Ett eget rum

april 10, 2010

Den felande länken eller föreningslivets roll som mötesplats

Filed under: Blandat svammel — klotho @ 17:13

A ringde alldeles nyss och berättade att hon varit ute på promenad med en god vän. Under promenaden så föreslog A:s vän att de skulle hälsa på U, en kvinna som brukade vara med på de konserter de lyssnat till på Nefertiti. A har träffat henne där och alltid pratat mycket om U så hon nappar på förslaget. De blir inbjudna på kaffe och medan de pratar så berättar U om den förening hon är aktiv i och vad hon pysslat med där. Jaha, säger A, känner du Klotho då? Ja, visst svarar U, jag träffade henne senast igår när hon gick ur styrelsen. Lyckligtvis så tycker U och jag väldigt bra om varandra, jag tycker att hon är en förtjusande kvinna och hon hade uttalat sig i liknande ordalag om mig. A var helt förbluffad över den osannolika kombinationen att U och jag kände varandra, med tanke på bostadsort, ålder, uppväxt etc men föreningsliv kan verkligen vara gränsöverskridande.

Jag var inte lika förbluffad över det osannolika eftersom jag har varit den felande länken tidigare. En gammal kursare till mig flyttar med make till liten håla tjugo mil från Göteborg för att han får jobb där. Hon är mammaledig med sitt första barn och går på öppna förskolan och träffar på en sympatisk kvinna med en några år äldre dotter. De börjar småprata och när de pratar lite mer konstaterar de båda att de känner mig. Kursaren i form av att vi gått samma utbildning innan jag hoppade av den, men höll kontakten med henne. Den andra kvinnan för att en av hennes bästa väninnor är M1 och hon känner mig både genom henne och genom den förening som vi båda var aktiva i under en period. Även här är det egentligen rätt osannolika kombinationer med bakgrund, uppväxt och beröringspunkter.

Jag har några till av sådana här märkliga sammanträffanden där de flesta grundar sig på just föreningsverksamhet. Och visst är det väl så, att i en förening kan människor mötas i ett gemensamt intresse, oavsett bakgrund, yrke och utbildning. Två av mina nära vänner är båda från min föreningstid, och jag tror nog inte att vi hade kunnat mötas i något annat sammanhang. Vare sig i  jobbsammanhang eller ”vanligt” socialt umgänge.

5 kommentarer »

  1. Nu blir jag ju nyfiken på vad det är för förening.

    Scouter kanske?

    Jag är inte alls scout själv, men de jag känner som är det känner alltid andra människor från helt omöjliga platser. Om jag ska rekrytera folk för experiment som ska stämma in på en del konstiga kriterier (vilket jag då och då måste göra i mitt jobb) så frågar jag alltid scoutkompisar, och de lyckas alltid hosta upp nån. Jag är grymt imponerad.

    Kommentar av Vixxtoria — april 10, 2010 @ 18:15 | Svara

    • Alltid redo är inte min grej, och inte övernattning i tält heller.🙂 Det ena var (numera nedlagd avdelning i Götet) en s k u-landsförening där vi drev en liten butik på ideell basis och det andra är en sakta utdöende bokcafé (d v s sälja billiga böcker och bjuda på kaffe) där vi numera inte längre har egen lokal utan är inhysta i på några bokhyllor hos andra. Inte ens jag handlar längre där eftersom vi inte kan ha något större utbud och även om vi beställer in böcker så är det smidigare att använda en renodlad nätbokhandel tyvärr. Men det var väldigt roligt att vara aktiv på den tiden jag var student och hade några timmars föreläsning per dag.

      Kommentar av klotho — april 10, 2010 @ 19:08 | Svara

      • Bokcaféer är mysiga, det förstår jag att det måste varit kul. (Eller, det förstår jag egentligen inte alls, jag gillar att besöka dem, men att driva dem känns så där. Det är inte min dröm riktigt, helt enkelt. Men ett antikvariat med kaffe skulle jag kunna tänka mig, möjligen. Lite tvärtom.) Men det är ganska fantastiskt hur man lär känna folk på de mest underliga vägar.

        Kommentar av Vixxtoria — april 11, 2010 @ 19:55

      • På den tiden som vi hade omsättning och bokutbud var det jättekul, tänk att få beställa hem nästan obegränsat med böcker och någon annan (föreningen i det här fallet) betalar! Det var en drömtillvaro. Sen gällde det iofs att få böckerna sålda också, men jag var rätt bra på det.🙂

        Om jag hade vunnit de där 215 millarna så hade jag först tagit några års paus i Paris, men sen hade jag kunnat tänka mig att ha den där fantastiska bokhandeln med en uppsjö av titlar…och bara nöja sig med att gå runt på verksamheten utan att dra in stålar.

        Kommentar av klotho — april 11, 2010 @ 21:21

  2. Flera av mina bästa vänner har jag träffat på kurser – också ett sammanhang där man träffas över ålders/bakgrundsgränser, men med gemensamma intressen. Bloggande är rätt bra också, om man har ett smalare tema (jag brukade trädgårdsblogga och har träffat åtminstone tre nya, fantastiska vänner via den).

    Kommentar av nilla|utanpunkt — april 15, 2010 @ 13:40 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: