Ett eget rum

juli 8, 2009

Man måste prioritera

Filed under: Böcker,Mat — klotho @ 22:13

Först jobbade jag över en timme, sen skjutsade jag mina kompisar till lägenheten de skall låna resten av Göteborgsvistelsen, därefter åkte jag hem och lagade mat (pasta med tomat och parmesan, med rätt pastasort går det på knappt tio minuter) och åt. Därefter så satte jag mig för att läsa klart Förvandlingen av Margaret Mahy. Efter att jag läst klart boken tröstade jag mig med lite glass.

Jag hör till den delen av kvinnosläktet som inte blandar mat/godis/glass med andra nöjen. Jag äter upp eventuellt biogodis under reklamfilmen så att inget snaskande distraherar mig från filmen. Jag äter före eller kanske oftare efter bokläsande. Att ta med godis in på teater eller konsert är mig helt främmande. Jag har vänner som läser böcker samtidigt som de äter t ex smågodis (namnger ingen, var lugna!) och för mig är det totalt främmande att tugga och läsa samtidigt. Jag kan visserligen bläddra i en tidning när jag äter, jag kan lyssna på musik och läsa samtidigt (fast då är musiken mest ett sätt att utestänga andra ljud, som pratande människor, skrikande barn och gapiga vuxna) men inte äta och läsa.

Förresten så är jag också lite kär i Sorensen och jag ska ÄGA Förvandligen (jaktinstinkten har slagit till) inom en snar framtid är min fasta föresats. Kanske inte just detta slitna biblioteksexemplar där någon tjej (troligtvis) skrivit nedsättande och namngivet om en annan tjej.

Annonser

8 kommentarer »

  1. *skratt* Jag hör till dem som låter läsandet ackompanjera vad som helst. Av trafiksäkerhetsskäl läser jag inte när jag kör bil, och av erfarenhet (ja, faktiskt) vet jag att det i längden fungerar så dåligt att läsa när man duschar, så att det är bättre att låta bli. Men om man inte sover, så är det inte mycket som man inte kan göra samtidigt som man läser.

    Blir du inte lite kär i Laura också? Det är svårt att bena ut känslorna där, tycker jag, nämligen? Vad tycker du om dialogen?

    Kommentar av Vixxtoria — juli 9, 2009 @ 07:27 | Svara

    • Laura är också förtjusande och jag gillar att hon är en stark tjej med egna funderingar och hur hon utvecklas i boken. Kate och hon har ju en rätt fantastisk mor/dotter-relation (inte riktigt på samma nivå som jag har haft kan man väl säga). Hur hon analyserar sin känslor (där kan jag identifiera mig väldigt väl med henne f ö är hon väl mer som jag hade velat vara än verkligen var) allt eftersom de förändras, som relationen till fadern, Sorry och när Kates relation med Chris utvecklas. Dialogen är ju väldigt förståndig och analyserande, jag gillar den, men samtidigt så kan jag tycka att den är rätt utopisk och tja på det stora hela är det en feel good-roman som gav mig ett visst mått av hänryckta känslor. Jag tror nog att Förvandlingen kan vara en lisa för ett förvirrat tonårshjärta och samtidigt skapa en längtan efter ”något mer”.

      Förvandlingen har ju så många olika bottnar, det är minst lika intressant med den relation som Sorry har med sin mor och mormor och det han berättar om sin uppväxt i fosterfamiljen. Att läsa kioskromaner för att på så sätt hålla kvar en del av sin fostermor är ju fruktansvärt tragiskt egentligen, för att inte tala om att han blivit bortlämnad för att han är en son (de flesta brukar ju värdera söner högre än döttar, men det gäller uppenbarligen inte häxor :)).Sorry förtjänar en egen bok.

      Sen är det rätt intressant med Lauras och Sorrys relation och deras diskussion om framtiden, att den så självklart innehåller de två tillsammans. Det är ju så man fantiserade om när man var i tonåring för man kunde inte riktigt tänka sig att man skulle förändras. Jag har skrivit lite om en helt sanslöst rolig chick-lit bok av Jennifer Crusie som heter Fula fiskar och där finns en rätt kul passage där ”hjälten” pratar med sin systerdotter på tolv år om pojkar och relationer. Systerdottern är kär och vill veta hur hon ska fånga killens uppmärksamhet och funderar på att sluta med soft ball för att ”killar inte gillar konkurrens” och morbrodern försöker pedagogiskt tala om för henne att hon ska se denna kille som ett ”träningsläger”, för soft ball kan man hålla på med hela livet och även om den killen är den stora kärleken just nu så kanske han inte varar hela livet.

      I natt började jag läsa på Minnets mag av Mahy och den är ju helt annorlunda, om en 19-årig kille som sörjer sin döda syster och i en förvirrad fyllejakt på den kompis som var med när syrran förolyckas träffar en äldre dement kvinna som han följer med hem och börjar ta hand om.

      Kommentar av klotho — juli 9, 2009 @ 09:37 | Svara

  2. Jag håller absolut med om din definition av Laura som någon som är mer som man hade velat vara än som man faktiskt var. Jag tycker om henne (vilket väl framgår i mitt hyllningsinlägg till boken), för att hon får vara en ”hel” människa – inte bara hel i bemärkelsen psykologiskt trovärdig, utan också hel som i icke självdestruktiv. Och detta utan att vara Polyanna-klämkäck.

    Sen är det ju mycket som hade kunnat få en egen bok här. Men det är också en styrka i den här ungdomsboken tycker jag – att allting inte knyts ihop eller utvecklas eller förenklas. Det finns öppningar för både hopp och förtvivlan, mest hopp i den här boken. Är det därför du kallar den feel good? Jag skulle inte precis klassa den som det; måste alla böcker som slutar lyckligt, och som inte innehåller massor med trasiga människor vara feel good-böcker? (Äsch, jag reagerar kanske lite mycket på det här; feel good kan vara bra, men ibland är det bara ett epitet man sätter på något som är dåligt, men oförargligt, och det tycker jag inte den här boken är.)

    Jag kanske skulle kolla den där Crusie-boken. Jag läser inte mycket av den typen (de brukar höra till de böcker som jag avfärdar när jag har ont om tid, därför att det brukar ligga många fler i väntehögen som jag hellre läser… Men rätt tillfälle, så. )

    Hur som helst – så roligt att höra vad du tyckte om en av mina älsklingsböcker 🙂

    Kommentar av Vixxtoria — juli 9, 2009 @ 11:26 | Svara

    • Att jag skrev ”feel-good” är för att boken gav mig den känslan, jag blev glad när jag läste den. Jag gillade blandningen som fanns i den och utvecklingspotentialen och också det faktum att det blev ett bra ”happy ending”. Det är svårt med epitet och dess betydelse, för min betydelse av feel-good är just att man mår bra av att läsa boken, inte för att den inte innehåller konflikter utan snarare för att det finns en vettig lösning på konflikter.

      Jag köpte boken ( Fula fiskar) av en slump på bokrean (på Coop!) och den är hejdlöst rolig, inte på något sätt en klassisk chick lit (tjejen är en konstförfalskare med en rörig familj, på jakt efter en tavla hon målat. Killen är en skojare på jakt efter sin exflickvän som stulit hans pengar och de möts i (ex-)flickvännens garderob). Crusie har skrivit några till varav en om killens systrar, men ingen slår denna.

      Kommentar av klotho — juli 9, 2009 @ 11:35 | Svara

  3. Chick-lit är ett så dumt begrepp tycker jag. Jag är INGEN chick lit-läsare eller -älskare, men det finns flera böcker som klassas till den kategorin som jag tycker MYCKET om. Det finns helt klart kvalitets-chick lit och inte, liksom det finns det inom t ex deckargenren.

    Jag förstår förresten vad du menar med feel good. Jag har bara en massa människor i min omgivning som håller på och kallar högt och lågt för ”feel good”, så jag är lite känslig för begreppet. Men det är skönt och roligt att läsa en (bra) bok som man mår bra av.

    Kommentar av Vixxtoria — juli 9, 2009 @ 11:38 | Svara

    • Håller med, egentligen så skulle jag inte ens vilja klassa Crusie som chick-lit. Det är väl möjligtvis chick-lit i bemärkelsen att det handlar om kvinnor och deras relationer och har ett lyckligt slut.

      Det är nackdelen med att använda begrepp, som kanske inte är helt definierade och då gör att man lägger in sina egna värderingar i begreppet.

      Kommentar av klotho — juli 9, 2009 @ 12:05 | Svara

  4. Vet du, nu börjar jag gå igång på det här också (det var inte så nyttigt för mig att skriva om Nour och feminism på min blogg idag, märker jag). Vad är chick lit för något? Ännu ett sätt att avfärda litteratur som handlar om kvinnor, skrivna av och för kvinnor? Så bekvämt?! Och självklart ligger chick litten till och med under den undermåliga deckaren i statusrankningen.

    Det där måste jag också fundera mer på (men inte just nu, jag ska jobba jättehårt så att jag äääääntligen kan ta semester, två veckor försenat på lördag, och inte behöver jobba mer på några veckor). Om jag börjar tänka på saken blir jag arg, och googlar, och skriver och har mig, och det orkar jag inte nu.

    Kommentar av Vixxtoria — juli 9, 2009 @ 12:24 | Svara

    • Jobba på istället, så kan vi ta chick-litdiskussionen vid ett senare tillfälle. Jag jobbar t o m imorgon och sen är det semester för min del också. Vilket betyder att jag ska avsluta allt jag påbörjat och det som inte går att avsluta ska det skrivas utförliga instruktioner om så att min kollega inte ringer och stör på min semester. Just nu är det iofs rätt okej att jobba för det är regnoväder a la Skara i Göteborg.

      Kommentar av klotho — juli 9, 2009 @ 12:33 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: