Ett eget rum

maj 27, 2009

Två dagar är alldeles för kort tid…franska betraktelser

Filed under: Mat,Utflykter — klotho @ 17:13

Jag återvände sent inatt, planet landade strax före midnatt på Landvetter trots att min resa från Lyon startade redan vid 1700, men dryga två timmars väntetid i Frankfurt hjälpte till att förlänga resan.

Det vore egentligen fel att säga att jag varit i Lyon för där var jag i knappt fyra timmar, resten av tiden tillbringade jag i den förort där ett av koncernens kontor ligger.

DSC00114Utsikt från hotellfönster.

 

Dock smet jag in till Lyon sent på måndag eftermiddag, för lite förströelse och ev shopping. Tyvärr så hade de värmebölja i måndags och det var fullkomligt olidligt varmt så jag tog den sista rundtursbussen och satte mig på övervåningen och lät vinden fläkta mig till en illusion av svalka. Rundtursbuss må vara töntigt men det är ett klart underskattat turisthjälpmedel. Med en rundtursbuss ser man stan, upptäcker ställen som man vill utforska närmare och får en gnutta historia på köpet. T ex så trycktes den första franska boken i Lyon, och förutom en period av sidenväverier så är staden känd för sina vackra väggmålningar och att bröderna Lumière växte upp här Lyon.

DSC00106

Upp för trånga gator där bussen ibland fick knuffa sig fram i gathörnen .

 

 

 

 

 

 

 

DSC00108

Väggmålning med kända Lyonbor.

 

 

 

 

 

 

 

Idag är väl stan mest känd för sina fotbollslag och maten (Paul Bocuse är ju välkänd för framförallt matälskare). Ett av Lyons fotbollslag har en fantastisk restaurang som sin (kanske har de varsin) där jag ätit en av de godaste måltiderna någonsin flankerad av en servitör som älskade sitt jobb och gjorde måltiden till en upplevelse utöver det vanliga. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad restaurangen heter. Faktum är att jag har aldrig ätit någon dålig mat under de fyra besök jag gjort i Lyon med omnejd de senaste åren. I måndags gick jag och min kollega/närmaste kontaktperson tvärs över gatan från kontoret räknat och åt hos grannen, en badmintonhall. Tror inte riktigt att en badmintonhall i Sverige skulle erbjuda det käket som vi fick där.

Min taxichaufför från kontoret in till Lyon pratade inte mat med mig, men däremot vin och jag fick en liten lapp med vintips med mig förutom kvittot på betalningen. Fast han var inflyttad, en italienare bördig från Rom, 44 år gammal och redan morfar. (Jag har inte träffat på någon taxichaufför i Frankrike som inte babblar på som bara den, sist fick jag diskutera Sveriges förhållande till miljöförstöring och vad vi gjorde åt det, vi var ett föregångsland jämfört med Frankrike fick jag reda på…)

Jag pratade franska i två dagar tills dess att min hjärna kändes som en överfull och överkokt kastrull med degig pasta. Nackdelen med att jag inte använder franskan till vardags är att jag glömmer orden, och oftast ploppar det upp ett tyskt alternativ istället för det franska jag förtvivlat letar efter i hjärnans mörka skrymslen.

När jag ringde till min kollega i Sverige på tisdag morgon så frågade jag ”Kan du föreställa dig vår chef gå runt och ta de anställda i hand varje morgon samt kindpussa kvinnorna?”. Vi fnissade lite, men det är faktiskt vad fransmännen gör och artigt tar i hand när de möter någon av sin kollega för första gången under dagen. Det känns ovant för en svensk, men rätt så behagligt, medan jag däremot kan känna mig lite avvaktande inför kindpussandet. Det kräver nog längre tillvänjningstid för min del.  Jag lät en busschaufför få känna sig behövd och omtänksam också när jag valde att ta metro och buss tillbaka till hotellet på måndag kväll. Jag missade med flit min hållplats för jag hoppades hitta en öppen affär för att fylla på vattenförrådet men misslyckades med det i de förorter bussen tog sig igenom. Jag klarade inte riktigt av att förklara det för busschauffören när jag var kvar vid ändhållplatsen så jag låtsades att jag missat hållplatsen. Det fick honom att hålla mig under noga uppsikt på vägen tillbaka och dessutom stanna utanför hotellet, en bra bit innan hållplatsen, för att vara säker på att jag skulla komma rätt. Världen är full av gentlemän, det är bara att tillåta dem att vara det.

Annonser

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: