Ett eget rum

augusti 10, 2009

Om äventyr i Göteborgs arkipelag*

Filed under: Utflykter — klotho @ 10:49

Under lunchen i onsdags nämnde kollega M att han tänkte cykla till Hönö, varför frågade jag, varpå han replikerade att det är bra cykelväg dit. I den allmänna diskussionen om Göteborgs norra skärgård så avslöjade jag att jag endast tillbringat några timmar på Öckerö en höstdag för ungefär arton år sedan. Kollega K drog upp några andra öar som finns runtomkring, bl a Hyppeln. Just ön Hyppeln visade sig vara en helt vit fläck på min privata kartbok, vad jag kan erinra mig så har jag överhuvudtaget aldrig hört namnet förut. Kollega M påpekade att det var en trevlig liten ö och att restaurangen på ön serverade en god fisksoppa och skickade sedan över en länk från GP om just Göteborgs norra skärgård.

På kvällen ringde jag kompis K och frågade om hon kände till Hyppeln. Det gjorde hon inte, men ska vi inte åka dit på lördag frågade hon. Det var lite snabbare reaktion än jag hade väntat mig men sagt och gjort, tidtabell och planering gjordes upp. På lördag morgon kl åtta  blev jag upphämtad och så for vi först till Lilla Varholmen för att ta oss med färjan till Hönö, sedan susade vi vidare till Öckerö och Burö där färja till Källö Knippla, Hyppeln (och Rörö) avgick.

Kollega M hade varnat mig för att det tydligen var lätt att ta fel färja till Knippla respektive Hyppeln men väl på plats vid färjeläget var det ingen tvekan om vilken kö vi skulle stå i för att komma till Hyppeln. I sista sekunden (när vi såg att andra bilar köade) så bestämde vi oss att ta med bilen över, dagens första misstag. Den ursprungliga planen var annars att ställa bilen vid Burö och använda apostlahästarna.

Vi åkte ombord på färjan till Hyppeln och när vi hade tuffat ut så slängde jag ut en allmän fundering till K: ” jag såg att det var ju två destinatoner på färjan, undrar hur de planerar avfarterna från färjan?”. Var det två destinationer replikerade K, det såg jag inte, sen så släppte vi ämnet och diskuterade något annat.

Så lägger färjan till vid Källö Knippla och vi tittar lite förvånat på varandra men det visar sig bara vara avlämning av dagens tidning till kiosk/affären. Efter ytterligare en stunds tuffande så anländer vi till Hyppeln och vi gör oss redo. Till saken hör att vi står främst i rad tre (mittenraden). Grön lampa tänds för rad 1 och två bilar åker av, grön lampa tänds för rad två och gubben bredvid oss gör inte någon som helst ansats att åka av färjan. Vi blänger lite ilsket och upptäcker sedan att en bil backar ombord på färjan och ställer sig framför oss och sen stängs grindarna och färjan glider bort från ön. Trastar hade kunnat bygga bo i våra munnar när vi stirrade på varandra med häpen blick och K säger: ”jaha, så då finns det ytterligaren en destination på den här linjen”. ”Vi får helt enkelt åka av där” säger jag och därmed hamnar vi på Rörö.

Vi åkte av färjan och parkerar bilen för att försöka lösa detta mysterium, men det finns noll och intet att hämta i informationsväg vid färjeplatsen. Vi tar oss bort till ICA för inköp av förnödenheter (glass, kanelbulle och äpple) och tar sedan en liten tur på vägar av cykelvägsstorlek bland husen innan vi svänger in på vägen som är markerad med badplats. Ett dopp ska vi väl fixa innan vi gör ett försök att ta oss till den ”rätta ön”.

DSC00056

(Badplats på Rörö)

 

 

 

 

 

Efter att ha ätit glass, bulle och plaskat i havet så beger vi oss till färjan. Före oss i kön står två bilar och vi frågar den tillängliga chauffören i den ena bilen vad som gäller. Det är en hjälpsam men, visar det sig, okunnig dam. Hon säger åt oss att ställa oss i förturskön (den som vi trodde gällde för taxi, buss, ambulans och bofasta) så att vi är först på färjan.

Väl på färjan kör vi allra längst fram till grindarna med ett belåtet leende, mycket nöjda med oss själva. För säkerhets skull går K ut ur bilen för att säga till färjekillen att vi ska av på Hyppeln. Samtidigt som vi gör det börjar en av bilarna på färjan (lyckligtvis är vi bara totalt fyra bilar på en mittenrad) trixa, och börja vända sin bil. Färjekillen talar om för K att ska man av vid Hyppeln så ska man vara sist på färjan från Rörö och antingen så får man  backa på bilen för att sen köra av eller vice versa. Jag tänker för mig själv, det är inte sant och sen tittar K och jag på varandra och gapskrattar innan hon rattar bilen för att vända den.

Vi kom av på Hyppeln, badade och solade och åt en grymt god fisksoppa.

DSC00058

(På väg till badplats på Hyppeln)

 

 

 

 

 

I väntan på färjan som skulle ta oss till fastlandet kom vi i diskussion med mer erfarna färjeresenärer (boendes på Hyppeln, men troligen sommargäster) om våra äventyr och det där med placera sig i rätt kö för att komma av på rätt ö är tydligen det som piggar upp färjepersonalens mer enformiga rutiner. Kontentan av det hela var att de bestämde sig för att mejla till färjerederiet och klaga på den bristande informationen och det kommer jag också att göra.

Om vi hade ställt bilen som planerat så hade detta aldrig hänt och vi hade varit lyckligt ovetande om de problem som uppstår när ingen information får att uppbringa gällande bilars placering på små färjor med flera destinationer. Men vi lär komma ihåg denna dag.

*Skärgård är den korrekta benämningen men arkipelag är ett vackert ord så jag tar mig friheten att fuska lite med betydelsen.

6 kommentarer »

  1. Vilken tur att du äntligen kom ut i den göteborgska skärgården. Hyppeln har jag aldrig besökt (tror jag), men jag är lycklig nog att ha en gammal vän som seglat mig runt mellan öarna därute (medan jag erbjöd mina tjänster som galjonsfigur). Det var länge sen nu; det skulle inte vara fel med ett nytt besök.

    Jag var på Kosteröarna i sommar. Utan bil. Och utan cykel visade sig också, för det fanns ett mycket begränsat antal cyklar med barnsadel, och det är svårt att cykla med 2-åring utan sådan. Men vi hittade en trevlig badvik och trevlig restaurang och fick en trevlig promenad över norra Sydkoster i alla fall. Också värt ett besök!!!

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 12:47 | Svara

    • Den södra är jag betydligt mer välbekant med, två besök i den norra på nitton är är ju ingen fantastisk statistik, men det är ju en fördubbling iaf.🙂

      Jag har kommit till Strömstad, men det var också åtskilliga år sedan. Besökte en kollega med sommarstuga utanför Strömstad och åkte in till badhuset för att duscha (och simma i saltvattensbassäng om jag inte minns fel, det kändes rätt annorlunda). Koster verkar spännande, har en väninna som alltid har en veckas semester i maj, men på Nordkoster.

      Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 12:52 | Svara

  2. Jag hade gärna åkt till Nordkoster i stället, men med bara en dag till förfogande (nåja, vi hade kunnat välja annorlunda), blev det Syd den här gången. Men jag kan tänka mig att komma tillbaka, helst utan barnvagn (för den är verkligen rätt begränsande). Jag har seglat (med andra vänner, jag är lycklig som känner många med segelbåt) i nordligaste delen av Bohuslän också, och jag gillar kala klippor, det salta vattnet, men kan vara utan maneterna, faktiskt.

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 12:56 | Svara

    • Jag är ju uppfödd vid en insjö men har iofs vant mig vid saltvatten genom årens lopp men när det gäller båtar så inskränker sig mina kunskaper/färder till eka, englandsbåt, färja och enstaka motorbåt. Har dock aldrig blivit bränd av en manet, så jag har någon sorts skräckfantasi vid tanken på att råka ut för dem (trots att jag vet att det inte är så hemskt som min fantasi utmålat, det är nackdelen med livlig fantasi).

      Snart skuttar väl dottern mer vilt och snabbt på egna ben, så det kan säkert bli spännande.🙂

      Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 13:08 | Svara

  3. Att bli bränd av maneter är _värre_ än du kan föreställa dig. Om du hade haft manetkrig med mina kusiner när du var liten hade du vetat det.

    Faktum är att alla såna där otillgängliga platser var lättare att besöka när dottern var mindre, för då slängde man bara upp henne i sele eller knöt in henne i en sjal, och travade iväg. Men ja. Jag antar att det kommer en brytpunkt när hon springer hur långt (och framför allt hur länge) som helst.

    Kommentar av Vixxtoria — augusti 10, 2009 @ 13:12 | Svara

    • Usch då! Då gör jag rätt i att behålla min skräckvision.

      Kan tänka mig det, det är väl en period då hon är för liten att gå själv men det är svårt att få med sig vagnen och sen ”spring i bena”.

      Kommentar av klotho — augusti 10, 2009 @ 13:35 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: