånger om att bestämma sig för att följa strömmen. Rätt ofta händer ingenting, men det kan bli kul när det slår till.

Jag hör verkligen inte till de som småpratar med folk i största allmänhet, faktum är att jag föredrar att sitta med mina egna tankar på kommunala färdmedel. Ett möte behöver inte bli fler möten, ibland så är det fullt tillräckligt att få den där stimulerande pratstunden. Och ibland önskar man att man hade vågat fråga…

Annonser

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: