Ett eget rum

mars 7, 2010

Gammelfaster Harriet

Filed under: Böcker,Citat,Författare,Läsning — klotho @ 21:10

Efter att jag skrivit klart förra inlägget om Gertrude Bell så slog det mig. Gammelfaster Harriet i Adonisträdgården (The Gabriel hounds)! Undrar om inte Mary Stewart har använt sig av Gertrude Bells levnadshistoria och skapat Harriet utifrån henne?

Adonisträdgården börjar i Damaskus, med Christy som är på sällskapsresa i mellanöstern. Där träffar hon på sin kusin Charles som rest runt i Europa i mellanöstern innan han skall börja jobba på ”något av familjens bankkontor på kontinenten”. De gör upp om att mötas i Beirut för att hälsa på gammelfaster Harriet, som avsvurit sig allt engelskt och blivit ”muhammedan”. När jag bläddrar i boken så ser jag dock att Christy refererar till Lady Hester Stanhope, som ägnade sig åt att resa runt i mellanöstern tidigt 1800-tal och som till slut bosatte sig halvvägs mellan Tyre och Beirut, där hon sedemera avled 1839. Herregud, inte bara engelsmännen for som tättingar jorden runt för att upptäcka den, de engelska kvinnorna gjorde tydligen detsamma.

Nåväl, när jag nu börjat inlägget så fortsätter jag väl.  Christy blir inblandad i diverse skumraskaffärer men blir slutligen räddad av sin hjälte Charles. En av de absolut roligaste scenerna i boken är bland de sista raderna där de sitter och tar igen sig efter att ha överlevt ur ett nedbrunnet hus med en knippe av bybarnen lekande omkring sig, och ett engelskt turistsällskap dyker upp och börjar kommentera omgivningen:

”Hennes väninna, ett stadigt fruntimmer i bred halmhatt och och klädsam fast ömtålig jerseydräkt, sänkte kameran och såg sig omkring.

”Så synd att byn ska vara så oaptitlig”. Hon hade kraftigt trumpetande medelklassröst. ”Fast moskén är rätt söt. Jag undrar om de har något emot att jag fotograferar dem?”

”Ge dem en slant.”

”Nej, det är inte värt det. Minns du inte hur gräsligt den där karln i Baalbek bar sig åt, gubben med kamelen? Och han där ser också ut som om han kunde vara mycket otrevlig. Titta bara så han glor.”

”Drönare allesammans. Konstigt bara att hon inte är ute på fälten och slavar för att få ihop mat till barnen. Titta så dom ser ut, och knappt ett år mellan dem. Det är nästan så att man mår illa. Och han skulle ju kunna se riktigt snygg ut bara han höll sig ren.”

Det var först när jag kände att Charles satt och skakade bredvid mig som jag förstod att det var honom de talade om.

—–

Jag öppnade munnen för att säga något men Charles viskade:

”Förstör det inte” och kvinnorna såg redan åt ett annat håll.

—-

”Och de hade alldeles rätt”, sa jag indignerat. ”Drönare är just det rätta ordet. Sitta där och skratta. Du kunde åtminstone ha tiggt eller nåt. Vi skulle behöva lite kontanter. Om inte polisen ger oss lift så…”

Mary Stewart är en engelsk författarinna, född 1916 som skrivit en serie om trollkarlen Merlin (jag läste den som tonåring, så jag kan inte riktigt yttra mig om den nu) samt en serie romaner, där mer eller mindre handlingskraftiga unga engelska kvinnor råkar ut för diverse äventyr som de rider ut tillsammans med en hjälte, i de flesta fall också han engelsman oavsett vilket land de är i (som de från början kan ha vissa dubier inför men som övervinns innan boken är slut). De flesta utav böckerna utspelar sig i andra europeiska länder som Frankrike, Grekland samt Österrike och  som nämnt Libanon och är av väldigt varierande kvalitet. Min absoluta favorit av de jag läst är Förhäxad ö (This Rough Magic*), som utspelar sig på Kreta och där hon låter huvudpersonerna spekulera i huruvida det lokala helgonet Sankt Spiridon och är en förlaga till Shakespeares Prospero.  I de flesta av hennes böcker så använder hon sig av gamla klassiska berättelser och Min bror Michael (My brother Michael), som mestadels utspelar sig i Delfi så  finns Körsvennen i Delfi med på ett hörn. Hon startar också varje kapitel med citat, som t ex detta i inledningen till Min bror Michael (och mycket passande för kapitlet): O, kvinna, vad väntar du på? Ur Elektra av Sofokles.

Man hittar oftast Mary Stewarts böcker på loppisar och antikvariat, de jag har är i de flesta fall utgåvorna från 1950- och 60talet. Jag har sett en pocketversion av Förhäxad ö i någon åttiotalsversion med gräslig framsida, jag antar att förlaget ville rida på tantsnusks-trenden, men vad besvikna de läsarna måste ha blivit.

*=Prosperos avslutsord i Stormen: This rough magic / I here abjure, and, when I have required / Some heavenly music, which even now I do / To work mine end upon their senses that / This airy charm is for, I’ll break my staff / Bury it certain fathoms in the Earth / And deeper than did ever plummet sound / I’ll drown my book.”

2 kommentarer »

  1. Googlade just på Mary Stewart + Min bror Michael. Läste den på gymnasiet, efter att min mamma läst den (hon for strax därefter till Delfi för att se Körsvennen). Och nu har jag återupptäckt den i bokhyllan och funderar på vem hon var den där Mary och vad för slags roman det var jag läste. Minns i alla fall att jag tyckte om den väldigt mycket! Kul att du skrev om henne!

    Kommentar av Kristina — april 13, 2010 @ 10:55 | Svara

  2. There are a number of the hotels in paphos car hire as well.
    They feel a bit ‘mushier’ now, and will ensure that you
    really love the car before you pull out of the upcoming tourist destinations in Europe.

    Kommentar av Irving — mars 29, 2013 @ 07:28 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: