Ett eget rum

juli 12, 2009

Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Filed under: Böcker — klotho @ 10:14

Igelkottens elegans inköptes ”by chance” när den låg på adlibris-förstasida. Jag gillade titeln och kollade in informationen om boken och klickade på köp. Jag gillade också att det var en fransk bok, eftersom jag tycker att det översätts alldeles för lite franska böcker till svenska.

Igelkottens elegans handlar om portvakten Renée Michel och en av de boende i den fastighet hon bor och arbetar i, tolvåriga Paloma Josse. Barbery låter Renée och Paloma turas om att föra sin talan i boken.  Både kvinnan och den unga flickan känner ett utanförskap i de roller som de tilldelats av uppväxt och omgivning men gör också sitt bästa för att döja sin alienation för att de vill inte att omgivningen skall blanda sig i deras liv.

René är portvaktsfru, änka som övertagit makens sysslor. En enkel och ful bondkvinna som väljer att dölja sitt skarpa intellekt och sitt litterära intresse (nästan iaf, hon har döpt sin katt till Leo efter Tolstoj). Hon har byggt upp skyhöga murar runt sitt innersta liv och till och med skapat ett inre rum i sin lägenhet där hon sitter och läser i lugn ro, medan tv:n med ”skräpprogram” går för full volym i det rum som vetter mot portvaktsluckan.

Paloma är brådmogen och trött på livet, hon har bestämt sig för att ta livet av sig för det är inte värt att leva vidare. Hon är en smart flicka, men döljer exakt hur smart hon är genom att vara ”duktig” och ”bland de bästa”. Hennes familj är fransk förmögen överklass, där äldsta dottern går på elituniversitet, fadern är parlamentsledamot och modern spenderar en förmögenhet på terapi.

Renée och Paloma är medvetna om varandras existens genom sina roller som portvakt och boende i huset men de lär känna varandra närmare när en av lägenheterna säljs till den japanske affärsmannen och gentlemannen Kakuro Ozu. Hans intåg väcker uppmärksamhet bland alla grannarna och det spekuleras över honom och de andra lägenhetsinnehavarna gör sitt bästa för att få en inbjudan, något Ozu elegant undviker. Hans intresse fokuseras på just Renée och Paloma och det är endast dessa som blir inbjudna till hans hem. Paloma för att hennes stora intresse är Japan, japanskt och japanska språket som hon håller på att lära sig och Renée för det som han anar finns dolt bakom hennes portvaktsfasad när han upptäcker att de har en gemensam favorit i Leo Tolstjoj.

Att låta katalysatorn i en roman med det franska hierarkiska klassamhället som bakgrund vara en person från en annan minst lika hierarkisk miljö är fullkomligt lysande. Ozus strikta formella uppenbarelse verkar som en isbrytare i Renées och Palomas fastfrusna liv. Hans påverkan får långtgående konsekvenser för den unga och äldre kvinnan.

Igelkottens elegeans är en roman som är just elegant men samtidigt finns det en värme och omtänksamhet i den, framförallt gestaltad av Ozu men även i de relationer Renée har med sin väninna och den hon får med Paloma. Jag hoppas verkligen att Barbery fortsätts att översättas till svenska.

Om författaren: Muriel Barbery föddes 1969 i Casablanca, Marocko. Hon är författare och lärare i filosofi. För närvarande bor hon i Japan, där hon arbetar med sin tredje roman.

Annonser

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: