Ett eget rum

januari 31, 2009

Dålig impulskontroll…eller

Filed under: Böcker,Film,Uncategorized — klotho @ 22:30

Jag kunde inte låta bli, men jag nöjde mig med fyra titlar från adlbris den här gången. Nu är det bara att hoppas att de rappar på med min (just min!) beställning.

Just nu så läser jag Christa Bernruths Inre säkerhet, den är grymt bra. Fast jag undrar vad jag missat gällande terrorismen under sextio- och sjuttiotalet. Var 2008 någon form av årsminne (jubileum känns lite väl magstarkt), med tanke på biografin över Ulrike Meinhof, Bernruths bok och Kunzrus bok? Det kanske finns fler böcker som gavs ut under 2008 om Europa och terroristerna som jag missat? Eller så har jag bara hamnat i detta spam. Sånt händer mig ibland…

Skippade filmen om det finska vinterkriget, borde ha begripit det; att jag inte skulle ge mig in till Pustervik för att titta på film som började kl 22.00. Nästan lika illa som en film som börjar kl 10.00.

Tränade, köpte tre överdelar och en bh på Lindex när jag skulle handla trosor… Provade inte något av plaggen och det resulterade i att det blir retur av ett av plaggen. Det blev lite väl exponerad urringning i ett av dem… Handlade 2 x 3-pack av Muttis krossade tomater så nu har jag ett behändigt lager i mitt skafferi. Sedan ringde en kollega som varit på företagets konstlotteri på huvudkontoret i södra Sverige. Han vet att jag bor närmare än en mil från vår arbetsplats och har dessutom mitt telefonnummer så han undrade om jag kunde låsa upp bygget för honom. Bilen dignade nämligen av konstvinster  som han ville lämpa av, vårt kontor hade procentuellt flest vinnare i lotteriet och högvinsten en (väldigt vacker men stor tavla) hade med nöd och näppe gått in i hans bil. Den vanns av en mina kära kollegor, som senast för två år sedan också vann högvinsten. Tur som tokig brukar det kallas. Jag hade också vunnit, en tavla som inte fanns med på min tjugo-i-topp-listan eller ens med på 15-som-jag-kan-tänka-mig-listan över totalt 82 verk. Lyckligtvis så vann denna tavla på att ses i verkligheten. Årsgåvan var ett ansikte i glas, rätt ok. Känner dock att jag gjorde helt rätt som gick ur konstlotteriet för 2009. Det var alldeles för många verk med i lotteriet som jag inte ens under vapenhot skulle vilja hänga upp på mina väggar. Jag är dock nöjd med de vinster som jag fått och får väl anse att jag gått med plus…

Lördag

Filed under: Uncategorized — klotho @ 12:16

Sen kväll igår, väldigt bra filmer. Återkommer om dem. Ska försöka ta mig ut och iväg för ett träningspass och sedan handla lite. Handlade rejält förra helgen och gjorde i ordning 1,8 kg köttfärs så frysen är välfylld med lådor men behöver fylla på med mjölk och grönsaker samt burktomater. Brukar köpa Coops ekologiska men hittade krossade tomater av märket Mutti och de var grymt goda så nu skall det införskaffas fler. Det märkliga är att jag hittade dem på Coop Backaplan men varken Coop Bäckebol eller Coop Eriksberg har dem och det känns ju löjligt att åka iväg till en affär bara för krossade tomater, en som jag vanligtvis aldrig handlar i. Nu ska dock Lindex få ett besök av mig, så då blir det tråkiga Backaplan. Det enda som egentligen är bra med det stället är att det är lättillgängligt för ickebilister också och det är rätt ovanligt för ett köpcenter.

M1 var fortfarande trött och onykter när vi pratades tidigare i förmiddags och skulle gå och lägga sig igen efter att ha spenderat större delen av natten på krogen med sina arbetskamrater. M2 sms:ade att hon var på stan, när jag trodde att hon fortfarande sov…

Eftersom jag redan läst klart en av böckerna från senaste bokbeställningen och börjat på två andra så ska jag få iväg en ny beställning, denna gång blir det adlibris som förhoppningsvis hinner komma innan jag åker till Tyskland. Det vore ju ett öde om jag inte hade något att läsa med mig på resan…(eller snarare om jag måste välja något andrahandsval när jag kommer ha så pass mycket dötid över på resorna eftersom jag skall nyttja det irländska flygbolaget istället för det tyska den här gången).

Bollywoodkväll…och jakten på en dosa

Filed under: Film — klotho @ 11:53

Har sett en Bollywoodfilm för väldigt många år sedan, men kommer inte ihåg så mycket av den eller ens vad den heter. Den film på senare år som varit närmast Bollywood i det jag sett är Kärlek och fördom, den indiska versionen av Austens Stolthet och fördom. Efter att ha sett Om Shanti Om så inser jag att den faktiskt var väldigt nära Bollywood, om än inte fullt så teatralisk. Om Shanti Om är en färgsprakande upplevelse med väldigt utstuderat och spekualtiv skådespelarkonst. Jag har svårt att avgöra hur mycket som är överdrift/drift med genren och hur mycket som faktiskt följer genren. Men M3 och N skall introducera mig i Bollywoodfilmens värld. De har också bättre koll på skådespelarna och diverse teaterviskningar gjorde att förståelsen ökade. Det är en oerhört sorglig historia insvept i glättat papper, med upprättelse av det goda och död åt det onda. Trots de dramatiska inslagen så gick vi därifrån med fniss i blicken och nöjda miner.

Jag var inte helt pigg morgonen efter, kom inte upp ur sängen förrän kvart i åtta och var på jobbet en timme senare. Dock hade jag kunnat vara på plats en kvart tidigare, eftersom jag ägnade fruktlösa försök åt att lokalisera min lilla (men ändå väl stora) Nordeadosa. Jag föredrar verkligen de plastkort med engångskort som fanns tidigare. Det hade jag alltid med mig i plånboken. (Jo visst ska man alltid lägga sin lilla dosa på ett bra ställe så man vet var  det finns till nästa gång, men jag hade faktiskt gjort det, fast lagt lite andra grejer över så att den försvann i mitt alltmer desperata letande.)

Franskt och turkiskt våld

Filed under: Film — klotho @ 11:40

Måndag kväll började med den franska filmen Lady Jane, regisserad av Robert Guédiguian. Vald i första hand för språket som pratas i filmen och i andra hand för att storyn lockade. Om en kvinna som driver en elegant butik, som vaknar upp en morgon och upptäcker att den tonårige sonen är försvunnen. Han visar sig vara kidnappad och en lösen begärs. Kvinnan är ingen drivhusodlad överklasskvinnan, utan har investerat de förtjänster hon gjort på grova rån i tidigare år. Hon kontaktar sina gamla kumpaner och tillsammans försöker de överlista kidnapparna, utan att lyckas kan väl tilläggas. Filmen utvecklas från en habilt spännande thriller till ett drama om skuld, fäders synder och försoning. En mycket bra film som man lämnar berörd av den sorg och de skuldkänslor som de inblandade både har skapat själva och fått med sig.

Hade parkerat väl, fått bra platser på tråkiga Chalmers 1 och kom iväg snabbt till nästa film på Bergakungen. Tur med parkering där också och med fokus inriktad på att hitta en toalett snabbast möjligt missade jag både busvisslingar, rop och mobilsamtal från mina kompisar. Inte förrän de placerade sig mitt framför mig försvann jakten efter en WC-skylt från mitt synfält, om än tillfälligtvis.

Dot är en turkisk historia som också bygger på konsekvenser gjorda/inte gjorda av tidigare generationer och de val som man gör. Den utspelar sig i världens näst största saltöken, som finns i Turkiet. Mot en bakgrund av kritvit salt i en strålande sol så är inte vitt den lämpligaste färgen på textremsan… En intressant, om än inte helt begriplig film som jag fick en större förståelse för efter att ha lyssnat på den inresta turkiske producenten.

januari 25, 2009

…och fortsatte med argentisk film

Filed under: Film — klotho @ 21:50

På lördag kväll så jag och M3 (hmm, man kan ju undra om jag bara har vänner som har begynnelsebokstaven M i sitt namn) den argentiska filmen Rain (Lluvia). Ett intensivt kammardrama om oväntat möte och hemligheter. Ett konstant regnande gjorde filmen en aningen dyster, men fiffigt nog så klarnade himlen mot slutet av filmen. Ett enkelt dramturgiskt grepp men av stort symbolvärde. Jag valde filmen för att jag vill höra spanska och har en crush på Buenos Aires och även Argentina (som härrör sig från boken Pyttan i Sydamerika som jag läste som 11-åring). En av mina drömresor är avverkade, Island och nu hägrar Buenos Aires och pampas samt New York. Misstänker att NY blir av tidigare än Buenos Aires.

Idag söndag var jag på Draken och såg 35 Rhums, en fransk film om en far och dotter samt deras grannar/vänner. Jag valde den för att jag ville höra franska men det var glest mellan konversationerna i den filmen, fick som bonus höra lite tyska på slutet. Det var dock en förtjusande film (ja, det ordet passar in här) och jag blev glad av den. En behaglig vardagsberättelse om en ömsint far-dotterrelation.

Jag började filmfestivalen med Bond…

Filed under: Film — klotho @ 21:41

M1 fick ett julkort med texten ”Du, jag och Daniel Craig” i julklapp av mig och först den 23 januari kunde presenten utnyttjas. Vad jag inte tänkte på då, var att det var premiärdagen för filmfestivalen i Göteborg. Men att börja den med Daniel Craig som Bond var helt okej. Tyvärr var det i en liten salong och nu går filmen endast 21.00. Det var dock fullsatt. Jag har ju aldrig haft den riktiga känslan för Bondfilmerna och den första Bondfilm jag sett på bio är faktiskt Quantum of Solace. Casino Royale köpte jag på DVD eftersom M1 och jag aldrig kom iväg och se den. Jag skulle inte ha köpt CR eller köpt QS om det inte vore för Daniel Craig. Framförallt för att jag blev så förtjust i honom som den ”först dumme men i själva verket goda”-polisen i Iskällaren som bygger på Minette Walters roman. Att Daniel är kort och ljus jämfört med bokens långe mörke polis gick alldeles utmärkt att hantera, när jag sett Mr Craig in action. Så vad tyckte jag om Quantum, tja, det var väldigt vad mycket referenser till förra filmen det var. Mer problematiskt för M1 än för mig. Daniel och Judi Dench räcker långt. Sen grubblade jag över var jag sett skådespelaren Mathieu Almaric, som spelar skurken förut, och insåg att han var den ”besvärlige” brodern utan spärrar i den otroligt påfrestande franska dramat En juleberättelse som jag såg med E innan jul. Almaric har fantastiska ögon som använder väldigt väl, både i QS och en julsaga.

januari 3, 2009

Shoppingtempel och att komma undan med blotta förskräckelsen

Filed under: Bilen,Uncategorized,Utflykter — klotho @ 19:31

Det kändes som en bra idé att åka till Ge-Kå:s i Ullared idag, lördag, och det var det! Jag hämtade upp M1 och E vid sextiden i morse och kvart över sju var vi framme vid shoppingtemplet i Ullared. Har aldrig någonsin varit med om så få bilar på parkeringen (besök 1-2 ggr/år i åtminstone fem år) och inuti var det lika behagligt. Jag tog mig t o m tid att prova och köpa kläder. Vi strosade runt på varsitt håll och möttes/hördes på mobilen med jämna mellanrum. Strax innan nio var vi klara och vi avslutade med ett fika på stället mittemot och jämförde våra kvitton. Mina 66 poster stod sig slätt mot M1:s 134, men E hade ännu färre men  dock dyrare artiklar. M1 gick med rejäl förtjänst på bara två varugrupper och då var bensinpengarna inräknade. Hennes favoritfotkräm var 50 kronor billigare på Ge-Kå:s jämfört med butiker i Göteborg.  Jag förstår att det är billigare priser utanför för stan, men sådana prisskillnader får en att undra, för jag kan inte tänka mig att Ge-Kå:s skänker bort varor…

På vägen hem till Göteborg så kom E och jag på att vi kunde ju åka till den gårdsbutik vi besökte i sensomras och det blev ett äventyr ingen av oss glömmer. Vid förra resan så krånglade min bil (vad som hittills visat sig vara en engångsföreteelse tack och lov) och denna gång klarade vi oss från dikeskörning enbart för att det var en vall istället för ett dike vid vägen. Sista vägen ner mot gårdsbutiken i Lindome visade sig vara rena isgatan. Vilket inte märktes förrän jag skulle svänga in på uppfarten till gården, först förstod jag inte vad som hände. Bilen svarade inte på mina försök att styra och först trodde jag att hela styrinrättningen pajat och vi bara gled rakt in mot den lilla vall med elstängsel som fanns precis vid infarten. När jag insett att det var glashalka lugnade jag ner mig lite och vi körde oerhört sakta in mot gården för att vända (det var dessutom stängt så ingen av oss gjorde några försök att ta sig ur bilen). Jag lät bilen sakta glida ner för vägen ut tillbaka till den större vägen och lyckades svänga ut på den utan att glida iväg (mot ett dike!). Nästa utmaning kom sen att ta sig upp för den backe som fanns längre bort på vägen, det gick men bilen spann och jag försökte att inte tänka på vad som skulle hända om jag gled bakåt.

Faktum är att jag nog inte varit med om en sådan halka sedan jag för väldigt många år sedan gjorde min halkkörning. Jag är glad för att det gick så bra som det gjorde och faktiskt för att jag råkade ut för halkan, för det är en erfarenhet som är bra att ha med sig. Min filosofi när det gäller bilkörning är att man kan inte bara ”finköra”, man måste också utsätta sig för besvärligt väglag och väder (utan att vara dumdristig) för att kunna bli en bättre bilförare.

Lyssnar på: Duffy

januari 2, 2009

Avd för okända ord [service]

Filed under: Uncategorized — klotho @ 13:09

Tillbringade lunchen samt en del av arbetstiden efter med att sätta in reda pengar på mitt bankkonto. Kom tillbaka till arbetet med högt blodtryck och irriterad min och beklagade mig för kollegorna.

 

Lyckligtvis var jag medveten om att den beklagliga servicen existerade annars hade risken varit överhängande för ett ”Falling down-scenario”.

 

Nordea har delat upp sina bankkontor i två delar, de som hanterar kontanter och övriga tjänster samt de som enbart har övriga tjänster. För detta ändamål betalar de två hyror för lokaler (i bästa fall) hyfsat nära varandra och har sysslolös personal utan kunder i den ena lokalen medan det är fullt tryck med konstanta köer i de lokaler som handhar kontanter och övriga tjänster. Detta diskuterades på nyårsafton och idag fick jag uppleva det själv. Letade upp det bankkontor som ligger närmast min arbetsplats, for dit, betalade parkeringsavgift och knatade bort till bankkontoret i fråga. Två personer satt sysslolösa och småpratade bakom kassorna och när jag fick se lapparna om ”inga kontantinsättningar” frågade jag vart jag skulle åka för att kunna få den servicen utförd. Jag blev hänvisad till ett annat Nordeakontor en knapp kilometer längre bort, som hade fullservicesortiment. Jag bad dem framföra mina åsikter om att det är opraktiskt med detta system, men jag måste erkänna att jag tvivlar på att den går vidare.

 

Efter att ha letat upp det andra Nordeakontoret och betalat för ny parkeringstid så fick jag vänta i ca tjugo minuter, pga de fyra kassorna hade maximalt tryck på sig och det kom hela tiden nya kunder. Det kändes så otroligt löjligt med detta köande, med tanke på det kundtomma kontoret en bit bort. Jag har väldigt svårt att se poängen med detta ur servicesynpunkt gentemot Nordeas kunder, det är mycket möjligt att det finns någon annan obegriplig anledning.

 

Sen råkade jag dessutom höra konversationen mellan en kund och en kassörska, mannen vill sätta in pengar på sitt konto, både sedlar och kontanter. Kassörskan meddelade kunden att ”det räknar vi inte här (mynten) utan din påse skickas vidare som den är och så tar det ungefär en vecka innan du får in pengarna på kontot. Kunden tog tillbaka sin påse.

 

Jag tycker det är beklagligt att service i betydelsen utföra de tjänster som kunderna efterfrågas är så ”ointressant”. Servicenivån på väldigt många tjänster är på en så minimal nivå att det faktiskt är att betrakta som skamgrepp. I dagens datoriserade samhälle där alltfler produktionsarbeten försvinner är service det som finns kvar, alltid kommer att behövas och efterfrågas, men som kund ska man inte ha rätt att kräva det.

 

Så, nu är jag lite lugnare!

januari 1, 2009

Mer musik…

Filed under: Musik — klotho @ 21:13

Äntligen har jag Spotify i min dator och jag har ägnat kvällen åt att överdosera The Hellacopters, just nu har jag dock gått över till Janis Joplin.

Nu skulle det sitta fint med lite bättre högtalare, men mitt nyårslöfte är ännu på årets första dag fortfarande troligt. Alltid något.

Musik – nostalgisk återblick och framtidslöfte

Filed under: Musik — klotho @ 13:57
Nytt år, då man ska se framåt men också tid till eftertanke och inventering av det förflutna.

När det gäller prioriteringar av inom nöje/kultur så har musik alltid hamnat lite bakvattnet hos mig, böcker, teater och film har nästan alltid haft högre prioriteringsfaktor än musik. Inte alltid så lätta val, men framförallt böckerna har alltid vunnit över musik när det gällt inköp av nya böcker/skivor. Teater och film har nästan alltid vunnit över musik när det gällt föreställningar/konserter. Fram till jag flyttade hemifrån så var det ganska jämnt fördelad, men när jag skulle ta ansvar för hyra och alla andra utgifter som förekommer så sjönk nöjeskontot drastiskt och därmed uppstod dessa hårda prioriteringar. Musik försvann till viss del ur mitt syn-(och framförallt hör-)fält. Jag höll inte längre koll på den musik jag gillade och uppdaterade mig inte bland ny musik. Jag har fortfarande inte speciellt bra koll, men har de senaste åren mest lyssnat på musik från 1960- och 70-talet.

Några som jag upptäckt (i det ena fallet när de redan packat ihop bandet) under 2008 är The Hellacopters och Glasvegas. Läste nu i veckan en artikel om Clinic och letade upp bandet på Youtube och gillade det jag lyssnade till.

Idag har dock ägnat mig åt nostalgiska återblickar genom att lyssna på Shriekback, bandet som var min husgud under gymnasietiden. Tråkigt nog har jag vinylspelaren i källaren och kan bara spela den dans-version som jag har på cd. På Youtube hittar jag dock en del av de riktigt gamla låtarna som Nemesis och dessutom en intervju av rätt dålig kvalitet med Barry och Alan Partridge. Lyssnar också på några av King Swamps låtar (som Martyn och Dave bildade efter de lämnat Shriekback).

Nostalgitrippen fortsatte till Kajagoogoo och hittar en intervju med ett återförenat Kajagoogoo från 2008. My! De ser inte så gamla ut som de faktiskt är. Steve och de andra borde rimligtvis vara närmare femtio eller t o m passerat de femtio. Som sjuttonåring så hyrde jag och mina kompisar rum hos Steves faster i London, Dora, en förtjusande dam som var en tvärhand hög som aldrig visade sig utan make-up och högklackade skor. Hon avskydde Thatcher och omnämnde henne bara som ”that woman” däremot så gillade hon brorsonens band. Kaja var dock större favoriter hos Jesica och Petra än hos mig, däremot så upptäckte jag INXS den sommaren. De var förband åt Queen, som spelade på Wembley…antar jag. Kommer bara ihåg att vi hörde dem i samband med att de gjorde konserten och jag gillade verkligen vad jag fick höra.

Vidare i botaniseringen på Youtube, hade glömt bort OMD, och hur mycket jag gillade Sailing on the seven seas, det borde vara en låt för Nouvelle Vogue att spela in. De har ju gjort underbara versioner av andra åttiotalsklassiker.

Jag gillar inte nyårslöften (eftersom jag aldrig hållit de löften jag antagit vid ett årsskifte) men jag kanske skulle ge mig på ett nu. Jag lovar att lyssna mer aktivt på musik under 2009 för mitt eget höga nöjes skull och jag skall gå på minst fyra konserter (en i kvartalet borde jag väl klara av) under året.

Update: lägger till en ny kategori, musik, så får vi se hur många inlägg jag kreear under 2009.

 

 

 

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.