Ett eget rum

juli 1, 2007

Bluesparty i Göteborg

Filed under: Uncategorized — klotho @ 07:30

De hade helt klart tur med vädret på lördagen. När K och jag tog spårvagnen till Slottsskogen så var det strålande solsken och jag hade valt solglasögon framför paraply. Vi kom dit strax efter 18.00 och Sture Elldin Blues Band hade redan kört igång medan vi drog oss till serveringen och jag beställde en Cesarsallad som var helt okej. Med tanke på den förvirrade (extra?)personalen och den tid det tog att få beställa, få vald dricka och få tillbaka växel så var det med lättnad jag tuggade i mig salladen.Nästa spelning var med Patricia Page & The Prophets och det var sångerskan själv med sju musiker på scen. Tyvärr så funkade inte ljudet så där jättebra med den mängden musiker, när de var igång hela högen så blev det lite för mycket ”bröt” och det var synd för det var bra ös på dem. När ungefär halva styrkan spelade så lät det betydligt mer distinkt ur högtalarna. Patricia och hennes killar spelade soulbaserad musik från 1960-talet och framåt. När jag kollade in hennes hemsida för att hitta namnet på killen som fångade K:s och min uppmärksamhet under hela konserten så fanns han inte med. Han spelade percussions och hade en helt sanslös mimik och gav verkligen järnet när han spelade. Har ett svagt minne av att det var Finn Björnulfsson eller något liknande. Får kolla med K som behöll programmet.När Ola Bjurman skulle spela så satte vi oss på serveringen och småpratade och lyssnade på musiken med ett halvt öra. Det var rejält med folk i och runt Villa Belparc och många valde också att sitta kvar på sina platser istället för att cruisa mellan de två scenerna.

När det var dags för Omar & The Howlers så drog vi oss mot scenen (samma som Patricia spelat på) och då var det helt annat ljud i skällan. De var dock bara tre personer på scen, men förutom ett grymt bra ljud så var de så tajta de här tre killarna(gubbarna) och gjorde en kanonspelning som aldrig ville ta slut. Vilket ös! De lekte med instrumenten och fick fram solon som gav mig (och många fler misstänker jag) rysningar längs hela ryggraden.

The Al Theler Blues Band har vi lyssnat på tidigare och valde att sätta oss på några bänkar en bit och snacka och ha musiken i bakgrunden. Vilket var synd, för jag hade missat att Johan Johansson var med och spelade där.

Det var en kul kväll, med många bekanta ansikten och andra som var värda att studeras. Jag nobbade två skilda förfrågningar och killarna som frågade tog det mer eller mindre bra. Han som friade till mig, tog mitt ”nej tack” med stoiskt lugn. Han som erbjöd mig 12-åring single malt ur sin fickplunta fick något förfärat i blicken när jag sade att jag dricker bara whisky i irish coffe och tog ett krampaktigt tag om pluntan och sade ”det använder man INTE den här whiskyn till”.

Den spårvagn som dök upp vid hållplatsen var olyckligtvis 13 som åker på en rundtur genom hela stan så stackars K hade fyra minuter på sig att springa från Drottningtorget genom Centralen och busstationen för att hinna med sin buss till tassemarkerna. Själv strosade jag i maklig takt bort till valmöjligheterna av sex olika spårvagnar (nåja, det varar bara i cirka två veckor till, sen får jag nöja mig med två).

Annonser

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: