Ett eget rum

april 16, 2011

Bekännelse

Filed under: Böcker,Författare,Läsning — klotho @ 00:33

Jag har ännu inte läst någon av Elsie Johanssons böcker, hon beskriver en tidsperiod som aldrig lockat mig till läsning. Jag har däremot läst och gillat en hel del texter av Anneli Jordahl så det var det som gjorde att jag grabbade tag i Att besegra fru J. En bok om Elsie Johansson och tog med den till kassan. Jag har inte riktigt avslutat boken ännu, men Elsie är en mycket sympatisk bekantskap med många intressanta idéer och åsikter så det känns som om jag ska övervinna min brist på intresse och faktiskt ta och läsa det hon själv skrivit.

Annonser

juli 19, 2010

För snabbt…

Filed under: Böcker,Köpstopp,Läsning — klotho @ 17:33

Jag bestämde mig för att förgylla min blivande semester och köpa några böcker att njuta av under ledigheten. Jag har aktivt dragit ner på köpandet av nya böcker sen i vintras och försöker utnyttja bibliotekets resurser i allt högre grad (de förseningsavgifter jag råkar ut för är ändå lägre än om jag köpt böckerna). Men, när det gäller nyutkomna böcker så gäller det att vara snabb på reservationsknappen och där har jag nog varit aningen saktfärdig för tillfället. Så saktfärdig att jag inte kommer få de läsa de önskade böckerna under min semester så jag bestämde mig för att aktivera adlibris och åtminstone köpa ett par. Det gjorde jag igår, nu har adlibris skickat böckerna och det är lite illavarslande eftersom jag inte har någon som helst karaktär när det gäller att spara läsandet så jag får låta dem ligga kvar på posten (ICA) några dagar. Det bästa vore egentligen om jag kunde hämta ut dem en och en, fast det tror jag inte postkassörskan går med på.

De titlar som alldeles snart anländer till en ICA-affär nära mig är:

juli 14, 2010

100 kvinnor

Filed under: Böcker,Författare,Läsning — klotho @ 19:52

Ett kort inhopp, för att jag inte kunde motstå listan jag hittade hos Bokstävlarna, som i sin tur fångat upp det från Lyran som spanat hos Emma. Jag påbörjade en 100-lista själv för bortåt ett år sedan, med bara kvinnliga svenska författare, men när jag letade upp den bland mina dokument så ser jag att jag stannat på 92. Kanske blir den klar någon gång, nästa år…

Fetstila tiel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren – fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa (har inte gjort det valet)
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera dem med rött (har inte gjort det valet)
* efter boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ efter boken betyder att du äger den
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

1. Adichie, Chimamanda Ngozi – En halv gul sol
2. Alfvén, Inger – Ur kackerlackors levnad
3. Allende, Isabel – Andarnas hus +
4. Angelou, Maya – Jag vet varför burfågeln sjunger*
5. Aronsson, Stina – Hitom himlen +x
6. Atwood, Margaret – Penelopiaden +
7. Axelsson, Majgull – Aprilhäxan +
8. Austen, Jane – Stolthet och fördom +
9. Barbery, Muriel – Igelkottens elegans +

10. Beecher Stowe, Harriet – Onkel Toms stuga
11. Benedictson, Victoria – Pengar +
12. Blixen, Karen – Min afrikanska farm
13. Boye, Karin – Kallocain x
14. Brantenberg, Gerd – Egalias döttrar +

15. Brontë, Anne – Agnes Grey
16. Brontë, Charlotte – Jane Eyre
17. Brontë, Emily – Svindlande höjder

18. Buck, Pearl – Den goda jorden +
19. Christie, Agatha – Tio små negerpojkar
20. Condé, Maryse – Desirada +
21. Djebar, Assia – Sultanbrudens skugga *
22. Duras, Marguerite – Älskaren +
23. Edelfeldt , Inger- Kamalas bok +

24. Ekman, Kerstin – Hunden
25. Eliot, George (Mary Ann Evans) – Middlemarch x
26. Emecheta, Buchi – Andra klassens medborgare
27. Fagerholm, Monika – Underbara kvinnor vid vatten x
28. Flygare-Carlén, Emilie – Rosen på Tistelön x
29. Fossum, Karin – Älskade Poona
30. Frame, Janet – En ängel vid mitt bord
31. Frank, Anne – Anne Franks dagbok
32. Fredriksson, Marianne – Simon och ekarna +
33. French, Marilyn – Kvinnorummet x
34. Gaskell, Elizabeth – Cranford
35. Gordimer, Nadine – Min sons historia x
36. Gripe, Maria – Tordyveln flyger i skymningen +
37. Highsmith, Patricia – En man med många talanger
38. Hodgson Burnett, Frances – En liten prinsessa +
39. Holst, Hanne-Vibeke – Min mosters migrän +

40. Hustvedt, Siri – Vad jag älskade
41. Isaksson, Ulla – De två saliga
42. Jansson, Tove – Pappan och havet
43. Jelinek, Elfride – Älskarinnorna
44. Johansson, Elsie – Glasfåglarna
45. Jones, Sadie – Den utstötte
46. Jong, Erica – Rädd att flyga x
47. Kandre, Mare – Aliide, Aliide
48. Kincaid, Jamaica – Annie John
49. Kleve, Stella (Malling, Mathilda) – Bertha Funke
50. von Krusenstjerna, Agnes – Den blå rullgardinen
51. Lagerlöf, Selma – Kejsarn av Portugallien
52. Lahiri, Jhumpa – Främmande jord x
53. Lessing, Doris – Den femte sanningen
54. Lidman, Sara – Lifsens rot
55. Linderborg, Åsa – Mig äger ingen
56. Lindgren, Astrid – Mio min Mio
57. Lispector, Clarice – Stjärnans ögonblick
58. Lugn, Kristina – Stulna juveler
59. Magorian, Michelle – Godnatt Mister Tom +
60. Malmsten, Bodil – Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån x
61. Martinson, Moa – Kvinnor och äppelträd
62. McCullough, Colleen – Törnfåglarna +
63. Mernissi, Fatima – Drömmar om frihet *
64. Mitchell, Margaret – Borta med vinden +
65. Montgomery, L M – Anne på Grönkulla +
66. Morante, Elsa – Historien x+
67. Morrison, Toni
– Älskade
68. Müller, Herta – Hjärtdjur
69. Munro, Alice – Kärlek, vänskap, hat x
70. Oates, Joyce Carol – Blonde
71. Oksanen, Sofi – Stalins kossor x
72. Olsson, Vibeke – Molnfri bombnatt x
73. Plath, Sylvia – Glaskupan x
74. Robinson, Marilynne – Gilead
75. Rowling, J K – Harry Potter-serien (fast inte hela serien)
76. Roy, Arudhati – De små tingens gud x
77. Sagan, Françoise – Ett moln på min himmel
78. Sandel, Cora – Alberte-serien +
79. Sapfo – Sapfo : dikter och fragment +

80. Sundström, Gun-Britt – Maken x
81. Szymborska, Wisława – Dikter 1945-2002 +
82. Shelley, Mary – Frankenstein

83. Shriver, Lionel – Vi måste prata om Kevin
84. Sittenfeld, Curtis – Presidentens hustru
85. Smith, Zadie – Om skönhet +x
86. Stenberg, Birgitta – Alla Vilda
87. Stridsberg, Sara – Drömfakulteten
88. Tan, Amy – Joy Luck Club
89. Tartt, Donna – Den hemliga historien +
90. Thorvall, Kerstin – När man skjuter arbetare
91. Trotzig, Birgitta – Dykungens dotter
92. Tyler, Anne – Ett amatöräktenskap
93. Ulitskaja, Ljudmila – En munter begravning +x
94. Undset, Sigrid – Kristin Lavransdotter + x
95. Wassmo, Herbjörg – Huset med den blinda glasverandan
96. Waters, Sarah – Främlingen i huset
97. Wells, Rebecca – Yaya flickornas gudomliga hemligheter
98. Winterson, Jeanette – Det finns annan frukt än apelsiner x
99. Woolf, Virginia – Mot fyren +x
100. Wägner, Elin – Pennskaftet +

Jag gillar listor, och när det gäller boklistor så är det roligt med de minnen som flaxar upp i min skalle. Vissa böcker minns jag väldigt tydligt, när jag läste dem och vad jag tyckte om den. Andra har jag mer vaga minnesbilder av. Jag läste t ex Borta med vinden när jag tolv år gammal var hemma och sjuk och bibliotekarien rekommenderade den när mamma frågade efter böcker till mig. Jag kan inte påstå att jag riktigt hängde med i hela berättelsen och jag gillade definitivt inte Scarlett. Virgina Woolfs essä Ett eget rum läste jag när jag var tjugo och jag fick i det närmaste en uppenbarelse och tjatade ihjäl mina vänner om den. Den goda jorden stod i mammas bokhylla och jag läste den på sommarlovet mellan sjuan och åttan. Törnfåglarna läste jag samtidigt som den visades på tv och jag valde bort åtminstone ett avsnitt då jag hellre läste boken än såg på tv-serien, jag satt i köket minns jag och syrran tyckte jag var knäpp. Inger Edelfeldt upptäckte jag när jag läste kvinnolitteratur på universitet och jag älskar hennes novellsamling I fiskens mage. Donna Tartts Den hemliga historien minns jag som överväldigande när jag läste den och blir lite matt när jag inser hur länge sedan det var (så ung jag var…).

april 7, 2010

Tematrio – sex

Filed under: Böcker,Författare,Läsning,Tematrio — klotho @ 22:04

Lyrans tema denna vecka är böcker som innehåller minnesvärda sexskildringar och efter att ha skärskådat min bokhylla så kan jag väl säga att minnesvärt sex inte spelar en dominerande roll i de flesta av bokhyllornas böcker. Det finns sex, och det finns kärlek lite här och var, men minnesvärt, nja. Några titlar har jag i alla fall fått ihop, även om en av titlarna finns i källarförrådet. Jag tror att jag har sparat boken, men jag är inte helt säker. Den kommer som nummer ett på listan nedan.

1 Hästarnas dal av Jean M Auel. Jag var tretton år gammal när Hästarnas dal publicerades på svenska, och jag vet att jag läste den någon gång i början på högstadiet. Grottbjörnens folk, den första i serien om Ayla, cromagnonflickan som hamnat bland neanderthalarna var en sensation vill jag minnas och en häftig läsupplevelse som tonåring. Hästarnas dal är väl mest ihågkommen för mötet mellan Ayla och Jondalar och deras sex/kärleksupplevelser. När tonårskillar försökte få tag på porrtidningar läste tonårstjejer Hästarnas dal med nyfiken fascination i blicken. Nu pratar vi mitten/början av 1980-talet och internet och dess porrsidor var i sin linda. Tjejerna i min klass läste Mitt livs novell och Starlet, och Hästarnas dal. Fast vi pratade inte om det sistnämnda, det var ju lite pinsamt. För att inte tala om hur pinsamt det var att upptäcka att ens mamma också läste böckerna. Jag kommer faktiskt inte ihåg något om de faktiska sexscenerna, det är bara känslan som jag minns. Det lite ekivoka och kittlande att läsa om ”det”.

2 Decamerone av Boccaccio. Det är trettonhundratal och digerdöden härjar i Florens. Tio unga män och kvinnor flyr staden och beger sig till en villa på den toscanska landsbygden. Där stannar de i tio dagar (därav titeln deca = tio) och fördriver tiden med att berätta historier för varandra och när den tionde dagen är passerad så har de hundra berättelser, många av dem av erotisk karaktär. Jag har i min ägo en vacker illustrerad upplaga med 31 av de hundra berättelserna och den köpte jag på antikvariat som sjuttonåring, med rodnande kinder för jag förstod först inte vad som menades med den ”illustrerade upplagan” och då kunde jag inte riktigt med att backa om köpet. Det är otrogna hustrur, nunnor nyfikna på kärleksäventyr och män på vift som det berättas om i Decamerone, mer eller mindre outtalat om kärlekens och lustans fröjder.

3 Catherine M:s sexuella liv av Catherine Millet var riktigt chockerande när den dök upp. En redaktör i på en exklusiv konsttidskrift som skriver essäer om modern konst, en kvinna i femtioårsåldern som i sin bok skrev väldigt öppenhjärtligt om sitt sexuella liv med make, vänner och främlingar. Vad jag kommer ihåg av boken är den sakliga nästan kyliga beskrivning av hennes sexuella aktiviteter, som om hon själv var en iakttagare istället för en aktör. Det kittlande med denna bok var ju att hon gick ut med sitt namn och sitt liv och att hon var tja, ”grannkvinnan” och genom att läsa boken fick man reda på mer än man egentligen ville veta om Catherines mer privata liv. Minnesvärd definitivt, men mer åt det avskräckande hållet.

april 6, 2010

La Belle Epoque och det passlösa resandet

Filed under: Böcker,Läsning,Samhället i stort och smått — klotho @ 22:38

Läser just nu Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman. Vad som fascinerar mig mest är det gränslösa resandet, som framförallt Hirdmans mormor gör. Hon reser från den fransktalande delen av Schweiz till Bukarest i början av 1900-talet (då hon är i början av de tjugo) för att undervisa på en flickpension. Efter några år drar hon vidare till Estland! För att där arbeta som guvernant hos en tysk aristokrat (greve tror jag). Där träffar hon sin blivande make, de gifter sig och drar till Oxford. Efter några år där så sticker de till Bukovina, numera en del av Rumänien.

La Belle epoque som avser tiden mot slutet av  1890-talet och fram till första världskriget var en tid av mycket resande bland européerna och det var innan passens uppkomst. Enligt M1 som replik på min berättelse om Hirdmans resande mormor, dock inte alltid frivilligt ska väl tilläggas. Det var framför allt morfar som yrkade på de förflyttningar som de gjorde efter att de gift sig.

Det är en intressant bok, inte bara när det gäller resandet.

mars 29, 2010

Morley Morley, var har jag hört det förut?

Filed under: Böcker,Citat,Författare,Film,Läsning — klotho @ 21:14

När det gäller boken I mina skor så får jag erkänna att jag såg filmen först, och gillade den och kände delvis igen mig i ”systra”-konflikterna, även om jag och min syster inte bråkade om riktigt samma saker och skulle jag vilja hävda, ingen av oss har haft problem med skolan även om vi i vår ungdom också hade okvalificerade yrken som lillasyster Maggie*, men det hör väl snarare ungdomen till.

När jag såg att filmen baserades på en bok av Jennifer Weiner så blev jag intresserad, eftersom hennes debut Sängkamrater är en av de bättre i kategorin chick-lit. Jag har inte letat direkt aktivt efter hennes bok, men blev besviken på mig själv att jag inte ansträngde mig när jag såg att den skulle vara med bokrean. Sedan lördagens loppisbesök är dock boken i min ägo och då kom jag vad jag gillade i filmversionen, den vackra dikten av Elizabeth Bishop, men den gör sig definitivt bättre i original än översatt.

One Art

The art of losing isn’t hard to master;
so many things seem filled with the intent
to be lost that their loss is no disaster,

Lose something every day. Accept the fluster
of lost door keys, the hour badly spent.
The art of losing isn’t hard to master.

Then practice losing farther, losing faster:
places, and names, and where it was you meant
to travel. None of these will bring disaster.

I lost my mother’s watch. And look! my last, or
next-to-last, of three beloved houses went.
The art of losing isn’t hard to master.

I lost two cities, lovely ones. And, vaster,
some realms I owned, two rivers, a continent.
I miss them, but it wasn’t a disaster.

— Even losing you (the joking voice, a gesture
I love) I shan’t have lied. It’s evident
the art of losing’s not too hard to master
though it may look like (Write it!) a disaster.

I filmen har den slarviga lillasystern Maggie fått jobb som sjukvårdsbiträde och blir uppmanad att läsa högt av en av patienterna, en äldre pensionerad och blind lärare. Maggie som är dyslektier med noll självförtroende när det gäller att läsa och analysera texter vågar sig så småningom på bådadera och glädjen i hennes/Cameron Diaz ögon när hon får beröm för sin analys av Bishops dikt ovan gjorde mig som biobesökare alldeles varm i hjärtat. I sin bok däremot  låter Weiner Maggie ockupera ett tomt rum i Princetons bibliotek och helt enkelt bara traska in på föreläsningar som hon tycker verkar intressanta för att bara lyssna. Vid ett tillfälle så blir hon sedd och lyssnad till och det är när hon analyserar dikten One art.

När jag nu mindes hur mycket jag gillade Bishop så kunde jag inte låta bli att googla på henne och hittade då bl a information om att hon bodde sjutton år i Brasilien och förutom att vara poet gjorde sig välkänd som översättare av Helena Morleys dagbok Minha vida de menina. Den boken står i min bokhylla men är direktöversatt från portugisiska med den svenska titeln Mitt liv som ung flicka. Ibland så består livet av de mest märkliga sammanträffanden. Genom Weiner ”hittar” jag Bishop som i sin tur översatt en bok jag tycker mycket om, men som knappast tillhör de mer välkända titlarna.

Mitt liv som ung flicka fick jag för mer än femton år sedan då jag var på en utställning/alternativmässa på Blå stället i Angered. Jag drogs som alltid till bokhörnet och där satt en kvinna med en massa olika böcker som jag fingrade på men vid detta tillfälle var jag en pank student som inte hade råd att spendera pengar på annat än nyttoting (mat och kurslitteratur) men när vi hade pratat ett tag så gav hon mig Mitt liv som ung flicka, för hon tyckte att det var en sån underbar bok som jag inte borde missa. (Vilka fantastiska människor det finns!)

Mitt liv som ung flicka är en dagbok som skrevs av Alice Dayrell (pseudonym Helena Morley) mellan åren 1893-1895, hon föddes i Brasilien 1880 med en engelsk pappa och en brasiliansk mamma. Hennes man uppmuntrade henne att trycka upp sina gamla barndomsminnen och de publicerades 1942, i första hand avsedd för barnbarn och andra släktingar. Boken spreds sedan i allt vidare kretsar och är både roligt och klarsynt skriven. Jag har inte läst den sen jag köpte den, men bläddrade nu lite i den och minns hur rolig jag tyckte den var och tidlösa bra berättelser är, även om de beskriver sin tid. De berättelserna lever vidare av sig själva i sin styrka av just bra berättande.

*=Maggie som i filmen är ganska så endimensionell är betydligt mer mångfasetterad i boken.

mars 7, 2010

Gammelfaster Harriet

Filed under: Böcker,Citat,Författare,Läsning — klotho @ 21:10

Efter att jag skrivit klart förra inlägget om Gertrude Bell så slog det mig. Gammelfaster Harriet i Adonisträdgården (The Gabriel hounds)! Undrar om inte Mary Stewart har använt sig av Gertrude Bells levnadshistoria och skapat Harriet utifrån henne?

Adonisträdgården börjar i Damaskus, med Christy som är på sällskapsresa i mellanöstern. Där träffar hon på sin kusin Charles som rest runt i Europa i mellanöstern innan han skall börja jobba på ”något av familjens bankkontor på kontinenten”. De gör upp om att mötas i Beirut för att hälsa på gammelfaster Harriet, som avsvurit sig allt engelskt och blivit ”muhammedan”. När jag bläddrar i boken så ser jag dock att Christy refererar till Lady Hester Stanhope, som ägnade sig åt att resa runt i mellanöstern tidigt 1800-tal och som till slut bosatte sig halvvägs mellan Tyre och Beirut, där hon sedemera avled 1839. Herregud, inte bara engelsmännen for som tättingar jorden runt för att upptäcka den, de engelska kvinnorna gjorde tydligen detsamma.

Nåväl, när jag nu börjat inlägget så fortsätter jag väl.  Christy blir inblandad i diverse skumraskaffärer men blir slutligen räddad av sin hjälte Charles. En av de absolut roligaste scenerna i boken är bland de sista raderna där de sitter och tar igen sig efter att ha överlevt ur ett nedbrunnet hus med en knippe av bybarnen lekande omkring sig, och ett engelskt turistsällskap dyker upp och börjar kommentera omgivningen:

”Hennes väninna, ett stadigt fruntimmer i bred halmhatt och och klädsam fast ömtålig jerseydräkt, sänkte kameran och såg sig omkring.

”Så synd att byn ska vara så oaptitlig”. Hon hade kraftigt trumpetande medelklassröst. ”Fast moskén är rätt söt. Jag undrar om de har något emot att jag fotograferar dem?”

”Ge dem en slant.”

”Nej, det är inte värt det. Minns du inte hur gräsligt den där karln i Baalbek bar sig åt, gubben med kamelen? Och han där ser också ut som om han kunde vara mycket otrevlig. Titta bara så han glor.”

”Drönare allesammans. Konstigt bara att hon inte är ute på fälten och slavar för att få ihop mat till barnen. Titta så dom ser ut, och knappt ett år mellan dem. Det är nästan så att man mår illa. Och han skulle ju kunna se riktigt snygg ut bara han höll sig ren.”

Det var först när jag kände att Charles satt och skakade bredvid mig som jag förstod att det var honom de talade om.

—–

Jag öppnade munnen för att säga något men Charles viskade:

”Förstör det inte” och kvinnorna såg redan åt ett annat håll.

—-

”Och de hade alldeles rätt”, sa jag indignerat. ”Drönare är just det rätta ordet. Sitta där och skratta. Du kunde åtminstone ha tiggt eller nåt. Vi skulle behöva lite kontanter. Om inte polisen ger oss lift så…”

Mary Stewart är en engelsk författarinna, född 1916 som skrivit en serie om trollkarlen Merlin (jag läste den som tonåring, så jag kan inte riktigt yttra mig om den nu) samt en serie romaner, där mer eller mindre handlingskraftiga unga engelska kvinnor råkar ut för diverse äventyr som de rider ut tillsammans med en hjälte, i de flesta fall också han engelsman oavsett vilket land de är i (som de från början kan ha vissa dubier inför men som övervinns innan boken är slut). De flesta utav böckerna utspelar sig i andra europeiska länder som Frankrike, Grekland samt Österrike och  som nämnt Libanon och är av väldigt varierande kvalitet. Min absoluta favorit av de jag läst är Förhäxad ö (This Rough Magic*), som utspelar sig på Kreta och där hon låter huvudpersonerna spekulera i huruvida det lokala helgonet Sankt Spiridon och är en förlaga till Shakespeares Prospero.  I de flesta av hennes böcker så använder hon sig av gamla klassiska berättelser och Min bror Michael (My brother Michael), som mestadels utspelar sig i Delfi så  finns Körsvennen i Delfi med på ett hörn. Hon startar också varje kapitel med citat, som t ex detta i inledningen till Min bror Michael (och mycket passande för kapitlet): O, kvinna, vad väntar du på? Ur Elektra av Sofokles.

Man hittar oftast Mary Stewarts böcker på loppisar och antikvariat, de jag har är i de flesta fall utgåvorna från 1950- och 60talet. Jag har sett en pocketversion av Förhäxad ö i någon åttiotalsversion med gräslig framsida, jag antar att förlaget ville rida på tantsnusks-trenden, men vad besvikna de läsarna måste ha blivit.

*=Prosperos avslutsord i Stormen: This rough magic / I here abjure, and, when I have required / Some heavenly music, which even now I do / To work mine end upon their senses that / This airy charm is for, I’ll break my staff / Bury it certain fathoms in the Earth / And deeper than did ever plummet sound / I’ll drown my book.”

mars 1, 2010

Metro 2033: den sista tillflykten eller nackdelen med reserverade biblioteksböcker

Filed under: Böcker,Läsning — klotho @ 21:39

Nackdelen med att reservera populära böcker är att man måste vara snabb med att läsa ut dem, för de går inte att förlänga, andra står ju på kö för dem. Fullt förståeligt, men aningen stressande för mig just nu. Inser att jag får lämna tillbaka Metro 2033 för jag kommer aldrig hinna läsa ut den innan onsdag. Jag har varit lite slö med att läsa den, har valt andra böcker istället som känts mer tillgängliga. Framtidsskildringar är vanligtvis inte min typ av litteratur och den här är rätt otäck enligt min mening, men jag har en förkärlek för ryssar och när de väl blir översatta till svenska så gäller det att passa på.

Men för den här gången får jag helt enkelt passa och överlåta Dmitrij Gluchovskij (Dmitry A Glukhovsky eller Дмитрий Глуховский) och Metro 2033 till nästa person i bibliotekskön. Dessutom ska jag kanske läsa den när det är sommar och ljusa kvällar, istället för mörka vinterkvällar.

februari 21, 2010

Rolandssången – chanson de geste

Filed under: Böcker,Läsning — klotho @ 00:21

Vissa texter fastnar av någon märklig anledning, det är närmare tjugo år sedan jag läste Rolandssången (delar av den) i översättning av Frans G Bengtsson och fortfarande minns jag hur Roland långt om länge blåser i sitt horn för att begära undsättning från Karl den store och hur han praktiskt taget blåser sig till döds.

Högt blåser Roland: vånda är och nöd

i hornets rop. En blodström väller röd

fram ur hans mun: sin tinnings ben han spränger.

Långt bort den kallelsen bland bergen går;

till kejsaren, där han bland passen står,

och till armén och hertig Naimes den tränger.

Då kejsarn:”Rolands horn det är, som blott

har hörts när han i strid och fara stått.”

Karl den store blir dock övertalad av Ganelon att vänta, att det knappast är så farligt och att Roland blåser i onödan. Vad som sedan kommer att uppdagas är att Ganelon, Rolands fosterfar förått den frankiska hären och Roland som den riddare han är väntar in i det längsta med att blåsa efter hjälp men till sist inser han att de måste ha hjälp.

Än blåser Roland tung och väldig klang,

fast tinningbenen sprängts och blodet sprang

ur munnen. Hän till hären ljudet bringar

sitt bud. Då kejsarn:”Stor den klangen ljöd.”

Då hertig Naimes:”Grev Roland är i nöd;

svår är den strid som till det ropet tvingar.

Den så ej tror har honom visst förrått.

Kung, höj ditt härskri och vänd åter brått,

ty det är Rolands rop om hjälp som klingar.”

Det är magnifika rader, men inte så lättlästa och beskriver Karl den stores (Charlemagne) återtåg från Spanien genom Pyréeneerna år 778, där Greve Roland finns med bland eftertruppen som skall skydda hären. De blir enligt legenden attackerad av en saracensk här(i själva verket var det basker, men i sången omgjorda till saracener, det finns också olika versioner om huruvida Karl den store var på väg till Spanien eller från)  och riddare Roland väntar in i det längsta med att kalla på hjälp. När väl Karl den store hörsammat Rolands horn så är det försent, den frankiska eftertruppen är övermannad och dödad. Karl den store ger sig iväg och attackerar Saragossa innan han avrättar förrädaren Ganelon och för kvarlevorna av Roland till sitt residens i Ais.

Jag hör inte till dem som tjusas av krigsskildringar och rätt stora delar Rolandssången är påfrestande att läsa, men samtidigt kan jag inte låta bli att tjusas av en text som överlevt i närmare tusen år. Vem som är den ursprunglige författaren till verket  på tiostavig vers är okänt, men man vet i alla fall att verket översattes till högtyska på elvahundratalet.

Jag har gjort väldigt få anteckningar i texten om Roland, bara en understrykning med kommentaren symbolhandling finns med i slutet av texten: Sin högra handske nu åt Gud han ger. (Jag har betydligt fler kommentarer och understrykningar om Beowulf men där har inga rader etsar sig fast i min hjärna.

Att jag överhuvudtaget skriver det här beror på att jag hittade två relativt nyutgivna böcker med Rolandssången på svenska. En bok 2009 och en bok 2010.

I översättning av Gunnar Carlstedt och Leif Duprez har Rolandssången getts ut på Bonniers förlag i februari 2010. (Av någon märklig anledning så står det av Kerstin Nord när man söker på den hos Adlibris och hon är visserligen också delaktig i boken, men som formgivare)

Rolandssången i översättning av Jens Nordenhök gavs ut på förlag Brandgul 2009. (Även här har Adlibris angett en ”märklig” författare. Det står av Dick Harrison och han visserligen skrivit förordet men ska väl knappast stå som författare till boken)

Är aningen nyfiken varför två förlag bestämt sig för att ge ut Rolandssången i nyöversättning. Jag hade nog varit nyfiken även om det bara varit ett förlag för jag måste erkänna att jag ser ingen potientiell försäljningssuccé. Å andra sidan är det väldigt trevligt att utgivning inte baseras helt på storsäljare.

Bonniers ger ut Rolandssången i sin klassikerserie som spänner från Janet Frame och Tove Jansson till Aksel Sandemose och Gérard de Neval.

Förlaget Brandgul har som första bok gett ut Rolandssången (enligt deras hemsida):

Vi inleder utgivningen med ett utav medeltidens viktigaste och mest inflytelserika verk. Efter ett fyra år långt översättningsarbete ligger den första fullständiga översättningen någonsin av Rolandsången färdig i tryckpressarna. Boken finns tillgänglig för handeln Juli/Augusti 2009. 210 sidor, hårdband med skyddsomslag. Översättning av Jens Nordenhök. Förord av Dick Harrison.

Kanske kanske blir det någon nyläsning av Rolandssången för mig, men inte troligt att det sker den närmaste tiden.

februari 15, 2010

Om läsning, en slukare och hans moster

Filed under: Böcker,Läsning — klotho @ 20:53

Jag är så nöjd över den utveckling min äldsta systerson har när det gäller läsande. Han har väl utvecklade slukartendenser vid en åldar av tolvochetthalvtår. Hans mor muttrade idag över att hon hade fått jaga iväg och köpa tre delar i den serien som just nu fastnat i, men hon är en god mor som också gillar att han läser så muttrandet är inget att bry sig om.

Han är dock väldigt lik sin moster eftersom han gärna försvinner in i böckernas värld och slutar att lyssna på omvärlden och håller igång flera böcker samtidigt.

Favoriterna just nu är ”Väktar”-böckerna av Joseph Delaney och Stäppens krigare av Conn Iggulden samt Kalle Anka.

Kan inte säga detta för många gånger. Detta är alltså en kille som var sen med läsningen, tyckte att det var tråkigt att lära sig läsa och fick kämpa sig fram. Han var en av två killar i sin årskurs med en hel drös med tjejer som alla låg hästlängder före dem i läsning.

Jag vet inte exakt vad det är som fått honom till att bli den läsare han nu är (förutom mosters gener?), men vad som hjälpt till är att framförallt hans far har läst högt för båda sönerna* vid kvällsläsningen, båda föräldrarna har själva läst regelbundet och därmed funnits som förebilder. Läsandet har uppmuntrats med inköp av böcker. Jag har alltid läst högt för dem när vi träffats. Läsning har aldrig varit ett tvång utan något roligt, spännande och lustfyllt.

Jag lovade min syster att hennes söner skulle få välfyllda bokhyllor och hon har själv hjälpt till med att fylla dem. Jag tipsar och puffar för nya böcker och serier. En boktokig moster har kanske inte alltid varit en förebild att sträva efter, men nu när vi diskuterar böcker så tycker han att det är kul. Han var t ex väldigt nöjd med att han läst alla böckerna av Lian Hearn och jag bara de tre första.  Nu läser han fyra olika mangaserier, när han fick den första boken av mig tittade han lite misstänksamt på den. (Han är en konservativ herre och det ligger inte i hans natur att jubla av entusiasm utan man får sikta in sig på de små minspelen).

Det är ett klart nöje att få följa hans och även lillebrors läsutveckling och jag gillar att spana efter böcker som båda killarna kan tänkas gilla och köper ständigt på mig böcker ”att ha vid behov” till dem.  Dessutom gillar båda fortfarande att jag läser högt för dem.

*=Lillebror på elva läser också, men inte fullt så uppslukande. För honom handlar det mer om att baka den perfekta kladdkakan.

Blogga med WordPress.com.