Ett eget rum

juni 16, 2009

Om blickar kunde döda av Eileen Dreyer

Filed under: Böcker — klotho @ 20:33

Jag ska villigt erkänna att Om blickar kunde döda försenade mig med ca 20 minuter till ett planerat möte (men lyckligtvis möttes jag av förståelse när jag ringde och förklarade förseningen) för att jag ville läsa klart den. Dreyers bok funkar för en kravlös sommarläsning när man inte har något annat på lut (det hade och har jag så jag vet inte riktigt vad det säger om mig). Boken var en av dem som följde med mig hem från senaste biblioteksbesöket och som jag hoppas kunna lämna tillbaka i tid för det skulle smärta mig om jag behövde betala något för den.

Chris Jackson bor i en liten småstad i det idylliska (!?) södern, hon är en framgångsrik deckarförfattare och har vänner och bekanta och en ganska så behaglig tillvaro. De demoner som hon härjar med henne döljer hon för sin omgivning. Till staden kommer en polis, Al McNamara, med ett plågat yttre och inre, tidigare detektiv  i Chicago numera på jakt efter en lugn och stillsam tillvaro efter att ha blivit skjuten i ansiktet.

Deras vägar möts och ett viss intresse uppstår men vad som kommer att binda dem samman är det faktum att någon börjar kopiera de mord som Chris skriver om i sina deckare, kopiera dem in till minsta detalj. Det gör att både Chris och hennes vänner samt litterära agent blir misstänkta. Al börjar undersöka Chris bakgrund och upptäcker att hennes liv är en salig blandning av lögner och halvsanningar och inte blir det bättre när mord börjar ske i deras stad.

Det är en intressant intrig som tyvärr inte håller hela boken igenom och slutet faller platt som en pannkaka.

Annonser

2 kommentarer »

  1. Hm, var visst tvungen att skriva en kommentar till… Jag har den här! Ett reafynd, som jag faktiskt gillade på den tiden det begav sig. Absolut kravlös läsning, men spännande vill jag minnas. Sedan kommer jag inte ihåg exakt intrigen, men minns flera roligt snurriga karaktärer.

    Kommentar av Bokmoster — juni 17, 2009 @ 12:28 | Svara

    • Jag gillade inte slutet, det kändes krystat. Men visst fanns det en del roliga karaktärer, som killen med buktalardockan och frikyrkopredikanten som hela tiden frågade om Chris funnit Jesus. Hennes kommentarer var rätt roliga.

      Kommentar av klotho — juni 17, 2009 @ 12:35 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: