Ett eget rum

april 10, 2010

Agora

Filed under: Böcker,Film — klotho @ 21:13

Det var ett tag sedan jag såg Agora (regisserad av Alejandro Aménabar), och ungefär lika länge sedan som den slutade att visas på SF:s biografer. Filmen fanns med i årets filmfestival i Göteborg, men eftersom det stod angivet att den hade distribution uteslöt jag den från de festivalfilmer jag ville se.  Den hade sedan premiär i slutet av februari och gick väl max några veckor. Läste i någon recension beskrivningen ”svärd- och sandal”-film och det passade rätt bra in.

Agora är benämningen på torg i antika grekiska städer och i det här fallet namnen på en film som till största delen handlar om Hypatia. Hon levde i Alexandria ca 300 e Kr och var matematiker, astronom och fysiker och hade en tjänst som professor i platonsk filosofi i Alexandria.

I den mycket intressanta boken Arvet efter Hypatia av Margaret Alic så redogör Alic om Hypatias liv och forskargärning och hennes sentida kollegor till 1800-talets slut. Jag har boken i min bokhylla men har inte ägnat någon större läsning av den eftersom vetenskap inte riktigt är mitt område, men efter att ha sett filmen så läste jag igenom texten om Hypatia och både boken och filmen var rätt samstämmiga när det kommer till hennes vetenskapliga liv.

Filmen är ingen höjdare, men det finns en del intressanta scener. Rachel Weisz är blek i sin roll som Hypatia. Hon skärper till sig i slutet, men i vissa av hennes föreläsningsscener är hon snarast tramsig. Filmen är lite väl lång, men ur ett historiskt perspektiv intressant. Skildringen av Hypatia sammanfaller också med den kristna religionens framväxt och hur den hedniska traditionen trängs undan. Judendomen finns också med, som en av de tre religioner som försöker samsas i Alexandria. Det går givetvis inte speciellt bra och både judendomen och hedendomen körs bokstavligen över av den nya ”inne”-religionen kristendomen. Som från underdog-perspektiv växer sig både stark och maktfullkomlig i filmen. Hypatia blir enligt historien mördad av kristna fanatiker, och med en miss modifikation sker det också i filmen.

Om man ser filmen med de feministiska glasögonen på sig så är den film ett av många exempel på hur man gör en film om en kvinna. I hela filmen så finns det bara en kvinna med, i detta fall Hypatia. Hon har inga kvinnliga kollegor, inga kvinnliga elever och bara en engagerad far. Som i så många fall i filmer/böcker och även i verkligheten så kan det bara finnas en kvinna verkar det som, en kvinnlig skurk, en kvinnlig VD, en kvinnlig huvudroll eller snarare biroll till de manliga huvudrollerna.

Det som ändock gör filmen till en upplevelse är (en man, eller snarare pojke) Max Minghellas tolkning av slaven Davus som älskar sin ägarinna Hypatia, han är fullkomligt lysande och i vissa scener får han till så det skälver i mig. Han har inte många repliker i filmen, men han agerar desto mer. Det finns två scener som har etsat sig fast i mig, den ena där Hypatia skäller på sina elever och säger att det bara är slödder och slavar som bråkar, hans ansiktsuttryck där är obetalbart. Nästa minnesvärda scen är där konflikten mellan hedningarna och de kristna gått överstyr och hedningarna har barrikaderat sig i biblioteket. När de skall sova så säger Hypatia åt sin slav att lägga sig i närheten av henne och bereder sin bädd och somnar. Davus sitter vid hennes fötter och i andlös spänning får vi följa hans ansikte och hans hand till dess att den senare vidrör hennes nakna fot som sticker fram under filten. Wow säger jag bara.

2 kommentarer »

  1. Jag hörde om den här filmen i Vetenskapsradion (Historia, eller om det var Forum?), och den fick tydligen fyra ugglor av fem för historiciteten i alla fall. Och recensenten där tyckte det var lite kul med en kvinna bland alla antika män, och det får man ju hålla med honom om. Fast jag förstod aldrig att det verkligen bara var EN kvinna bland alla män? Det är ju lite som tv eller radioprogram (mest radio, faktiskt), där man ska ha en panel, som i princip alltid består av två män och en kvinna. Eller ibland tre män. Det är definitionen av välbalanserad, tydligen.

    Tråkigt att den inte verkar vara bättre, jag hade nästan börjat fundera över att hyra hem den så småningom (att liksom komma iväg på bio verkar oöverstigligt).

    Kommentar av Vixxtoria — april 11, 2010 @ 19:53 | Svara

    • Den var lite (för) lång, så om du ska hyra den så rekommenderar jag att du är pigg och ser den i dagsljus. Jag hade nog snabbspolat en del av filmen, men så är jag en otålig hemmatittare. Den var historiskt intressant, framförallt så gav den en helt annan bild av kristendomen som den nya religionen (huliganreligion kan man väl kalla den i den filmen, men de får makten snabbt).

      Det är det som är lite trist, att bara en kvinna får glänsa. Blir det fler så är det för många.

      Kommentar av klotho — april 11, 2010 @ 21:18 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: