Ett eget rum

maj 4, 2009

Döden löser alla problem

Filed under: Böcker — klotho @ 17:26

Det är kanske att ta i, men jag kan inte hjälpa det.  Jag är ohjälpligt förtjust i Reginald Hill och hans böcker om Den tjocke, den gode och den fule (Dalziel, Pascoe och Wield). I hans senaste bok om om dessa tre herrar så håller Dalziel på att återhämta sig efter den smäll han åkte på i Dalziels död och åker på konvalecens till Sandytown. Hill har i denna bok använt sig av Jane Austens oavslutade roman Sanditon och förlagt den till nutid samt gjort en del förändringar och tillägg till persongalleri och karaktärer. Inte nödvändigtvis till det sämre skulle jag vilja påstå. Efter att jag avslutat Döden löser alla problem fräschade jag dock upp mina kunskaper i Austeniana genom att läsa om Sanditon (som skrevs klart av Marie Dobbs).

I Döden löser alla problem så använder sig Hill av framförallt två berättarröster, e-post som Charlotte Heywood skickar till sin syster och ”Mildred”, som är namnet på Dalziels diktafon. Några enstaka passager är skriven i direkt form. Det som jag möjligtvis kan ha invändning emot är den otroligt detaljerade e-post som Charlotte Heywood skriver med helt färdiga dialoger. Det känns inte helt trovärdigt och kanske borde Hill ha valt lite kortare beskrivande e-post och mer av den ”direkta formen”.  Dalziel och hans Mildred är dock rätt roande.

Man kan säkert uppskatta Döden löser alla problem utan att ha läst Sanditon, men man missar onekligen en dimension av berättelsen. I den här boken finns också  hänsyftningar på tidigare berättelser som vad jag vet ännu inte har blivit översatta. Men så har ju  förlaget Minotaur gjort väldigt märkliga hopp bland de engelska titlarna när det gäller översättningar till svenska. Den första boken som kom ut på svenska var Dalen som dränktes (som det tog tid för mig att uppskatta). Den gavs ut 1999 (1998 i England) och Mysteriespel var den andra boken på svenska år 2000 (utgiven 1990 i England och mellan dessa två böcker finns tre andra titlar). Jag kan iofs tänka mig att de inte är helt lätta att översätta och det som jag tyckte var jobbigast i Dalen som dränktes var Yorkshire-dialekten (eller snarare dess svenska översättning) och jag misstänker att det inte är helt lätt att förstå de dialektala orden om man väljer att läsa Hill på originalspråk.

Hill är dock alltid underhållande och ska jag välja två av mina favoritböcker så blir det Bländverk (sanslöst rolig!) och Främlingars hus (som inte handlar om de tre polismännen).

Annonser

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: