Ett eget rum

juni 18, 2009

Klassificering av böcker och behovet av att skriva i deckarform

Filed under: Böcker — klotho @ 20:05

Jag förstår faktiskt inte varför McCall Smiths böcker om Isabel Dalhouise står i deckarhyllan på biblioteket. Det finns iofs antydan till deckarintrig i åtminstone i en av de två första, nu på rak arm kommer jag inte ihåg vilken av den det är. Men Rätt inställning till regn innehåller filosofiska diskussioner om allt från livbåtsetik till relationer. Det antyds om en konfliktfylld relation men det som tas upp där kan lika gärna placeras som skönlitteratur.

Är det så att deckare säljer bättre än skönlitteratur? Läste någonstans att de flesta deckare är djupt moraliska, eftersom det goda i princip alltid vinner över det onda. I de flesta deckare blir det också ett tydligt avslut, vilket inte alltid sker i en skönlitterär bok. Är det tryggare att läsa deckare på grund av det?

Jag är svag för deckare av idag, men inte enbart som en kriminalhistoria utan jag vill ha det där runtomkring också, en utveckling av karaktärerna och deras privatliv. Jag gillar de två böcker jag läst av Deon Mayer, Död i gryningen och Jägarens hjärta. Huvudpersonen i den första boken blir till en bifigur i den andra då i gengäld en av bifigurerna träder fram och axlar rollen som huvudperson.  I Jägarens hjärta finns också en intressant filosofiska diskussion om ondska tangerar innehållet i McCall Smiths serie om Isabel Dalhouise.

Jag är också väldigt svag för äldre deckarlitteratur som Sayers, Allingham, Christe, Tey, Marsh m fl men de har generellt sett en helt annan inställning till deckargenren och sitt skrivande. De skriver deckare, punkt slut. Dagens deckare är ibland mer av en relationsroman där brottet finns med för att försvara att det skall klassas som deckare.

Vissa författare använder deckargenren för att få fram ett budskap, oftast om samhällsstruktur som de är missnöjda med. Det kan lika gärna vara rasism som miljöförstöring eller incest. Det är givetvis ett sätt att få fram ett budskap, som troligen säljer mer än en debattbok i ämnet och därmed når fler människor. I Sjöwall&Wahlöös serie Romanen om ett brott så är det väldigt tydligt att de är missnöjda med samhällstrukturen  och som kommer fram genom framförallt Martin Becks tankar och åsikter. Det är också det som gör att böckerna sticker ut genom deckargenren. Jag är ganska övertygad om att de tankarna fanns hos både Guillou och Lapidus också, när de skrev sina deckare.

Är deckaren den ”nya” typen av debattbok, om än förklädd? Ja, i vissa fall så är jag helt övertygad om det, i andra fall så är det helt enkelt underhållning där man först blir uppskrämd och sen lugnad.

Men jag förstår fortfarande inte varför Isabel Dalhouise-böckerna ska stå på deckarhyllan.

Läs även Vixxtorias inlägg om deckargenren och utgivning och som tillsammans med biblioteksklassificeringstankar inspirerade mig till detta inläg.

Annonser

6 kommentarer »

  1. Kul att få fler tankar. Jag är (som du förstått) ganska trött just på de där deckarna som är mer relationsromaner än mordgåtor. Det är förstås en smaksak, och jag vet många som tycker att relationerna är det som är det roligaste. (Vad jag inte riktigt förstår är varför de inte läser relationsromaner då, i stället för deckare 😉 )

    Deckaren är väl idag inte bara en debattbok. Ett mord kan väl sägas användas som alibi för allting som man vill skriva om? Jag tycker också att den både ska och kan användas till allting, men det hindrar ju inte att mycket av produktionern blir tämligen enahanda. Men det gäller även min favorit Christie om man överdoserar henne (det har jag gjort senaste åren).

    Jag är alltså inte lika svag för dagens deckare som du, men jag är alltid på jakt efter en bra bok, och en riktigt bra deckare, som överraskar med språk, tema och oväntat slut, det är nog nästan det bästa jag vet!

    Kommentar av Vixxtoria — juni 18, 2009 @ 20:59 | Svara

    • Egentligen så var det fel av mig att skriva att jag är svag för dagens deckare i största allmänhet. Det är rätt många jag inte gillar, men av de jag gillar i dagens deckarutbud är oftast i en serie och med relationsdrama. När det gäller svenska deckare så är det nästan bara Åsa Larsson jag gillar och tja, Kjell Eriksson. Det är den anglofila bokutgivningen som tilltalar mig, både nutid och dåtid med författare som Reginald Hill, Barbara Nadel och Stephen Booth m fl i nutid och Tey, Allingham och Marsh i dåtid. Sen finns det t ex Jason Goodwin som använder sina kunskaper i bysantisk historia och skriver deckare som utspelar sig i 1800-talets Turkiet och det är också en variant på hur man kan använda deckargenren.

      Jag undrar ibland varför inte deckarförfattare släpper deckardelen och skriver en relationsroman istället?

      Kommentar av klotho — juni 19, 2009 @ 07:40 | Svara

  2. Jag tror att det är så enkelt som att deckare säljer bra just nu. Det är lätt att marknadsföra både in till förlagen och ut till läsarna.
    Ett mode helt enkelt.

    Kommentar av snowflake — juni 21, 2009 @ 15:58 | Svara

    • Jo, det är det nog och så lockar det nog (svenska) män i större utsträckning än skönlitterära verk om jag får vara elak och generalisera (använder min omgivning där de läsande männen läser just deckare).

      Kommentar av klotho — juni 24, 2009 @ 10:50 | Svara

  3. Jan Guillou, du tänker väl på agentserien Coq Rouge. Ja den första skrevs i syfte att väcka debatt, och Guillou har sagt att han blev förvånad över att den inte gjorde det i någon som helst utsträckning. Däremot har jag aldrigt lyckats se den berömda samhällskritiken hos Sjöwall/Wahlöö.

    Kommentar av kontakt — juni 21, 2009 @ 23:13 | Svara

    • När det gäller kritiken i Sjöwall/Wahlöö så tycker jag nog att den framgår rätt tydligt i åtskilliga av böckerna, genom både Beck och Kollbergs åsikter om polisväsendet och samhället. Finns en tydlig diskussion där Beck för första gången träffar sin nya kvinna (vars namn jag glömt) och en av hennes hyresgäster funderar på att söka till polisskolan och Beck tydligt talar om vad han tycker om polisyrket.

      Kommentar av klotho — juni 24, 2009 @ 10:47 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: