Ett eget rum

juli 27, 2009

Lurituri av Gunnel Linde

Filed under: Böcker,Författare — klotho @ 10:56

Mammas bokhyllor förändras inte längre i någon större utsträckning eftersom hon ägnar sig åt att låna böcker numera, sällan köpa. När jag tittar i dem så är det mest för att leta efter någon gammal favorit och nu i helgen så har jag ägnat mig åt Lurituri och Lurituri reser bort av Gunnel Linde. Det är utan tvekan de böcker som jag älskade allra mest som liten. Först fick mamma läsa dem och sen läste jag dem själv.

De handlar framförallt om Kvittertippan som är fyra och inte får gå i skolan som hennes storebror Måns Fredrik Bäckelin, som är sexochetthalvt år. När hon beklagar sig för Mormor svarar mormor:

”Så du pratar, hade hon sagt, hur skulle det gå, om alla gick i skolan och det inte fanns några hemmabarn? Någon måste ju vara hemma och hjälpa Lurituri också.”

Kvittertippan upptäcker att Lurituri bor i deras radio, det är han som gör alla små-jobben som inte märks, som att lägga alla gafflar för sig och skedar för sig i besticklådan. Kvittertippan och Lurituri hjälps åt att fixa alla små-jobb och sen så har de skola för Dumbommen, som är Lurituris lilla husdjur. En dumbom är nästan som en hund, fast rarare säger Lurituri när han beskriver honom för Kvittertippan.

Gunnel Linde skrev också Den vita stenen (tv-serien som jag ogillade för att jag tyckte den var otäck), samt Pellapennan och Suddagumman som jag tyckte nästan lika mycket om som Lurituri. E, som är på pricken tio år yngre än mig älskade Rädda Joppe – död eller levande.

Tyvärr finns det inte många av hennes böcker till salu som nya, Hittade bara Skräcknatten i Fasenbo och Tacka vet jag Skorstensgränd på svenska men jag tycker att Gunnel Linde definitivt är värd att leta upp, på bibliotek och antikvariat. Luriturisarna i hemmen behöver vakna till liv!

Den första Lurituriboken har en väldigt gullig dedikation:

Katter är söta att titta på

när de hoppar, svansar sig och far.

Särskilt de gråa med ränder på,

men jag tycker bäst om små dumbommar…

Alla små dumbommar tillägnas denna bok

Gunnel Linde har jobbat som radio- och tvproducent, författare, journalist och tecknare. Hon grundade BRIS tillsammans med Berit Hedeby.

4 kommentarer »

  1. Jag äääääääälskar Gunnel Linde! Hon kommer dyka upp när man minst anar det med buller och bång på min blogg också. Men Lurituriboken har jag aldrig läst, faktiskt. Det finns en hel del (tidiga) böcker av henne som varit svåra att komma över (precis som du noterar är det i stort sett omöjligt att hitta nytryck av hennes böcker idag).

    Jag gillar Vita stenen skarpt, och oförglömliga är ju Mamm- och pappsagor och Löjliga familjerna. Min personliga favorit är nog ändå Om livet är dig kärt.

    Jag är tillbaks från semestern, förresten.🙂 Jag vinkade till dig när vi körde över Hisingen på väg mot Strömstad, såg du det?

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 5, 2009 @ 17:18 | Svara

    • Leta efter Lurituriböckerna till din dotter. De är helt enkelt ljuvliga. Jag fick dem lästa för mig och läste dem själv också, efter att jag börjat skolan med hopp om att Lurituri skulle visa sig för mig trots att jag var skolbarn. Jag tycker att förlagen borde göra en Gunnel Linde-revival.

      Jag såg nåt som svischade förbi, var det du alltså?🙂

      Kommentar av klotho — augusti 9, 2009 @ 19:36 | Svara

      • Jag ska absolut köpa lurituri (och en del andra Lindeböcker som jag tyvärr inte har i min ägo) om jag stöter på dem. Främst till mig själv, men dottern kanske kan få låna om hon läser fint😉

        Det låter så typiskt det där, att man liksom önskar att något som händer i böckerna ska hända en själv. Jag minns att jag tillbringade en betydande del av rasterna i tredje klass med att stå bakom en av skolbyggnaderna och springa in och ut genom grinden där, för att testa om jag kunde komma till Narnia precis som Jane och Eustace i Silvertronen (eller är det Skeppet gryningen?). Jag bedömde att chanserna var större bakom skolhuset eftersom jag inte hade sett ett enda ordentligt klädskåp i min bekantskapskrets…

        Och ja, Gunne Linde-revival borde det bli. En filmatisering av Jag är en varulvsunge kanske skulle få fart på försäljningen??

        Jag tutade hemskt när jag for förbi, så du kan knappast ha missat mig.

        Kommentar av Vixxtoria — augusti 9, 2009 @ 19:51

      • Jag skulle gärna vilja ha just Lurituriböckerna själv, för mammas är rätt så slitna (vällästa) men ser jag dem någonstans så ska jag hojta för de värda att läsas för en liten flicka (och just det är det stor brist på i min bekantskapskrets, mina kompisar föder söner på löpande band).

        Tror jag hörde dig!🙂

        Kommentar av klotho — augusti 9, 2009 @ 20:00


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: