Ett eget rum

mars 29, 2010

Morley Morley, var har jag hört det förut?

Filed under: Böcker,Citat,Författare,Film,Läsning — klotho @ 21:14

När det gäller boken I mina skor så får jag erkänna att jag såg filmen först, och gillade den och kände delvis igen mig i ”systra”-konflikterna, även om jag och min syster inte bråkade om riktigt samma saker och skulle jag vilja hävda, ingen av oss har haft problem med skolan även om vi i vår ungdom också hade okvalificerade yrken som lillasyster Maggie*, men det hör väl snarare ungdomen till.

När jag såg att filmen baserades på en bok av Jennifer Weiner så blev jag intresserad, eftersom hennes debut Sängkamrater är en av de bättre i kategorin chick-lit. Jag har inte letat direkt aktivt efter hennes bok, men blev besviken på mig själv att jag inte ansträngde mig när jag såg att den skulle vara med bokrean. Sedan lördagens loppisbesök är dock boken i min ägo och då kom jag vad jag gillade i filmversionen, den vackra dikten av Elizabeth Bishop, men den gör sig definitivt bättre i original än översatt.

One Art

The art of losing isn’t hard to master;
so many things seem filled with the intent
to be lost that their loss is no disaster,

Lose something every day. Accept the fluster
of lost door keys, the hour badly spent.
The art of losing isn’t hard to master.

Then practice losing farther, losing faster:
places, and names, and where it was you meant
to travel. None of these will bring disaster.

I lost my mother’s watch. And look! my last, or
next-to-last, of three beloved houses went.
The art of losing isn’t hard to master.

I lost two cities, lovely ones. And, vaster,
some realms I owned, two rivers, a continent.
I miss them, but it wasn’t a disaster.

— Even losing you (the joking voice, a gesture
I love) I shan’t have lied. It’s evident
the art of losing’s not too hard to master
though it may look like (Write it!) a disaster.

I filmen har den slarviga lillasystern Maggie fått jobb som sjukvårdsbiträde och blir uppmanad att läsa högt av en av patienterna, en äldre pensionerad och blind lärare. Maggie som är dyslektier med noll självförtroende när det gäller att läsa och analysera texter vågar sig så småningom på bådadera och glädjen i hennes/Cameron Diaz ögon när hon får beröm för sin analys av Bishops dikt ovan gjorde mig som biobesökare alldeles varm i hjärtat. I sin bok däremot  låter Weiner Maggie ockupera ett tomt rum i Princetons bibliotek och helt enkelt bara traska in på föreläsningar som hon tycker verkar intressanta för att bara lyssna. Vid ett tillfälle så blir hon sedd och lyssnad till och det är när hon analyserar dikten One art.

När jag nu mindes hur mycket jag gillade Bishop så kunde jag inte låta bli att googla på henne och hittade då bl a information om att hon bodde sjutton år i Brasilien och förutom att vara poet gjorde sig välkänd som översättare av Helena Morleys dagbok Minha vida de menina. Den boken står i min bokhylla men är direktöversatt från portugisiska med den svenska titeln Mitt liv som ung flicka. Ibland så består livet av de mest märkliga sammanträffanden. Genom Weiner ”hittar” jag Bishop som i sin tur översatt en bok jag tycker mycket om, men som knappast tillhör de mer välkända titlarna.

Mitt liv som ung flicka fick jag för mer än femton år sedan då jag var på en utställning/alternativmässa på Blå stället i Angered. Jag drogs som alltid till bokhörnet och där satt en kvinna med en massa olika böcker som jag fingrade på men vid detta tillfälle var jag en pank student som inte hade råd att spendera pengar på annat än nyttoting (mat och kurslitteratur) men när vi hade pratat ett tag så gav hon mig Mitt liv som ung flicka, för hon tyckte att det var en sån underbar bok som jag inte borde missa. (Vilka fantastiska människor det finns!)

Mitt liv som ung flicka är en dagbok som skrevs av Alice Dayrell (pseudonym Helena Morley) mellan åren 1893-1895, hon föddes i Brasilien 1880 med en engelsk pappa och en brasiliansk mamma. Hennes man uppmuntrade henne att trycka upp sina gamla barndomsminnen och de publicerades 1942, i första hand avsedd för barnbarn och andra släktingar. Boken spreds sedan i allt vidare kretsar och är både roligt och klarsynt skriven. Jag har inte läst den sen jag köpte den, men bläddrade nu lite i den och minns hur rolig jag tyckte den var och tidlösa bra berättelser är, även om de beskriver sin tid. De berättelserna lever vidare av sig själva i sin styrka av just bra berättande.

*=Maggie som i filmen är ganska så endimensionell är betydligt mer mångfasetterad i boken.

mars 28, 2010

Inledande rader

Filed under: Böcker,Citat,Författare — klotho @ 21:31

I nattens tystnad körde grönsakshandlarnas vagnar genom den ödsliga allén in mot Paris. Hjulens rytmiska stötar ekade mot de sovande husen som skymtade bakom almarnas otydliga rader. På bron vid Neuilly hade en kålkärra och en kärra med ärter slutit sig till åtta vagnar med rovor och morötter, som kom från Nanterre. Hästarna lunkade självmant vägen fram med hängande huvuden, och i uppförsbacken saktade de lättjefullt farten ännu mera. Hög uppe på grönsakslassen låg kuskarna på magen med tömmarna lindade om sina handlovar och sov under de svart- och grårandiga kuskkapporna. En gaslåga som bröt fram ur dunklet lyste plötsligt upp spikarna i en skosula, en blå blusärm eller toppen av en mössa som stack upp ur detta överdåd av röda morotsbuketter och knippor av vita rovor eller ur kålens och ärternas yppiga grönska. Ett avlägset buller på vägen både framför och bakom dem, nej på alla närliggande vägar, tillkännagav att liknande konvojer av vagnar forslade hela skeppslaster med föda till den svarta sovande staden.

ur Hallarna av Émile Zola, mest känd för Thérèse Raquin och Den stora gruvarbetarstrejken skulle jag tro och som en av de främsta inom naturalismen* och givetvis för sitt inlägg i Dreyfusaffären som rasade i Frankrike i slutet av 1800-talet där Zola dömdes till ett års fängelse och böter för smädelse för sin skrift J’accuse.

*= En av de litterära inriktningarna i den senare delen av 1800-talet och som utvecklades från en annan litterär inriktning, realismen. Den litterära naturalismen hävdade tron på vetenskapen som metod att förändra samhället och Zola var en av dess främsta förespråkare.

Brutet löfte

Filed under: Böcker,Shopping,Utflykter — klotho @ 21:04

Ibland måste man helt enkelt bryta sina löften, i lördags så blev det en sådan dag. Jag hälsade på min mammalediga kollega på i hennes hem på Tjörn och jag erkänner att det var jag som föreslog loppisbesöket. Att såhär i efterhand hävda att jag bara ”ville titta” känns inte helt ärligt, men jag var å andra sidan inte jakt efter någonting utan har ändå ett visst fog för att säga ”spaning”. Jag fingrade på rätt många föremål men lade ifrån mig dem, förutom den lilla glasugglan som fullkomligt skrek åt mig att ge den ett hem.

Bokutbudet så först inte så givande ut men, men vid en närmare granskning så hittade jag fem böcker som jag lite latent/halvhjärtat letat efter. Jag har ingen lista med böcker i handväskan med titlar jag är på jakt efter (och det är faktiskt besvärligt ibland när minnet spelar mig små spratt) utan tror att jag kommer ihåg alla böcker som jag faktiskt skulle vilja äga (det gör jag inte). Först sprang jag på Hallarna av Émile Zola som jag gärna velat ha, efter det så var det I hennes skor av Jennifer Weiner som jag missat på bokrean och som grädde på moset, alla tre delarna av Alberte-serien av Cora Sandel. Fem böcker och en uggla för 40 kronor var helt enkelt för bra för att avstå från och dessutom kan jag pricka av titlarna från min ”mentala vill-ha-lista”. Att det fortfarande är mars och därmed shoppingfri månad…tja, det är helt enkelt sånt som händer och jag har aldrig haft en stark karaktär (framförallt när det gäller böcker).

Nu är det slut

Filed under: Blandat svammel,Samhället i stort och smått — klotho @ 20:45

Vemod och lättnad, två känslor som försökte samsas hos mig idag då jag på årsmötet avtackades efter att jag tidigare sagt nej till att vara suppleant i föreningen ännu ett år. Efter femton (!) år som suppleant, sekreterare, styrelsemedlem, kassör, sammankallande för inköpsgruppen, pocketboksansvarig och så de sista årens suppleantuppdrag där jag inte närvarat på mer än ungefär 30% av styrelsemötena är det nu slut. Jag skall gå in som stödmedlem och betala med pengar istället för tid.

Det har varit roliga, nyttiga och lärorika år och jag lärde ju känna K där, även om hon övergav styrelsen för åtskilliga år sedan (men inte vår vänskap).

En vacker tulpanbukett och ett presentkort som jag snabbt löste in för att få mor och dotter Bergenströms senaste kokbok, Sött, sweet, dulce. Boken blir också ett minne som kommer att finnas kvar efter att blommorna vissnat.

mars 22, 2010

Att undvika att stjäla ett barn

Filed under: Samhället i stort och smått — klotho @ 22:08

Min syster ringde mig idag och förde på tal hur jag skall undvika att bli anklagad för att stjäla ett barn när jag och systersonen på tolv år far till London i maj. En kollega till henne och tillika mormor blev stoppad i tullen i England med sitt barnbarn och det tog ett bra tag innan de till slut blev insläppta. Hon blev misstänkt för barnarövande. När jag nämnde det för mina kollegor på jobbet så svarade en med en bekant som hade med sig verifierat intyg på att hon var släkt med de barnbarn hon reste till USA med.

Nu är ju England ett medvetet land och tittar efter terrorister och annat pack (dit jag möjligtvis kan räknas in…).  Systerson och jag delar varken efternamn eller utseende/färger utan endast en faiblesse för bokläsning, tror dock inte att det går att hävda genetiskt påbrå inför misstänksamma tullare. Syster hade dock fått tips om att begära ut personbevis med familjebevis så jag ringde skattemyndigheten för att fixa detta. Tråkigt nog så ingår inte syskon i ens personbevis men efter en diskussion med en sympatisk handläggare så har jag nu beställt ett personbevis för mamma (där finns syster och jag med) samt ett personbevis på min syster (där systersöner finns angivna). Som grädde på moset ska vi försöka formulera oss på några rader som syster och svåger (med ytterligare ett annat efternam) skriver på och så har jag föreslagit att vi skall ta kopia på deras pass med namnteckningarna med. Låt oss hoppas att de släpper in moster och systerson under de ynka dagar vi planerat att förlusta oss i den engelska huvudstaden.

Tematrio – poesi

Filed under: Böcker,Författare,Tematrio — klotho @ 20:47

Lyrans tema denna vecka är lyrik, favoritpoet och/eller favoritpoem. Jag är en periodare när det gäller att läsa poesi, och generellt sett väldigt dålig på nyare poeter. Bob Hansson är nog den mest moderna poet jag läst, som jag kommer ihåg namnet på och som finns i min bokhylla.

Haiku är en häftig variant av poesi som jag också gillar, inte heller den direkt modern. En gång i tiden kunde jag också räkna versfötter men jag har förträngt det mesta av den kunskapen.

Nedan kommer tre dikter som jag tycker otroligt mycket om och där jag också gillar poeterna skarpt. Jag är väldigt tacksam över att Nobelkommittén gav Wislawa Szymborska Nobelpriset i litteratur för jag hade troligtvis inte upptäckt henne annars. Hon blev en omedelbar favorit och jag har försökt få tag på och läst det mesta som givits ut på svenska. En charmerande bok är Bredvidläsning (tror den heter så) där hon skriver om de böcker som aldrig hamnar på tidningarnas kultursidor, utan blir kvar i korgarna hos journalisterna för att sedan försvinna ut från redaktionerna utan synbara spår.

1 Tre högst besynnerliga ord

Medan jag säger ordet Framtid

blir första stavelsen förfluten.

Medan jag säger ordet Tystnad

bryter jag den.

Medan jag säger ordet Ingenting

skapar jag någonting som inte ryms i något intet.

ur Nära ögat av Wislawa Szymborska


2. Måltid

Får jag bjuda på en måltid?

Först

gryningsblå soppa kokt på violer

Sen

upptinade fotspår efter ett rådjur

och en sallad gjord på snödroppshuvuden

Till dessert

en månskiva gul som honung

och len i smaken som en melon

Vinet?

Naturligtvis

samma vin till alla rätter:

en nyss frigiven källas vattenglädje.

ur Höstens stjärnor av Maria Wine

En av de vackraste dikter jag vet och som funnits med mig i åratal

3.

Säg till om jag stör,

sa han när han steg in,

så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,

svarade jag,

du rubbar hela min existens.

Välkommen,

ur Sånger om Kärlek av Eeva Kilpi.

Jag var tonåring när den dikten drabbade mig, ja faktiskt drabbade mig.

Den är fortfarande magisk i sin förtrollande enkelhet som med så få ord

skapar en sådan passion.

Jag kan visserligen bli besatt av prosa, men inte alls på samma brännbara och ibland sårbara sätt som en dikt kan gripa tag i en. Hur många har inte sett och framförallt lyssnat till Audens underbara kärleksdikt i Fyra bröllop och en begravning. Utan den dikten hade filmen varit ännu en romantisk komedi utan någon stadga, men denna lysande uppläsning och brännande ord ger filmen en extra dimension:

—-

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

Egentligen tycker jag nog att poesi skall reciteras högt, kanske mumlas tyst om man inte vill betraktas som en galning i större sällskap. Nu är jag visserligen svag för högläsning av alla de sorter så länge det är bra gjort (även om jag ännu inte lyssnar på talböcker trots att jag har två i min ägo). När jag läste litt vet så tog vår lärare med sig en gammal lp-skiva där T S Eliot själv läste The Waste Land och det var lite magiskt att lyssna på hans röst och hans ord.  En riktig kulturskatt.

mars 17, 2010

För trött…

Filed under: Blandat svammel — klotho @ 16:09

…för att ens orka läsa. Ägnar mig åt tidningar med många bilder i (Sköna Hem, Elle interiör å sånt).

mars 16, 2010

Tematrio – skrivande svenskor

Filed under: Böcker,Författare,Tematrio — klotho @ 20:58

Måndagen har passerat sen länge, men så här på tisdagskvällen kommer mitt inlägg till Lyrans tematrio om skrivande svenskor som skriver om kvinnors livssituation.Efter en genomgång av min egen bokhylla så kan jag snabbt konstatera att den inte svämmar över av skrivande svenskor (inte med den inriktningen i alla fall), många kvinnliga författare finns det men mestadels ”icke svenskor”. En hel del av dem passar dock in på deltemat, beskrivning av kvinnors livssituation. Eftersom jag ligger lite efter så har många författare och titlar nämns av de som jag spontant kommer att tänka på så jag plockade ut några andra alternativ.

Jag tittar tillbaka i historien och fastnar för 1800-talet och tidigt 1900-tal (även om den sistnmämnda titeln svävar ännu längre tillbaka i tiden). Dessutom skulle man kunna hävda att jag vinklar det där med tre lite väl brett, fast det handlar ändock bara om tre böcker eller tre + en.

1 Eva Borgströms avhandling Om jag får be om ölost är först ut. Underrubriken är Kring kvinnliga författares kvinnobilder i svensk romantik och tar bl a upp de kvinnliga författarnas svar på Det går an. Några författarnamn finns levande även idag, som Fredrika Bremer, andra är att betrakta som relativt okända. Wilhelmina Stålberg, Maria Lindeberg och Eleonora Charlotta d’Albedyhill är knappast några namn som klingar ens för litteraturintresserade. Det är en relativt lättläst avhandling och så klart väldigt intressant för åtminstone litteraturnördar. Titeln Om jag får be om ölost har Borgström tagit från några rader ur Bremers En dagbok och var ett vanligt inslag i kosthållet på den tiden. Kokt mjölk blandat med öl och svagdricka som serverades varm (personligen tycker jag det låter vedervärdigt).

2 Bok nummer två har avancerat framåt några årtionden och vi närmar oss 1880-talet. I antologin Synd med förord av Birgitta Ney möter vi Alfhild Agrell, Elin Améen, Hilma Angered Strandberg, Victoria  Benedictsson, Augusta Braunerhielm, Amalia Fahlstedt, Amanda Kerfstedt, Anne Charlotte Leffler, Vilma Lindhé, Matilda Malling och Gerda von Mickwitz.

Det talas om det moderna genombrottet för svensk litteratur och så rabblas männen upp, men det fanns också många kvinnliga författare som tyvärr är helt bortglömda idag. Den är helt superba antologin har samlat ihop ovan nämnda författare, som förutom att de har det kvinnliga könet gemensamt alla skrev om den skenheliga familjen och det hyckleri som frodades i denna tid och där kvinnorna fick betala priset. Gerda von Mickwits novell Messling handlar om en ung kvinna vars make smittat henne med syfilis men officiellt har hon drabbats av mässling. Inte nog med att hon inte fick reda på att mannen var smittad innan de gifte sig, hon måste också dölja hans synd eftersom samhället inte tillåter något annat.

3 Den tredje boken blir en roman och en älskad favorit, Carina Burmans Den tionde sånggudinnan. Nu har jag tagit mig fram till 1910-talet och Uppsala. Kvinnorna är i minoritet inom universitetet men de finns där. Huvudpersonen  docent Elisabeth Gran forskar om Sophia Elisabeth Brenner och kommer ett tvåhundra år gammalt kvinnosaksförbund på spåret. Det är inblickar både i hur universitetslivet ter sig för kvinnor som kvinnors vänskap och kärlek och frågan hur man skall hantera äktenskap.

Burman har ju en diger bokskörd bakom sig där hennes biografi över Klara Johansson definitivt är är intressant läsning.

mars 9, 2010

Apropå Lenngren och Bang och visdomsord till döttrar

Filed under: Böcker,Citat — klotho @ 07:57

Ur Personligt av Barbro Alving:

17.1 1955

Är uppryckt efter en svår downperiod, men med förvånansvärt hygglig fasad utåt. Hade inne de två Hamburgartiklarna igår och förrgår, som en sorts bekräftelse att ännu kan jag göra fantomlyftningar från brunnens botten.

Kaffe med Ruffa i morse. Hon har aldrig varit så harmonisk och helt enkelt förtjusande som nu, mot mig inte minst. Sa att hon kanske skulle till Värmlands nation i Uppsala på lördag. Jag sa att i så fall måste du för en gångs skull lova en sak, att inte tära en droppe alkohol, det kan bli småsupigt på nationer. Hon sa: Jag tycker om när Mamma vill ha ett sånt löfte, att det är lite strängt. Jag kommer att säga att nej, jag har lovat min Mamma!!

mars 8, 2010

Tematrio – gamla svenskar

Filed under: Författare,Tematrio — klotho @ 20:19

Jag hänger på Lyrans tematrio, för första gången sen i höstas. Temat för den här måndagen är ”gamla svenskar” och då är ju frågan om hur gamla svenskarna skall vara? Ett flertal av mina favoriter är redan tagna s a s (Flickan i frack, Selma Lagerlöf, skulle iofs kunna tänka mig Hans nådes tid som jag är svag för). Jag väljer dock tre svenskor  (det är ju trots allt 8 mars) som alla haft stor betydelse för mitt läsande och min bildning skulle jag vilja påstå, de har triggat min nyfikenhet. Jag kompenserar ungdomligheten av de två sistnämnda med den första.

1. Anna-Maria Lenngren upptäckte jag faktiskt via skolan och svenskundervisningen, tyvärr så gick det inte att hitta någon bok med enbart Lenngrens texter men min gammelmoster förbarmade sig över mig och inköpte Svensk dikt åt mig i födelsedagspresent och jag fick nöja mig med de fåtal sidor som hon finns representerad i boken med givetvis ”Några ord till min  k. dotter, i fall jag hade någon”. Jag gillar den syrliga tonen som hon har i sina texter och den humor som finns där.

2 Barbro Alving,Bang” med svenska folket blev en annan upptäckt. Nu kommer jag inte längre ihåg när och hur, men förtjust blev jag. Hennes dagböcker, de fyra delarna Personligt är vällästa. Det grämer mig fortfarande att jag missade filmen om henne.

3 Birgitta Stenberg och hennes trilogi av självbiografiska böcker Kärlek i Europa, Apelsinmannen och Spanska trappan läses numera med försiktigt för mina gamla pocketutgåvor är tunnslitna. Böckerna läste jag första gången i tonåren och som det försiktiga harhjärta jag var, blev jag helt fascinerad över denna i mitt tycke våldsamt modiga kvinna.

En mycket lyckad födelsedagspresent som G gav mig för många år sedan var en författarfrukost på Blå stället med Birgitta Stenberg, just på min födelsedag. Jag gick fram med mina pocketböcker och de är numera signerade.

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.