Ett eget rum

mars 7, 2010

Gertrude av Arabien

Filed under: Böcker,Bokrecensioner,Samhället i stort och smått — klotho @ 15:52

Jag hade tidigare funderat på att köpa Fem kvinnor som förändrade världen, eftersom jag gillar att köpa på mig litteratur som handlar om kvinnor som utmärkt sig, eller bara kvinnohistoria i största allmänhet.  När den nu fanns med på årets bokrea så slog jag till. De fem kvinnor som Ulla Britta Ramklint valt ut för sin bok är Sarah Bernhardt, Coco Chanel, Agnes von Krusenstjerna, Dorothy Parker och Gertrude Bell. En passande bok inför Internationella kvinnodagen imorgon den 8 mars.

Av de fem så kände jag hyfsat till fyra av dem. Att läsa om Dorothy och Agnes tillförde inte något nytt till mina kunskaper, snarare så tyckte jag att beskrivningen av Dorothy Parker var väl summarisk och fragmentarisk men eftersom jag läst det mesta som Dorothy Parker skrivit och dessutom biografin som John Keats skrivit om henne så är det knappast förvånande. Coco Chanel har det skrivits så mycket om i olika sammanhang så där var det inte heller några direkta nyheter, annat än om om hennes familjerelationer. Sarah Bernhardt känner jag mest till i biskviform, men det var kul att läsa om denna franska superstjärna. Vad som utmärker dessa fem kvinnor är att ingen av dem levde i ett harmoniskt privatliv, snarare så handlar det om olycklig kärlek i ”fel män” (t ex gifta). Endast Sarah Bernhardt blev mor. Gertrude Bell skriver vid ett tillfälle att hon önskar sig en ”hustru” (d v s en person som de flesta ”stora män” har, den som sköter det praktiska familjelivet och ser till att mannen får lugn och ro hemma och kan utföra stordåd, utanför hemmet).

Gertrude Bell är en helt ny bekantskap för mig, den enda av de fem kvinnorna som regelrätt ägnade sig åt politik, kanske inte helt förvånande med en far som grundade läroverk, drev igenom en lag som förbjöd barnarbete och verkade för allmän hälso- och sjukvård och skolutbildning för alla barn. Gertrude Bell föddes som ett privilegierat barn och växte upp i en överklassmiljö, där hon delvis bröt med sin klass ideal genom att söka till Oxford (det gjorde bara sönerna, döttrarna spelade piano, broderade och lärde sig på sin höjd franska) och valde att läsa historia, som en av två kvinnor. Hon tilldelades högsta betyg i ämnet, som den första kvinnliga examinanden i modern historia vid Oxford. Gertrude gifte sig inte efter denna styrkevisning utan reste till Bukarest för att hälsa på vänner och for snart vidare till Konstantinopel  och Teheran. Ett behagligt liv för en ung dam som inte behöver bekymra sig för pengar. Gertrude är dock vetgirig och lär sig både arabiska och persiska, hon översätter den persiske poeten Hafiz till engelska och skriver en bok, Persian Pictures.

1897 far hon med sin bror på en jorden-runt-resa och vidgar intressesfären till bergsbestigning och arkeologi och 1899 reser hon till Jerusalem och fram till 1905 reser hon mellan Europa och Mellanöstern, bland annat klättrar hon i berg i Alperna. I Jerusalem fortsätter hon att studera arabiska och ger sig ut på egna ökenexpeditioner. I boken citeras följande rader från Gertrude: ”Islam är det band som förenar kontinentens västra och mellersta delar, den elektriska ström med vars hjälp sentiment överförs, och dess kraft ökas av att det finns föga eller inget sinne för territoriell nationalitet som motverkar den”. Mellersta österns länder fanns inte utstakade till vad de idag är.” Judarna fanns inte heller i någon större utsträckning i Jerusalem, de flesta bodde sedan århundraden i Bagdad.

Gertrude Bell fortsatte sitt utforskande av den arabiska halvön och blev alltmer välkänd och igenkänd. Hon var en brittisk kvinna, obeslöjad och klädd i kläder från modehusen och blev så att säga ”ett tredje kön”, en västerländsk kvinna i ett muslimskt område som gjorde precis vad hon ville utan att ta hänsyn till konventioner. Hon var heller inte intresserad av att umgås med kvinnor utan föredrog män. Den engelska regeringen använder sig så småningom av hennes kunskaper om arabvärlden när de under första världskriget slogs mot tyskar och turkar om bl a makten på den arabiska halvön. Gertrude Bell var aktiv i skapandet av staten Irak efter första världskrivet, men tyckte inte att det var en helt lätt uppgift: ”En sak är säker – aldrig någonsin kommer jag att ge mig på att tillsätta kungar igen; det är verkligen alltför påfrestande.”

Gertrud träffade Thomas Edward Lawrence 1911, då hon är 42 och han är 23 år. De båda arbetade sedan tillsammans till och från för den engelska regeringen och med enandet av en arabisk nation, men det är Lawrence som är den mest kända av dessa två engelsmän, även om hans arbete till viss del försvunnit in i glömskan efter att Peter O’Toole gjorde succé i filmen Lawrence av Arabien 1962 och efterlämnat endast en mytomspunnen person. Gertrude Bell fick inte denna genomslagskraft som person, men tilldelades dock Imperieordern och hennes insatser och kunskaper om Mellanöstern har prisats om än inte av den stora massan.

Några personer som skrivit om henne är: Frans G Bengtson har skrivit en essä om henne, som ingår i samlingen De långhåriga merovingerna och Edmond Demaitre skrev En kvinnas sällsamma liv och Janet Wallach Öknens drottning.

Tillägg: Noteras bör väl göras att Gertrude Bell var aktiv i Women’s Anti-Suffrage Leauge

2 kommentarer »

  1. Gertrude Bell låter som en intressant kvinna, tack för att du delade med dig om henne.

    Men jag undrar över boken, urvalet: finns det nån röd tråd, nåt gemensamt mellan dessa kvinnor? Drar författaren några slutsatser, sätter in i sammanhang… ja, du förstår nog vad jag far efter.
    De verkar så disparata, allihop.

    Kommentar av snowflake — mars 11, 2010 @ 09:44 | Svara

    • Mjae, jag undrade också lite över urvalet, de agerar ju onekligen på väldigt olika områden men enligt baksidestexten på boken så är bevekelsegrunden följande:
      ”Fem kvinnor som förändrade världen fångar tidsandan när 1800-tal övergick i 1900-tal. Här möter vi fem kvinnor som var pionjärer inom olika områden, men som förenas genom självständigt tänkande och gripande levnadsöden. Porträtten genomsyras av den individualism som var kärnan i dessa kvinnors existens.”

      Kommentar av klotho — mars 11, 2010 @ 13:35 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: