Ett eget rum

juli 23, 2009

Premiär

Filed under: Balkong — klotho @ 13:47

Nu har jag plockat och ätit den första egenodlade tomaten den här säsongen. Mycket god var den om än inte så stor. Den är av sorten Savantas och enligt handelsträdgården var den en busktomat, men min växt är drygt 2 meter hög och har hittills bara producerat fyra tomater, varav jag åt upp en idag. Man (eller åtminstone jag) kan ju undra om det verkligen är busktomaten Savantas som frodats på min balkong eller om det är en bastard?

Mellan murarna / Entre les murs

Filed under: Film — klotho @ 11:39

Igår blev det ytterligare en film på Hagabion, denna gång en av titlarna i Filmfrossan (filmerna är ett blandat urval av äldre filmer och kostar 40 kr styck) som Hagabion har några veckor varje sommar. Mellan murarna (Entre les murs) bygger på François Bégaudeaus bok med samma namn där han berättar om livet som lärare i ett av de department i Paris där barn med franska som modersmål verkar vara i minoritet. Han spelar själv rollen som läraren i filmen och barnen är inte heller några professionella skådespelare, allt för att få fram en så dokumentär känsla som möjligt.

 Bégaudeau undervisar i franska och ”hans” klass är 8:3, där eleverna är i spannet 13-15 år. Vi får möta en oerhört tuff miljö, med elever i en ”underdog”-position spelar ut sin kaxighet baserat på en osäkerhet och i många fall en känsla av att inte duga. ”Frankrike accepterar mig inte och då accepterar jag inte Frankrike”. Vi möter också en lärarkår med en varierad samling av karaktärer och engagemang och förtvivlan.

Det som fascinerar mig är att franska lärare blir ”utplacerade” på skolor, de verkar inte kunna välja själv var de skall undervisa (jag antar att detta gäller för kommunala/statliga skolor) och den respekt som de kräver av eleverna. Bégaudeau skickar iväg en elev till rektorn för att eleven har duat honom och det ligger också eleven till last när det blir en disciplinkonferens om just denna elev.

Filmen är en berättelse om vanmakt, både bland elever och lärare. Det finns glimtar som gör att man tänker ”yes” (eller ”oui”), här finns det något, en vilja och ett sökande efter kunskap som uppmuntras men så försvinner det nästan lika snabbt som det dök upp. Jag misstänker att det oftast är rätt tröttsamt att vara lärare på en kommunal skola med bristande resurser, och Mellan murarna är ingen upplyftande film, snarare så blir man utmattad av alla konflikter som visas upp. Bégaudeau själv säger i en intervju att vara lärare är ”sorgligt, det är dåligt betalt och eleverna kan vara så otacksamma”. Nu pratar han om tonåringar och vad jag själv minns av min tonårstid gör att jag själv aldrig skulle vilja vara lärare på en högstadieskola.

Krimalfabet – M

Filed under: Böcker,Krimalfabet — klotho @ 11:09

M som i Mord är veckans bokstav i Paperback lovers krimalfabet. Nedan kommer mina val.

Kriminalroman jag gillar: Mord i Paris av Christina Lani. En debutbok av Christina Nial som skrev, vad jag lyckats lista ut, två deckare under namnet Christina Lani. Jag har en häftad upplaga från 1960 som jag någon gång köpt på antikvariat/loppis. En världsberömd clown, Jacques Marot kallad Coq sörjer sin döda dotter, som tagit livet av sig fyra år tidigare. Han misstänker dock att självmordet var arrangerat och har anställt en detektiv, f d polis vid Scotland Yard för att försöka få svar på vad som egentligen hänt. Den man som misstänks vara inblandad i mordet söker upp honom och dödar Coq, strax efteråt försvinner Coqs dotterdotter Monique och en intensiv jakt börjar för att finna Monique levande.

Kriminalförfattare jag gillar: Helen McCloy är ytterligaren en deckarförfattarinna av den äldre generationen. De flesta av hennes deckare är skrivna under 1940- och 50-talet och hennes hjälte är en psykiater som vid namn Dr Basil Willings. Det är ofta en rejäl psykologisk knorr på hennes böcker och en gnutta fasa. En smygande känsla av skrämsel och obehag som återkommer i flera av böckerna framförallt minns jag den känslan från Panik, en bok som inte tillhör Basil Willings-serien.

Kriminalroman jag vill läsa: Mord på menyn av Diane Mott Davidson som Snowflake skriver om.

Två intensiva dagar på en ö i havet…

Filed under: Böcker,Blandat svammel — klotho @ 00:03

…har gjort mig alldeles utmattad. Alldeles för mycket frisk havsluft. Men jag återkom med nio ”nya” böcker! En av dem utläst och en av de som fick följa med på utflykten är också utläst.

juli 20, 2009

Allt för henne/Pour elle

Filed under: Film — klotho @ 22:10

Ikväll blev det bio med A igen och eftersom det inte finns en enda film som lockar hos SF så blev det Hagabion (Folkets bio) där ett flertal filmer är intressanta. Det blev franskt ikväll igen med filmen Allt för henne/Pour elle, men först så åt vi suveränt god mat. A upprepade sin laxtallrik medan jag bytte pastavariant till en med pastaknyten med gorgonzola och valnötter. Den rätten är värd ett eget besök på Hagabions café.

Allt för henne handlar om det lyckliga och kärleksfulla äkta paret Julien (Vincent Lindon) och Lisa (Diane Krüger), de lever ett vanligt liv med sin lille son Oscar tills en morgon då polisen knackar på och griper Lisa för mordet på hennes chef. Hon döms till tjugo års fängelse för ett brott hon hävdar att hon inte begått, men bevisen är överväldigande och den knarkartjej hon hävdar har begått mordet återfinns inte. Julien besöker henne troget varje vecka med Oscar men det tär på den lilla familjen och när ett försök att få resning misslyckas försöker Lisa ta livet av sig. Julien som är fransklärare, en vanlig man utan några kontakter med den undre världen, börjar fundera på alternativa lösningar och den stora frågan är, hur långt är han beredd att gå för kvinnan han älskar.

Det är kanske inte den mest trovärdiga historien som berättats men den är gastkramande, jag var andfådd när eftertexten dök upp och A hade bitit sönder sina nagelband. Det är ingen historia som på något sätt har ett självklart slut men man kan inte låta bli att engagera sig i familjens öde.

A och jag avslutade kvällen på Hagabions café genom att ta en kaffe och deras väldigt goda chokladpannacotta med jordgubb/romsås och prata om filmen.

Samt diskutera att jag hade läst en syrlig kommentar någonstans att kvinnliga skådespelerskor bör vara cirka tjugo år yngre än mannen för att han inte ska känna sig för gammal och det visade sig stämma rätt bra här, Lindon är nyss fyllda 50 och Krüger är 33 år.

Tematrio – spänning

Filed under: Böcker,Tematrio — klotho @ 15:31

Lyran har spänning som tema den här veckan och jag har tvekat lite bland urvalet för klassiska deckare känns inte helt rätt i det här fallet så jag har försökt hitta några som inte fallet helt under kategorin deckare. Böckerna jag valt är skrämmande mer ur synvinkeln ”maktens betydelse”.

1 Ockupanterna av Thomas Kanger är en fristående spänningsroman som handlar om hur ett gäng terrorister stormar ett pansarregemente och stjäl tio stridsvagnar och sedan ockuperar staden Korsör i Danmark. Man får följa en mängd olika personer och deras handlingar som alla har som gemensam mittpunkt, ockupationen i Korsör. Jag tyckte att boken var otroligt bra och vass, det finns så många underströmmar och bevekelsegrunder hos människor som aldrig visas upp, och tidningsrubriker/artiklar är väl svartvita. I Kangers bok kommer gråzonerna fram.

2 Den lilla trumslagarflickan av John le Carré är rätt jobbig att läsa vill jag minnas att jag tyckte, samtidigt som den tangerar ovan tema med terrorister och stormakter och hur alla använder sig av samma smutsiga spel. Här är det judar och palestinier som gör sitt bästa för att utplåna varandra. Den är periodvis rätt obehaglig med tanke på vad människor i maktställning använder för medel för ”den goda sakens skull”.

3 Raid och tjallarna av Harri Nykänen är en liten pärla inom thrillergenren. 236 sidor lång är den en behändigt spännande historia om varför Raid väljer att avtjäna ett fängelsestraff istället för att betala böter. Är han på jakt efter någon innanför fängelsemurarna på Skatuddens fängelse i Helsingfors? Det är det värt att ta reda på.

Sisyfosarbete

Filed under: Böcker — klotho @ 13:44

Så har jag då tagit mig i kragen och börjat sortera in böckerna ordentligt efter alla Snowflakes färgval. Vissa färger har tidigare tryckts in huller om buller men rött och blått har legat i högar i vardagsrummet. Samtidigt så har jag bestämt mig för att rensa i bokhyllan och lägga ner ytterligare en kartong böcker i källaren (eller åtminstone ställa i hallen för vidare färd mot källarförrådet). Den här gången ska jag vara ordentlig och skriver upp titlar, författare och lite annan info på ett excelblad.

Jag passar också på att skriva upp de titlar som saknas i min bokhylla, antingen för att de försvunnit (lånats ut men inte returnerats) eller för att jag faktiskt inte äger dem. Det ska så småninom bli en lista att ha med till bokhandlare och antikvariat.

Eftersom vädret är av blandad karaktär i Göteborg passar detta jobb rätt bra men för att inte fastnat helt i böckernas våld så har jag bokat biobesök med A.

juli 19, 2009

Måste man?

Filed under: Böcker,Film,Musik — klotho @ 21:36

Kulturfyran tar upp fyra måsten den här veckan och jag är egentligen tveksam till att säga att man ”måste” läsa, lyssna eller titta. Däremot kan man önska att andra människor skall läsa, lyssna och titta på det man föreslår.

1. Vilka filmer tycker du att man måste se? Jag rekommenderar Trikoloren den blå, vita och röda filmen av Krzysztof Kieślowski. Jag har sett dem alla flera gånger där den blå filmen har gjort starkast intryck på mig. De är baserade på den franska revolutionens valspråk Frihet Jämlikhet och Broderskap, tolkat av Kieślowski. (Vill man se mer av Kieślowskis filmer så rekommenderar jag Veronikas dubbelliv och Dekalogen, jag har sett de flesta men inte alla av de tio filmerna).
2. Vilka böcker måste man läsa? Jag kan varmt rekommendera Att läsa Lolita i Teheran av Azar Nafisi och de Gaulle – generalen som var Frankrike av Knut Ståhlberg, Personakten av Timothy Garton Ash och Snabbmatslandet av Eric Schlosser. Det vidgar synvinkeln en del. (Samt serien om Anne på Grönkulla av L M Montgomery)
3. Vilken musik måste man höra? Eric Satie, Sex Pistols och Elvis Presley
4. Vilka Youtube-klipp måste man se?
Jag kan rekommendera Simons cat.

Skuggbiblioteket av Mikkel Birkegaard

Filed under: Böcker,Bokrecensioner — klotho @ 20:55

Jag kan börja med att säga att det inte är någon ny da Vinci-kod och att jag inte är helt nöjd med titeln Skuggbiblioteket. Jag kan förstå varför de valt titeln, men tycker nog att det är en aning missvisande, för det är inte ett bibliotek i det dolda, det är läsare. Den danska titeln är Libri di Luca (japp, dansk titel) och betyder Lucas böcker. Luca driver ett antikvariat i Köpenhamn och nyss hemkommen från en resa åker han direkt till antikvariatet, för att lugna ner sig tar han upp en av sina favoritböcker och börjar läsa. Morgonen efter hittas han död i sitt antikvariat. Med tanke på att bokens första mening är ”Luca Campellis önskan att dö omgiven av sina älskade böcker gikc i uppfyllelse en sen kväll i oktober.” tycker jag inte att jag avslöjar för mycket här.

Han efterlämnar ett antikvariat och massor av hemligheter till sin son Jon, som han inte har träffat på femton år*. Jon är en framgångsrik försvarsadvokat som vägrar att läsa skönlitteratur, det slutade han med när hans mor tog livet av sig när han var tio år gammal och fadern adopterade bort honom. Förvåningen blir därför stor när det är han som ärver antikvariatet och inte faderns betrodde medhjälpare sedan många år tillbaka. Jons förvåning blir ännu större när han börjar upptäcka en del av faderns hemligheter, varav en del av dem inte tål dagsljus. Jon blir dock uppmanad att undersöka sin fars död, för det antyds att det inte är en helt naturlig död och till sin hjälp tar han faderns bokhandelsbiträde, den dyslexiska kvinnan Katherina.

Mikkel Birkegaard jobbar med IT-utveckling och detta är hans debutbok. Det är en spännande berättelse som befolkas av rätt så vanliga människor om än med ovanliga gåvor utan att de för den sakens skull är några supermänniskor. Det är en berättelse om läsandets makt och möjligheten att påverka sin omgivning genom läsandet och även genom lyssnandet. Människorna med de ovanliga gåvorna består av två grupper, dels lettorer (de som kan formulera sitt läsande så lysande att de kan påverka människor att ändra uppfattning) och dels mottagare (människor som kan lyssna på andra människors läsande och styra det). Birkegaard leker med tanken på hur läsandet kan ge makt och det är en rätt fascinerande tanke. Givetvis så finns här också internationella konspiratörer och en magisk kraftmätning men det s a s hör till en spänningsroman. Birkegaard kan inte heller låta bli att ta med en IT-kille, och låter honom här vara en andra generationens invandrare i ett Danmark som ogillar mörkhyad invandring söderifrån. Texten vacklar lite språkligt med en del uttryck som inte funkar, men det är svårt att avgöra för mig om det är översättning eller Birkegaard själv som åstadkommer det.

Boken är en passande avkoppling för en inbiten läsare och visst svindlar tanken en aning på så duktiga uppläsare att de kan få dig att byta åsikt helt och hållet.

* Här har förlaget slarvat, för på baksidan står det tjugo år och inne i texten står det femton år.

Blodets hetta av Irène Némirovsky

Filed under: Böcker,Bokrecensioner — klotho @ 16:17

Blodets hetta var en ”bonusbok” som jag nappade åt mig i förbifarten vid senaste biblioteksbesöket. Jag har varit sugen på att läsa något av Irène Némirovsky rätt länge, men inte riktigt kommit mig för. Jag tycker att det lätt blir en överdos av ”andravärldskriget-böcker” så numer undviker jag dem i mesta möjliga mån.

Irène Némirovsky fick idén till Blodets hetta 1937 men började inte skriva på romanen förrän under 1938 och redigerade den några år senare. Hon hade överlämnat dokumentet till sin man för renskrivning men den hann aldrig bli utgiven innan hennes arrestering under 1942. Därefter har utkast och renskrivna dokument sparats under mer än sextio år av dottern Denise.

Blodets hetta utspelar sig på den franska landsbygden, den landsbygd där folk håller sig för sig själva men ändå vet vad som händer hos grannarna. Berättaren är en äldre man, Silvio, som i sin ungdom kände av blodets hetta och gav sig ut i världen på äventyr. På äldre dar har han återvänt till modershuset och ägnar sin tid åt att minnas det som en gång varit och reflektera över människorna som finns omkring honom.

Hans släktingar Hélène och Francois Erard lever i ett lyckligt äktenskap trots vissa svårigheter att uppnå det, de skildes åt i ungdomen och Hélène blev bortgift med en betydligt äldre man. Deras kärlek är ett idealtillstånd för deras äldsta dotter Colette och hon hoppas att få ett liknande förhållande när hon gifter sig med sin fästman, Jean Dorin.

Blodets hetta är en roman, 129 sidor lång. På dessa få sidor utspelar sig en släktkrönika med alla dess tillbehör, kärlek, svartsjuka, hat, sorg och saknad. Hennes berättare Silvio finns som ett allseende öga med oss och både de ord som han uttalar och de tankar han tänker förtätar berättelsen om de konsekvenser ett alltför idylliserat föräldraliv kan ha på barnen. Blodet rinner snabbt och varmt hos ungdomen, något som äldre generationer lätt förtränger, liksom hur snabbt deras eget blod en gång rann. Silvios berättarröst är stundtals vass och kompromisslös, men han minns sin ungdom och har samtidigt en förståelse för både för sin egen ungdom och de som är unga nu.

Det är starka känslor i romanen,  och det blir en intensiv läsning.  Némirovsky skriver utan att tynga ned berättelsen, snarare så finns det en lätthet i den, kanske framförallt på grund av sin längd. Om berättelsen tillåtits att växa hade risken varit stor att det hade blivit en tung, nästan kvävande roman. Jag kommer ihåg att jag hade liknande känslor för Glöd av Sándor Márai när jag läste den för en knippe år sedan. Tät och nästan suggestiv berättelse med starka känslor och en läsupplevelse.

« Föregående sidaNästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.