Ett eget rum

april 6, 2010

Jag överlevde påsken…

Filed under: Blandat svammel,Mat — klotho @ 22:28

…men fyra dagars feber och en massa snor var ingen höjdare. Piggnade till lagom till annandagen då jag som utlovat skulle baka spettekaka (!) med yngste systersonen. Och nej, det blev ingen hög pyramidliknande spettekaka, utan en platt variant trots fem lager smet (som rann ut så varför vi skulle spritsa ut degen förstod varken elvaåringen eller jag). Väldigt mycket, ägg, smör, socker och potatismjöl, skulle nästan kunna hävda överdos och nej, särdeles gott var det inte. Elvaåringen dekorerade dock vackert med påskägg och Glad Påsk i kristyr men konstaterade att något saknades. Något betyder choklad. Får uppmuntra till studiebesök på spettekakebageri i Skåne så han kan föreslå en variant av spettekaka. Har de tänkt choklad?

Åter till sillstan är det biltvätt som gäller, för leriga skogsvägar gör spännande mönster på vita bilar. För att inte tala om vad leriga kattassar gör på vit motorhuv.

12 kommentarer »

  1. Jag har sett spettekakor med chokladslingrigt mönster på, det har jag. Men jag är inte säker på att det är helt ortodoxt.

    Jag förstår dock känslan av besvikelse när marängen sjönk ihop. Jag hade lovat att göra en ”spöktårta” till dotterns födelsedag, och försökte följa ett recept på en sådan, där toppiga maränger dekorerades med små chokladögon, och sedan ställdes på valfri tårta. Det såg väldigt effektfullt ut, men våra försök till toppiga spöken blev utrunna, handflatsstora marängflak. Goda, men lite tvådimensionella spöken, kan man säga. Jag har ingen aning om vad som gick fel, men jag tror att man helt enkelt skulle vispat äggvitorna ännu hårdare och längre.

    Skönt att du kryar på dig lite i alla fall🙂

    Kommentar av Vixxtoria — april 7, 2010 @ 18:12 | Svara

    • Jag har faktiskt tänkt be en kollega som regelbundet far till Skåneland att köpa en spettekaka som jag kan ge systersonen. Han har aldrig ätit en ”riktig”, vet faktiskt inte var detta intresse kommer sig av (förutom att han gillar sött och gärna maränger förutom kladdkakor). Jag minns mitt första och enda bett i en spettekaka, vilken besvikelse (jag gillar också maränger), torrt och sötsliskigt. Har sett en sådan tårta i ett gammalt nummer om Allt om Mat. Såg väldigt häftigt ut. Är inte bra på att baka maränger själv, kan inte påminna mig något försök som blivit riktigt bra eller ens bra. Vissa saker får man helt enkelt köpa färdigt.

      Tack, jag har återhämtat mig och blivit överfallen av arbete. Borde sova nu, så jag orkar med allt jag lämnade efter mig efter bara en timmes övertid… Men men…

      Kommentar av klotho — april 7, 2010 @ 22:16 | Svara

  2. Ja, hm. Spettekaka smakar ju inte riktigt som maräng, det gör det inte. Jag tycker det är ganska gott i små mängder, men det finns gränser.

    Men under påskens konstrunda såg jag en tjej (i 25-årsåldern, sån där snygg sak) sitta i en bil och hugga tänderna i en stor topp alldeles själv. Bulimi, nån? tänkte jag. (Eller hon kanske bara tillät sig att frossa nån gång om året eller så…)

    Jag har bestämt mig för att i princip bara arbeta övertid om det är nåt särskilt (stora presentationer, konferenser etc), med resultatet att jag ligger ständigt efter. DEt är nåt fel på mina arbetsuppgifter, antar jag.

    Kommentar av Vixxtoria — april 8, 2010 @ 06:05 | Svara

    • Vi har övertidsstopp hos oss, d v s, ska du jobba över så är det komp, inte pengar som gäller. Fast nu har det börjat luckras upp, och man kan ju inte samla på sig hur mycket tid som helst, utan att ta ut det. Nackdelen för mig är att vi har varit kort om folk, en kollega med hög frånvaro och med tajta personalresurser så läggs ju hennes arbete på någon annan… Dessutom så har vi jobb där man i princip aldrig kan skjuta upp saker och ting, enstaka efterarbete möjligtvis, men det är inte populärt det heller, för jobben skall ju faktureras så att pengar kommer in till företaget. Nu ska jag ägna söndagen åt förberedelse för kvalitetsmöte med en kund och statistikredovisningar, sånt jag numera inte hinner med under den ordinarie arbetstiden.

      Den stora bristen på arbetsplatser idag är den ”luft” som förut kunde finnas, numera är det slimmat till max. Är någon borta så läggs jobbet på någon annan. Ekonomitjejen på vår avdelning får antagligen ingen semestervikarie, vilket betyder att hon har tre veckors liggande jobb att komma tillbaka till. Lugn och avkopplande semester? Glömmer aldrig den jullunchen för x antal år sedan då vår dåvarande VD stod och pratade om att ”bördan hade lättat” (bördan var personallönerna, och de hade inte ersatt den personal som slutat under året). Bläh!

      Apropå spettekaka och frosseri, tja, alla har vi våra cravings. Hon kanske hade ett graviditetssug? Eller var bulimiker… Men spettekaka?

      Kommentar av klotho — april 10, 2010 @ 15:29 | Svara

  3. Cravingen såg helt okontrollerad ut i alla fall🙂

    Jag arbetar ju under ett avtal som innebär att vi får jobba hur mycket som helst utan att få övertid. Det är lite surt när man kan konstatera att man jobbar hur mycket som helst utan övertid. Det är bl a därför jag har bestämt mig för att inte jobba mer om det inte är absolut nödvändigt. (Jag disputerade under förra året, och i slutfasen av skrivandet jobbade jag sådär 14-16 timmar per dygn 6 dagar i veckan, och typ 8 timmar den sjunde under 4-5 månader, så jag kan liksom jobba övertid, men det är något problem med arbetet om man har dåligt samvete om man inte jobbar mer än 40 timmar i veckan. Och om man tycker att man har ganska lite att göra när 40 timmar ungefär räcker tilll….)

    Kommentar av Vixxtoria — april 10, 2010 @ 18:22 | Svara

    • Ungefär som min doktorandkompis har det, tjänst med betalning på 63% men helst ska hon jobba 163 eller dylikt. När jag jobbade i Tyskland så hade jag ingen övertid, men fick ta ut det tid mot tid s a s.

      Jag är egentligen spytrött på den mentaliteten där man förväntas jobba och vara tillgänglig men inte få betald för den tiden, framförallt hos vinstdrivande företag som faktiskt tjänar pengar på sin personal. Sen gillar jag inte helt och fullt den ideella attityden heller, när jag var som mest aktiv i föreningslivet så lade jag väl ner kanske 20-30 timmar obetald arbetstid på verksamhet som inte gick runt om man skulle ta betalt. Till slut var jag så trött att det inte fanns någon som helst glädje kvar, bara plikt och det är ett fenomen som jag tror är väldigt vanligt.

      Kommentar av klotho — april 10, 2010 @ 19:19 | Svara

    • Ja, spytrött är ordet. Jag tycker det är värre inom vinstdrivande företag på ett sätt, men samtidigt kan man i många fall driva frågor om obetald övertid med hjälp av facket. Inom akademin är det mycket mer komplext, för där har vi så kallad ”fri arbetstid”, vilket också innebär att man inte har fasta arbetstider (normalt). Den övertid som man gör kan ju ofta resultera i meriter som kan vara viktiga för att få andra jobb (anställningsformerna är ju lite knepiga också. I bästa fall har man halvårskontrakt… Haha, jag har ganska nyss blivit inlasad efter 12 heltidsår. Det är medianen för folk inom humaniora). Om man klagar på att man har mycket att göra, så är det oftast helt upp till en själv att omdisponera arbetsuppgifter. Man ”borde” inte ägna så mycket tid åt att förbereda en föreläsning, och antagligen inte så mycket tid åt att rätta studenternas uppsatser heller. Man är ”överambitiös” om man är tvungen att arbeta över för att få ihop konferenspresentationer osv. Det blir helt enkelt ens eget fel om man jobbar för mycket, och det är _väldigt_ svårt att få det till något annat, i ett system där alla professorer jobbar betydligt mer än 40 timmar i veckan. Till och med på en relativt sund institution som jag är på just nu, där det är okej att gå hem klockan 17 utan att någon höjer på ögonbrynen, så är det ens eget fel om man inte är klar med jobbet kl 17…

      Kommentar av Vixxtoria — april 10, 2010 @ 19:28 | Svara

      • Det blir en märklig situation om man betraktas som onödigt ambitiös för att man vill göra ett bra jobb, som t ex förberedelser inför föreläsningar. Just den skillnaden märktes så otroligt tydligt under framförallt min högstadie- och gymnasietid (då man kanske började reflektera över detta), hur stor skillnaden var mellan olika lärare, både intresset att vara lärare och de metoder de använde i undervisningen. Hur vissa återanvände gamla stenciler och texter från anno dazumal och körde på rutin medan andra fortfarande var intresserade av att lära ut och av sina elever. Jobbade som elevassistent på särskolan en termin och vid ett tillfälle gick jag upp som lärarvikarie när den ord läraren var sjuk. Jag fick visserligen betydligt högre timlön men om man slog ut det på den tid jag jobbade med förberedelser och efterarbete så var den snarare lägre än elevassistentlönen.

        Det är ju en väldigt bekväm inställning att det är ”ens eget fel” om man inte är klar inom den stipulerade arbetstiden, bekvämt för ansvarig chef. Visst kan jag tänka mig att det i vissa perioder blir en ojämn belastning, men om det hela tippar över till för mycket så kanske frågan är, ska jag ha alla de här arbetsuppgifterna eller borde de kanske delas upp på flera? När en kompis slutade på sitt jobb så nyanställde de en person för henne, samt lät en del av hennes arbetsuppgifter fördelas ut på två andra kollegor…

        Fri arbetstid är både en nackdel och en fördel, att kunna begränsa sig utan dåligt samvete tillhör onekligen det förstnämnda.

        Kommentar av klotho — april 10, 2010 @ 20:12

  4. … inlägget trycktes iväg lite för snabbt…

    Såna där chefer som din finns överallt, för övrigt. Här sparar man in på servicepersonal, och tycker det är smart att alla universitetslärare typ betalar sina egna räkningar (och då menar jag alltså inte privata räkningar, utan sånt man köper in för jobbets räkning). Jag tycker det skulle var bättre att ekonomerna gjorde det. Och att vaktmästare delar ut posten (den får vi gå och hämta), och att städerskorna tömde papperskorgarna (de får vi själva tömma innan vi går hem för dagen)… Många små saker blir en hel del arbetstid i längen… Arbetstid som inte syns nånstans, och så verkar det som om det blir en besparing.

    Kommentar av Vixxtoria — april 10, 2010 @ 18:24 | Svara

    • Får mig utsökt att tänka på den skämthistorien om vampyrer som florerade bland mejl för några år sedan. Vid ett möte så frågar ”ledaren”: Vem fan har ätit upp städerskan? Här har vi nu kalasat på tio konsulter, ekonomer och dylikt i ett halvår utan att de saknas, men städerskorna ska ni ge fan i för det märks på en gång när de är borta. (Kort och o-rolig version). Allt som inte generar pengar skall sparas in på, vaktmästare, städerskor etc. Det gör de hos oss också, med resultat att det ser ut därefter. Var ute på ett kundbesök och i väntan på audiens så småpratade jag med kvinnorna i receptionen. Där har de inte längre en vaktmästare, utan en service att de ringer ett samtal till ett kontor i Malmö som sedan skickar ut personal vid behov (som i detta fall, då skator dragit upp massa skräp ur papperskorgar framför entrén). Kan väl säga att det tog mer än tre timmar att fixa det med den typen av service…

      Kommentar av klotho — april 10, 2010 @ 19:25 | Svara

      • Jag har nog missat vampyrhistorien, men den var bra🙂

        Apropå vaktmästeri långt bort så blir det ju ofta bara av att man ringer när det är något definierbart och relativt stort som behöver göras. Alla andra småuppgifter (som lätt blir ganska mycket tid i långa loppet) ringer man säkert inte till Malmö om. Typ byta glödlampor, flytta möbler, hänga upp tavlor, fixa till sladdar som hänger löst, plocka undan en skrotad dator som står i en korridor, sopa undan löv som blåst in i entrén, fixa tonern på skrivaren… ja, vad det nu är för en arbetsplats…

        Kommentar av Vixxtoria — april 10, 2010 @ 19:32

      • Hos oss drog de in på en tjänst förra våren gällande ”vaktmästeriet”, så nu har vi bara en kille som ska fixa allt. Köra fasta budbilskörningar, se över utsida, insida etc. Vilket resulterar i att han gör högst märkliga prioriteringar på när vi anmäler saker och ting och det beror också på vem som anmäler det, hur snabbt det utförs.

        Kommentar av klotho — april 10, 2010 @ 20:15


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: