Ett eget rum

maj 31, 2009

Hjärtdjur av Herta Müller

Filed under: Böcker,Jorden runt på åtta böcker — klotho @ 17:36

kartamarginalFörsta etappen i jorden-runtresan avklarad men inte avslutad. Hjärtdjur har följt mig under maj månad och skapat nya stigar i min hjärna. Jag tänker inte skriva en regelrätt recension utan låter istället mina tankar som skapats under läsandet av Hjärtdjur komma fram nedan.

Det Müller skriver om är något jag funderat över, hur klarar man sig känslomässigt i en diktatur när inte ens tankarna får vara ifred? ”Hur skulle man egentligen leva, frågade jag mig, för att passa ihop med det man just tänker. Hur gör föremålen som ligger på gatan utan att synas, när man går förbi, trots att någon har tappat dem” (s 64) Hur överlever man utan att förlora förståndet, utan att förlora en del av sin själ? Att inte kunna lita på någon, för även en vän kan förråda om hoten är tillräckligt kraftiga. Att när man väl bestämmer sig för att lämna allt så finns det ingen återvändo och man lämnar allt bakom sig. (Som jag läste i en blogg om invandrarhem i Sverige, som saknar allt det där småkrafset, minnena, för det fanns inte plats för dem under flykten.)

Hjärtdjuret finns där, pockar på uppmärksamheten och smiter in när man minst anar det. Det svider lite, mitt hjärtdjur, som för att kräva sin uppmärksamhet. Herta Müllers Hjärtdjur svider också, en sån där utdragen sveda som inte lindras i första taget och när den första starkare smärtan avklingat finns det fortfarande en svag klang, ett eko långt borta som inte vill ge med sig.

Müller har ett fantastiskt språk som kräver uppmärksamhet och jag läser om vissa meningar om och om igen, och jag kommer på mig själv att riva ett papper i remsor och lägga i boken, där det finns meningar som jag vill minnas men som trots allt inte fastnar utan ett minnestecken. ”,vid dödshot ett komma.” (s 81) kommer dock att finnas kvar utan hjälp. Att ens behöva formulera det, tänka så, är obegripligt och obehagligt för mig som är uppvuxen i trygghet. Men med Müller vid min sida så känner jag det hon känner, rädslan, ångest, avskyn och även den uppgivenhet som skymtar mellan raderna. I stumhet läser jag om Georgs död, från ett fönster i en flyktingförläggning i Frankfurt. Varför? rasar inom mig, vad fick dig att slutligen ge upp? Lämnade du ett fängelse och kom till ett annat? Müllers ger inga trygga svar på oroliga frågor utan låter oron stanna kvar i kroppen. I vissa avseenden upplever jag henne som kompromisslös i sin text och det gör mig tillräckligt intresserad för att vilja veta om det är en återkommande hållning. Hjärtdjur är ett ställningstagande, en markering om att man faktiskt har ett val över sina tankar, även om dess konsekvenser gör att det ser ut som ett dåligt val så är det ett aktivt val.

Att leva i en diktatur är att leva utan avvikelser, där alla är kloner utan egna tankar och idéer och där det ”fula” inte får synas. Lola som utesluts ur partiet efter sitt självmord, flyktingars död förvanskas till naturlig död i hemmet. I en artikel av Slavenka Draculic berättar hon hur förvånad hon var över att träffa på en människa i rullstol i det sociala livet i Sverige, för de fick inte existera i det jugoslaviska samhället. Allt som avvek från normen existerade inte. Att trots allt avvika från normen genom att tänka annorlunda, ifrågasätta även om det inte sker högt måste ha varit en ohygglig påfrestning, men å andra sidan så är kanske påfrestningen att inte göra det större? Att förtäras, gröpas ur, istället för att brinna.

Herta Müller är en författare att minnas och som jag kommer att läsa mer av. Hjärtdjur lånade jag på biblioteket men den tillhör den kategori av böcker som jag vill äga.

Annonser

3 kommentarer »

  1. Så fint du formulerade många av mina tankar också.

    Kommentar av Lyran — juni 2, 2009 @ 21:05 | Svara

  2. […] som liten. Barnet måste sova så att hennes hjärtdjur får vila sig. Det är fint, tycker jag. Klotho har skrivit om sina tankar efter läsningen. ———————– Läs […]

    Pingback av Märkliga Müller « snowflakes in rain — december 3, 2009 @ 12:46 | Svara

  3. […] har lovat att jag skall få låna den efter henne och det är inte av snällhet som hon säger så. Jag talade mig varm om Hjärtdjur i höstas och tog upp den till förnyat lovtal i samband med Müllers Nobelpris 2009. Kollegan fick denna […]

    Pingback av Om att läsa Herta Müller « Ett eget rum — januari 23, 2010 @ 21:37 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: