Ett eget rum

juli 12, 2009

Abigail Padgett

Filed under: Böcker,Författare — klotho @ 22:15

Jag skrev på Snowflakes blogg idag, att jag samlar på udda deckare, som svar på kommentaren att jag kände till socialarbetaren Bo Bradley och bestämde mig för att skriva några rader om Abigail Padgett.

Abigail Padgett debuterade 1993 med boken Kråkan talar om död och introducerar Bo Bradley till deckarpubliken. Bo är socialarbetare och manodepressiv, hon lever ensam med sin hund och saknar sin mormor som var irländska och ”såg” mer än de flesta, något som Bo också gör. Bo saknar också sin syster, som tog livet av sig i unga år. Bos uppgifter är att göra utredningar och placera barn som farit illa i fosterhem. I denna bok möter vi Bo när hon är på väg in i en manisk period samtidigt som en liten döv och stum pojke hittas bunden i ett gammalt förfallet hus. Bo engagerar sig i fallet, mer än hon borde och försöker samtidigt bemästra sin sjukdom utan att för den skull ta till det litium som skulle ta bort både toppar och dalar i hennes liv. Det är en udda deckare, och jag ser den som ett tidsdokument snarare än att den håller fullt ut idag men samtidigt så tycker jag att den betydligt roligare att läsa än t ex Läckberg och Jungstedt.

Vad jag vet så finns det ytterligare två deckare av AP som översatts till svenska, Satan har fem fingrar och Sköldpaddspojken. Jag hittade dem på biblioteket för rätt många år sen och glömde sen bort dem. I vintras så fick jag syn på Kråkan talar om död på ett antikvariat och beslöt mig för att köpa den och leta upp de två andra och nu saknas bara Sköldpaddspojken. Ytterligare två verkar finnas på engelska, Moonbird boy (1996) och The Dollmaker’s Daughters (1997)

Abigail Padgett skriver intressant om manodepressivitet och rätt utförligt, likaså om socialarbetarnas villkor och det får sin förklaring när det visar sig att AP bl a arbetat för ungdomsdomstolens räkning med att utreda fall av barnmisshandel och hon har en son som är manodepressiv.

AP har dock övergett Bo Bradley och istället skrivit deckare med Blue McCarron i huvudrollen, vissa likheter verkar dock finnas förutom att förnamnet börjar på B och är snarare manligt än kvinnligt. Blue har också en hund, och ägnar sig åt socialpsykologi. Men medan Bo varit gift med en man och träffar en annan i böckerna om henne så är Blue lesbisk. Jag hittar två böcker om Blue, den ena heter kort och gott Blue och den andra The Last Blue Plate special och den är från 2001. Vad hon skrivit efter det har jag inte lyckats få fram, men jag har antagligen inte varit tillräckligt ihärdig.

Annonser

1 kommentar »

  1. Så intressant! Mycket underhållande läsning, tack för den.

    Kommentar av snowflake — juli 13, 2009 @ 21:24 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: