Ett eget rum

augusti 9, 2009

Tematrio – Outläst

Filed under: Böcker,Tematrio — klotho @ 20:28

temautomSå har jag då kommit ikapp med Lyrans tematrio också, lagom till det är dags för nästa.

Veckans tema är outlästa böcker och sådana har jag åtskilliga av, för jag anser det vara förspilld kvinnokraft (eftersom jag är av det könet) att tvinga mig igenom böcker som jag inte fastnar för. Ibland kan boken vara värd en ansträngning, ibland behöver de ligga till sig några månader eller år och tja, jag vet ju faktiskt inte om jag kommer att läsa nedanstående böcker någon gång i framtiden men i nuläget är det inte sannolikt.

1 Snabba cash av Jens Lapidus fick jag rekommenderad av personer vars smak påminner om min egen så jag började på den under förra årets sommarsemester och läste nog ungefär en tredjedel tills jag insåg att jag gillar den inte och tycker den är tråkig. Jag förstår faktiskt inte alls tjusningen med denna bok och inga förklaringar i efterhand har gjort mig lockad att ta upp den till läsning igen.

2 Arnböckerna av Jan Guillou. Jag har visserligen bara försökt läsa den första men nej, det gick inte heller. Jag kunde inte uppbåda något som helst intresse för vare sig Arn eller hans käresta och då gillar jag ändå medeltiden som epok. M1 som läst sig igenom alla böckerna påstår att de vinner i längden men trots det är jag obenägen att försöka igen. Jag har läst en knippe av Coq Rouge-böckerna, eller snarare bläddrat mig igenom dem eftersom vapenskildringarna är långtråkiga och hans försök till dialog/kärlekshistoria är pinsamma och kanske är jag för färgad av dem för att ge mig i kast med Arn men det finns så många andra bra böcker att läsa så jag tror inte jag missar så mycket. (Inte heller har jag sett filmerna)

3. Vi som var föräldralösa av Kazuo Ishiguro åker ner i källaren, oläst, fliken var inlagd på sidan 127 och längre än så har jag inte kommit i boken. Nu får den bereda plats till andra böcker för jag har haft den i flera år i bokhyllan utan att lockats fortsätta eller snarare börja om läsningen.

20 kommentarer »

  1. Har inte heller tagit mig igenom Arn-böckerna. Har inte tagit mig igenom mer än en Guillou bok och det var Ondskan som min kollega ville läsa med eleverna. Hon och ungarna älskade den, men jag är skeptisk.

    Kommentar av Lilla O — augusti 9, 2009 @ 21:17 | Svara

    • Jag var lite halvförtjust i ”Häxboken” men det är ju mer av en reportagebok och det behärskar han bättre än romanformen tycker jag.

      Kommentar av klotho — augusti 9, 2009 @ 21:29 | Svara

  2. Som du såg på mitt foto har jag inte heller kommit igenom Snabba Cash. Jag uppskattar språket faktiskt, och det är en mycket bra debut, men ämnesmässigt är den ungefär allt det som jag tycker är tråkigt i deckare. Men jag tror att jag kommer läsa ut den så småningom.

    Vad gäller Arn-böckerna så är den första den bästa, den andra är så urbota tråkig så att jag knappt kunde ta mig igenom den, den tredje återigen lite bättre, och den fjärde så där… Jag är ganska inläst på perioden, och jag uppskattar verkligen Guillous ansats att uppmärksamma den stora majoriteten på Sveriges (osäkra) tidiga historia. Det ska han bara ha credd för. Men jag uppskattar Coq Rouge-böckerna betydligt mer; politisk satir har jag svårt att motstå (vapenskildringar hoppar jag liksom du över, Klotho). Tjuvarnas marknad är den av hans senaste böcker som jag haft störst nöje av, liksom Madame Terror (kontrafaktiskt resonemang med Guillou när han är som bäst, även om det innebär vissa begränsningar). Men läs för guds skull inte Men inte om det gäller din dotter. Det är ett absolut bottennapp alla kategorier.

    Jag har bara läst Återstoden av dagen av Ishiguro, och den var ju bra. Har han alltså skrivit dåliga böcker också?

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 9, 2009 @ 22:25 | Svara

    • Det är onekligen satiren som är behållningen med Coq Rouge-böckerna. Jag har behållit två av de fem(?) som jag hade, varav en är den med KU-förhöret som jag brukade ta fram och läsa när jag ville ha lite kul. Numera är de placerade i källaren i väntan på biblioteket (mitt egna alltså). Skulle kanske våga mig på Madame Terror, den kan jag lätt låna av en kompis men jag har nekat att göra det vid tidigare erbjudanden.

      Jag kan inte säga att den var dålig, för så långt kom jaginte men ”den föräldralöse” och jag möttes helt enkelt inte.

      Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 09:21 | Svara

      • Jag njöt av Madame Terror; den var tänkvärd på många sätt. Språket är rakt på sak, om man ska se det på plussidan.

        Jag har faktiskt tv-versionen av Förhöret på en gammal vhs, och det har hänt att jag då och då tar fram den bara för att titta. Det är en härlig satir av de politiska partiernas KU-representanter. Och så Stellan ovanpå det.

        Jag skulle kunna skriva väldigt mycket om Jan Guillou (och det mesta skulle nog inte vara på positivt), men han har också samlat på sig många pluspoäng, det vill jag inte heller glömma.

        Om jag snubblar över den föräldralöse nånstans är det möjligt jag tar med mig den hem. Vi får se. Sånt där riktigt sug känner jag inte. Och det är faktiskt ganska skönt.

        Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 09:45

      • Tja, om du skulle få en oemotståndlig lust efter den föräldralöse går det att ordna långlån från min källare.🙂 Har också sett tv-versionen någon gång i tidernas begynnelse och Stellan är en utmärkt hemlig agent i svenska armén. Jag antar att det som hänt med Guillou är det som händer med rätt många, istället för att vara mot etablissemanget så är man en del av det, utan att man egentligen planerat det så. Och hans syrligheter mot statliga myndigheter samt regeringar har alltid varit en källa till njutning när man läst om det.

        Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 10:56

  3. Jag återkommer angående den stackars föräldralöse om jag känner att jag inte klarar mig utan🙂

    Angående Guillou håller jag helt med om din analys. Det är en ödets ironi när någon som profilerat sig på att vara emot dom stora och dumma plötsligt har blivit stor och dum själv utan att han märkt det. De senaste året har han förlorat nästan allt han byggt upp genom de dumma och fullständigt meningslösa sparkarna på bloggare och ny teknik. Man önskar (av flera anledningar) att aftonbladet modererade sina kolumnister lite mer.

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 11:03 | Svara

    • Jag misstänker dock att han har fullt av anhängare som kanske själva lever kvar i det förflutna, alternativt inte har mer koll än JG själv på ny teknik och utveckling. Då blir JG en trygghetssymbol, för ”om han säger så, så måste det ju vara rätt”. JG gör ju en grej av att han har en frys med färgband till sin gamla skrivmaskin som ska räcka livet ut för honom.

      När Gömda-debatten härjade som hetast på nätet så gjorde jag lite gallup bland bekanta och kollegor och de flesta hade i princip noll koll för ”de läste inte bloggar”. Det är snarare människor som tittar på AB och Expressen, Tasteline, Blocket och möjligtvis Ticnet när de surfar. Inget ont i det, men det är där JG:s trognaste supportrar finns kvar.

      Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 12:46 | Svara

      • Klotho: Jag tror du ha rätt. Därför skulle det vara folkbildning på många olika sätt om Jan Guillou förstod internets betydelse. Och möjligheter. De som litar på honom skulle helt plötsligt lita på bloggare och se googles möjligheter om han guidade dem lite.

        Han skulle ju ha älskat nätet om han varit lite yngre eller mindre förstockad.

        Så du följde också Gömda-debatten, förresten?! Jag hade ingen bokblogg på den tiden och var så upptagen av att läsa Flashback och MA:s blogg att jag inte hann med så mkt annat.

        Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 12:54

      • Jag läster ursprunget i Filter, där de intervjuade Antonsson och glömde sen bort det. När jag upptäckte det på nätet hade det pågått ett tag. Det var ju tidvis helst bisarr läsning, framförallt när det gällde de upprörda känslor som stormade från Marklundanhängare. Snacka om att ha en människa på en skyhög piedistal. Jag följde både Flashback och MA under en period men till slut blev det nästan en överdos. Det som var intressant var det som diskuterades lite på Flashbacks tråd, att det var en ovanligt sansad debatt utan alltför många personangrepp (där de flesta kom från Marklund-falangen) och att det var rätt ovanligt på deras forum. Flashback var nytt för mig då, i bemärkelsen att jag själv inte surfat in där tidigare. Lyssnade också på den debatt som var på publicistklubben tror jag, där JG berättade att han gjort ett avtal med Marklund om att han inte skulle läsa hennes böcker…kanske nödvändigt för att han med sitt privata samvete fredat kunde strida för LM och sitt förlag. Där blev det tydligt att JG står väl förankrad i etablissemanget som förlagsägare var det var som det han gick i svaromål.

        Jag undrar om det kommer att märkas något på bokmässan i höst? Nuförtiden så har ju allt dött ut? Eller har jag missat någon sub-grupp på nätet?

        Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 13:32

  4. Jag halkade in på det redan i slutet av oktober tror jag, ett par månader innan boken släpptes. Det var absolut helt bisarrt! Och jag håller med om att det blev lätt att överdosera.

    LM har aldrig varit en hjälte för mig, men jag har haft respekt för henne och beundrat henne för det hon gjort. Men det är helt bortblåst. Jag tror faktiskt inte ett enda ord längre.

    Jag följer inte det här alls numer (och det är sköööönt), men jag vet att jag läst något om att förlaget (blue heter dom väl?) som gav ut MA:s bok hade föreslagit några seminarium kring den uppståndelse som blev utifrån deras böcker, men fått nej från Bokmässan. Det känns lite konstigt, för det har väl aldrig varit en sådan skandal i den svenska populärlitteraturen? Sånt där som väskfejden eller Strindbergsfejden pågår ju bara på kultursidor, men det här var ju kring en bok (böcker) som ”alla” (utom recensenter då) hade läst. Det hade varit intressant med en debatt med lite perspektiv, och som kanske handlade mer om förlagens roll för marknadsföring, eller faktakoll, och hur man utnyttjar de sanna historier som det visst finns ett sug efter. En debatt som handlade mer om det, och mindre om LM och MA.

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 13:40 | Svara

    • Jag är inte så förtjust i deckarna, har läst 2 ½ av dem (och har faktiskt inte läst Gömda, Asyl osv eftersom jag inte gillar den typen av böcker), däremot så har jag gillat LM som debattör och tyckt att hon varit trovärdig i många sammanhang. Det tycker jag inte längre. Jag läste också att Blue fått nej till seminarium om ämnet och det är lite trist, för det hade kanske piggat upp det hela rejält (och ganska märkligt med tanke på alla de seminarier av vitt skilda karaktärer som får utrymme där). Jag vill minnas att någon blogg som heter ”Svenskläraren” el dylikt hade väldigt sansat och nyanserade inlägg om LM:s bok. även innan debatten drog igång men jag kan minnas fel där.

      Det är väl kanske det som är felet, att recensenter och kultursidor inte ägnar någon tid åt den här typen av litteratur och när sen det hela drog igång lavinartat med ”folkrörelse” eller ”bloggdrev” så tror jag att kultursidorna kom av sig och drog öronen åt sig. Med tanke på all den inavel som är inom Stockholms kulturvärld som tror jag många föredrog att inte blanda sig i.

      Med tanke på att det finns folk som tror att Arn funnits på riktigt så är det knappast förvånande att folk köpte LM:s sanna historier fullt ut, oavsett om det senare skall stå ”baseras på en sann historia”.

      Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 14:09 | Svara

  5. Herregud – jag jobbar tillsammans med folk som tror att Arn är sanning, och som fortfarande (efter kanske 7 år eller så?) inte har förlåtit mig för att jag tillbringade en ansenlig del av en personalfest åt att förklara för personen varför och hur osv Arn inte kunde vara sann.

    Ja, Svenskläraren hade ett bra inlägg:

    http://svensklararen.blogspot.com/2009/01/vi-ska-fortfarande-inte-lsa-liza.html

    Jag hade läst ”allt” av LM (det är lättläst, och i de kretsar jag umgås läses hon gärna, och jag tycker det är skönt att ha läst en del böcker som de läser, så att vi har något att tala om. Dessutom tycker jag relationen mellan Annika B och hennes svärmor är underhållande, och skildringen av tidningsreaktionen känns äkta, medan deckarintrigerna är så fasansfullt tråkiga och ospännande).

    En del kultursidor skrev trots allt en del om frågan. Och ännu fler inlägg har liksom syftat på debatten mellan raderna. Men det har mer handlar om i fall böcker är sanna eller inte, tycker jag, och inte alls om vilken oerhörd makt någon som LM har, just därför att hon sätter världsbilden för så många (som inte läser så mycket annat). Ungefär som Guillou för den manliga delen av befolkningen. Med detta följer ett oerhört ansvar, som man inte kan avhänga sig genom att säga att man ”är ledsen för att folk blev besvikna” (som hon sa i den skrämmande intervjun hos Skavlan; hon är alltså inte ledsen för att HON gjorde folk besvikna).

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 14:17 | Svara

    • Just det, där är inlägget, bra att du har koll på mina svävande kommentarer!🙂

      Det var dock få kultursidor, förutom Sydsvenskan tror jag, som hade några intressanta inlägg (eller var det Helsingborgs tidning/dagblad, det var söderut iaf). DN var ju extremt mesiga t ex. Jag såg tyvärr inte intervjun hos Skavlan, läste bara kommentarer om den. Det kanske var för provocerande att LM besitter den makt över folket som hon uppenbarligen gjorde och tror jag, fortfarande gör. Det skulle onekligen vara intressant med en sådan diskussion på kultursidorna, fast då går det ju de flesta av LM:s läsare förbi. På det stora hela så tycker jag att LM betedde sig precis så maktfullkomligt som hon i så många andra sammanhang har ifrågasatt och på det sättet blev sveket mot läsarna ännu större. Jag köpte entusiastiskt hennes och Snickares bok ”Den finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” när den kom ut, men den känns så här i efterhand aningen unken. Tyvärr, för det är så många bra grejer de skriver om och det är väl igenkänningsfaktorn som hon använder sig av där, som hon också använde sig av i upplägget av Gömda (främlingsfientligheten som ligger så nära ytan hos fler än man tror).

      Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 14:40 | Svara

  6. Sydsvenskan var det. De har haft otroligt nyanserad kritik, jättebra artiklar, och först ut också. Den här av Per Svensson som analyserar vilken slags bok Gömda är är OERHÖRT kritisk i sin torra redogörelse. Något av det bästa som skrevs i debatten:

    http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article406479/Vad-for-slags-bok-ar-quotGomdaquot.html

    Och LM och Snickares bok måste vara det mest ironiska som skrivit. Jag är en cynisk person, så jag har skrattat mycket åt den titeln (som också står i min bokhylla) det sista halvåret. Jag har sällan sett så stora bjälkar i någons ögon. Och synd att du missade Skavlan-intervjun. Den var bra. Väldigt bra. (Särskilt om man betänker att Skavlan ger ut böcker på Pirat!)

    Sen måste man skilja på sak och person (vilket sannerligen inte gjorts i den här debatten). Man behöver ju inte kasta ut barnet med badvattnet (dvs bara för att LM har tappat all trovärdighet så misshandlar ju kvinnor fortfarande, och det var ett mansdominerat samhälle vi bor i sist jag kollade.) Det är just därför jag blir arg på den här frågan. LM:s rykte bryr jag mig inte om, men när debatten handlar om att det ska stå ”baserat på” på omslaget i stället för innehållet… Eeh?

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 14:47 | Svara

    • Det är väl antagligen det som i vissa fall skapat så stor frustration, eftersom LM stjälper istället för hjälper trots att den gloria hon putsat upp bygger på hjälpandet. Jag minns att det var ganska stora farhågor inför besöket hos Skavlan just med tanke hans förlag var Piratförlaget (det namnet är ju också så otroligt roligt med tanke på hur de härjat runt i ”piratdebatter” men någonting säger mig att JG inte har så mycket humor att tillgå så det har nog gått honom förbi).

      Jag vet att Katarina Wennstam dragits fram som ett bra exempel som skribent och debattör gällande våld mot kvinnor. Nu måste erkännas att jag är väldigt dåligt inläst på den typen av litteratur (här håller jag mig till debattartiklar men inte bokläsande). Det man skulle önska är mer nyanserade debatter om vilka konsekvenser alltför mycket fabulerande har på de historier som behöver berättas och som kan bestyrkas som korrekta. Av vad jag har läst mig till i debatten är just LM:s brist på dokumentation som är graverande och det är väl också troligt att det är den bristen som har gett upphov till fabulerande. Förutom de antagligen upprörda känslor som härjade Mia och LM.

      Nu tänker jag dra upp Dorothy Sayers här också (undrar om det inte finns en Dorothy för varje tillfälle?) och tänker på Kamratfesten där de diskuterar döljandet av felaktiga fakta och det faktum att även misstag bör ”straffas” eftersom det annars kan leda till att felaktigheter görs medvetet. Jag vet att jag första gången jag läste boken blev upprörd över att slutsatsen att man ska straffa misstag (men jag var i de yngre tonåren då) men det finns onekligen en poäng att även misstag och slarv skall straffas (hur det sen straffet skall utdömas är en helt annan sak).

      Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 15:16 | Svara

  7. Wennstam har jag läst (jag läser mycket av den typen av böcker). Hon har också fått en massa kritik förresten på sista tiden, men jag är inte så inläst på den (måste läsa på). Men det är en oerhörd skillnad mellan henne och Marklund. Hennes böcker (och inte deckarna då) är mkt läsvärda.

    Sayers tänker jag inte diskutera just här och nu, eftersom jag har ett nästan färdigskrivet blogginlägg om just det där och Kamratfesten, som jag tänkt publicera på ons eller tors. Kan vi fortsätta den diskussionen då?🙂

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 15:24 | Svara

    • Det kan vi göra. Jag måste tyvärr göra en jobbinsats (som varit sorgligt negligerad de senaste timmarna) så låt oss vila från detta.

      Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 15:30 | Svara

  8. Jag måste också jobba (därav det korta svaret). Men vi får återkomma till diskussionen.🙂

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 16:33 | Svara

    • Så störande när arbetet kräver ens totala uppmärksamhet!🙂

      Kommentar av klotho — augusti 11, 2009 @ 06:01 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: