Ett eget rum

april 6, 2010

La Belle Epoque och det passlösa resandet

Filed under: Böcker,Läsning,Samhället i stort och smått — klotho @ 22:38

Läser just nu Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman. Vad som fascinerar mig mest är det gränslösa resandet, som framförallt Hirdmans mormor gör. Hon reser från den fransktalande delen av Schweiz till Bukarest i början av 1900-talet (då hon är i början av de tjugo) för att undervisa på en flickpension. Efter några år drar hon vidare till Estland! För att där arbeta som guvernant hos en tysk aristokrat (greve tror jag). Där träffar hon sin blivande make, de gifter sig och drar till Oxford. Efter några år där så sticker de till Bukovina, numera en del av Rumänien.

La Belle epoque som avser tiden mot slutet av  1890-talet och fram till första världskriget var en tid av mycket resande bland européerna och det var innan passens uppkomst. Enligt M1 som replik på min berättelse om Hirdmans resande mormor, dock inte alltid frivilligt ska väl tilläggas. Det var framför allt morfar som yrkade på de förflyttningar som de gjorde efter att de gift sig.

Det är en intressant bok, inte bara när det gäller resandet.

april 2, 2010

Den långa fredagen

Filed under: Mat,Samhället i stort och smått,Shopping — klotho @ 15:46

Jag har svurit över storhelger och allt som ska pressas in på de dagar man arbetar, men igår kom jag och ena kollegan iväg strax efter 1500, den magiska tidpunkt då vi kan lämna arbetet dag före helgdag, om ”arbetet så tillåter” icke att förglömma. Inga kriser uppstod i sista stund och jag skrev in min out-of-office meddelande med påpekande om att det minsann är offentlig helgdag på fredag och måndag i Sverige. Både fransmän och ungrare jobbar idag och jag skänker en medlidsam tanke åt dem medan jag ägnar mig åt T-Rex och Volbeat på Spotify (G om du läser det här så har du fått din efterlängtade inbjudan till Spotify nu!) och surfar runt medan jag njuter av en stillsam fredag i soffan.

När jag köpte glass och parmesanost på ICA igår, mellan varuberg och småsvettiga och stressiga män och kvinnor så skänkte jag en tacksamhetens tanke att jag iaf slipper stressa för att påskhandla. Mitt bidrag är redan inköpt och först imorgon så far jag på påskfirande hos släkten.

Om jag kan skaka fram lite inspiration ska jag berätta om Agora, filmen om Hypatia och Orestien, Noréns första uppsättning som konstnärlig ledare på Folkteatern, båda sevärda upplevelser på sitt sätt.

mars 28, 2010

Nu är det slut

Filed under: Blandat svammel,Samhället i stort och smått — klotho @ 20:45

Vemod och lättnad, två känslor som försökte samsas hos mig idag då jag på årsmötet avtackades efter att jag tidigare sagt nej till att vara suppleant i föreningen ännu ett år. Efter femton (!) år som suppleant, sekreterare, styrelsemedlem, kassör, sammankallande för inköpsgruppen, pocketboksansvarig och så de sista årens suppleantuppdrag där jag inte närvarat på mer än ungefär 30% av styrelsemötena är det nu slut. Jag skall gå in som stödmedlem och betala med pengar istället för tid.

Det har varit roliga, nyttiga och lärorika år och jag lärde ju känna K där, även om hon övergav styrelsen för åtskilliga år sedan (men inte vår vänskap).

En vacker tulpanbukett och ett presentkort som jag snabbt löste in för att få mor och dotter Bergenströms senaste kokbok, Sött, sweet, dulce. Boken blir också ett minne som kommer att finnas kvar efter att blommorna vissnat.

mars 22, 2010

Att undvika att stjäla ett barn

Filed under: Samhället i stort och smått — klotho @ 22:08

Min syster ringde mig idag och förde på tal hur jag skall undvika att bli anklagad för att stjäla ett barn när jag och systersonen på tolv år far till London i maj. En kollega till henne och tillika mormor blev stoppad i tullen i England med sitt barnbarn och det tog ett bra tag innan de till slut blev insläppta. Hon blev misstänkt för barnarövande. När jag nämnde det för mina kollegor på jobbet så svarade en med en bekant som hade med sig verifierat intyg på att hon var släkt med de barnbarn hon reste till USA med.

Nu är ju England ett medvetet land och tittar efter terrorister och annat pack (dit jag möjligtvis kan räknas in…).  Systerson och jag delar varken efternamn eller utseende/färger utan endast en faiblesse för bokläsning, tror dock inte att det går att hävda genetiskt påbrå inför misstänksamma tullare. Syster hade dock fått tips om att begära ut personbevis med familjebevis så jag ringde skattemyndigheten för att fixa detta. Tråkigt nog så ingår inte syskon i ens personbevis men efter en diskussion med en sympatisk handläggare så har jag nu beställt ett personbevis för mamma (där finns syster och jag med) samt ett personbevis på min syster (där systersöner finns angivna). Som grädde på moset ska vi försöka formulera oss på några rader som syster och svåger (med ytterligare ett annat efternam) skriver på och så har jag föreslagit att vi skall ta kopia på deras pass med namnteckningarna med. Låt oss hoppas att de släpper in moster och systerson under de ynka dagar vi planerat att förlusta oss i den engelska huvudstaden.

mars 8, 2010

I Ryssland är det helgdag idag

Filed under: Samhället i stort och smått — klotho @ 13:07

I Ryssland firas internationella kvinnodagen som en nationell helgdag. Jag blev väldigt förvånad när jag fick reda på detta av vår kollega, att det är stängt i Ryssland idag. Jag var inte den enda kvinnan på avdelningen som undrade om det verkligen berodde på internationella kvinnodagen eller på något annat som påpassligt skedde samma dag. Men, det är verkligen internationella kvinnodagen som firas. Jag vet inte riktigt hur denna helgdag påverkar befolkningen i övrigt och hur jämlikheten mellan könen är i Ryssland har de nått längre än väst eller ligger de eoner efter? Har de någon jämnställdshetsplan? Har vi det? Efterföljer vi den?

På vårt företag har inte kvinnodagen inte uppmärksammats på något sätt. På mitt förra jobb så bjöd alltid en av avdelningscheferna (vi hade bara manliga chefer, förutom en kvinnlig vd) alla kvinnor på hjärtformade praliner den internationella kvinnodagen. Jag tog emot den och sade: ”trösta mig inte med godis”.

Ibland blir jag bara så trött på att vara ”tvåan”. Att firas en dag (jo, jag vill ha kvar internationella kvinnodagen) eller få kommentarer som ”hö hö, då var det eran dag idag dårå”.  Att mannen är norm och kvinnan är en avvikelse.

Tänker på Gertrude Bell, som önskade sig en ”hustru” och konstaterar att om inte kvinnorna ställde upp så helhjärtat på sina män så skulle de inte kunna göra karriär. Att de kvinnor som gör karriär antingen väljer bort barn eller har en fantastisk man eller väldigt supportande mor/farföräldrar.

Tänke på Berit Åhs och hennes fem härskartekniker:

1 Osynliggörande

Osynliggörandet är en kraftfull härskarteknik. Den som aldrig blir sedd och bemött med verkligt intresse känner sig obetydlig och osäker.

2 Förlöjligande

Förlöjligandet är en effektiv härskarteknik. Den som utnyttjar den får skrattarna på sin sida och den som blir utsatt för den känner sig vanligtvis dödligt generad och skamsen eller urtråkig och utan minsta sinne för humor.

3 Undanhållande av information

För att kunna fatta ett gott beslut måste du känna fakta i målet. Det finns gott om tillfällen där bara de ”rätta” kan träffas. Bastun, Rotarymötet, tennisträningen, jaktlaget, kurser och seminarier. Under dessa formella eller informella sammankomster kan man komma överens och fatta preliminära beslut utan ovidkommande inblandning.Dessa beslut brukar sedan snabbt och lätt klubbas igenom i styrelser och arbetsgrupper utan att de närvarande ”utomstående” hinner göra så mycket.

4 Dubbelbestraffning

I trettiotalets Tyskland användes tekniken mot judarna. De anklagades både för att hålla ihop i slutna sällskap och för raka motsatsen, för att vara skickliga infiltratörer i den ariska världen. På så vis kunde dessa människor kritiseras oavsett vad de gjorde. På kvinnor fungerar metoden effektivt för att framkalla ett konstant dåligt samvete. Om hon engagerar sig i arbetsliv och politik så anklagas hon för att vara en dålig mor. Om hon prioriterar hem och barn så är hon insnöad och oengagerad.

5 Påförande av skuld och skam

Fungerar bäst på kvinnor som systematiskt utsatts för de andra fyra härskarteknikerna.

Genom att systematiskt ha blivit betraktad som underlägsen i samhället så är det lätt att känna skam och att ta på sig vad som helst.

Känner mig lite trött.

mars 7, 2010

Gertrude av Arabien

Filed under: Böcker,Bokrecensioner,Samhället i stort och smått — klotho @ 15:52

Jag hade tidigare funderat på att köpa Fem kvinnor som förändrade världen, eftersom jag gillar att köpa på mig litteratur som handlar om kvinnor som utmärkt sig, eller bara kvinnohistoria i största allmänhet.  När den nu fanns med på årets bokrea så slog jag till. De fem kvinnor som Ulla Britta Ramklint valt ut för sin bok är Sarah Bernhardt, Coco Chanel, Agnes von Krusenstjerna, Dorothy Parker och Gertrude Bell. En passande bok inför Internationella kvinnodagen imorgon den 8 mars.

Av de fem så kände jag hyfsat till fyra av dem. Att läsa om Dorothy och Agnes tillförde inte något nytt till mina kunskaper, snarare så tyckte jag att beskrivningen av Dorothy Parker var väl summarisk och fragmentarisk men eftersom jag läst det mesta som Dorothy Parker skrivit och dessutom biografin som John Keats skrivit om henne så är det knappast förvånande. Coco Chanel har det skrivits så mycket om i olika sammanhang så där var det inte heller några direkta nyheter, annat än om om hennes familjerelationer. Sarah Bernhardt känner jag mest till i biskviform, men det var kul att läsa om denna franska superstjärna. Vad som utmärker dessa fem kvinnor är att ingen av dem levde i ett harmoniskt privatliv, snarare så handlar det om olycklig kärlek i ”fel män” (t ex gifta). Endast Sarah Bernhardt blev mor. Gertrude Bell skriver vid ett tillfälle att hon önskar sig en ”hustru” (d v s en person som de flesta ”stora män” har, den som sköter det praktiska familjelivet och ser till att mannen får lugn och ro hemma och kan utföra stordåd, utanför hemmet).

Gertrude Bell är en helt ny bekantskap för mig, den enda av de fem kvinnorna som regelrätt ägnade sig åt politik, kanske inte helt förvånande med en far som grundade läroverk, drev igenom en lag som förbjöd barnarbete och verkade för allmän hälso- och sjukvård och skolutbildning för alla barn. Gertrude Bell föddes som ett privilegierat barn och växte upp i en överklassmiljö, där hon delvis bröt med sin klass ideal genom att söka till Oxford (det gjorde bara sönerna, döttrarna spelade piano, broderade och lärde sig på sin höjd franska) och valde att läsa historia, som en av två kvinnor. Hon tilldelades högsta betyg i ämnet, som den första kvinnliga examinanden i modern historia vid Oxford. Gertrude gifte sig inte efter denna styrkevisning utan reste till Bukarest för att hälsa på vänner och for snart vidare till Konstantinopel  och Teheran. Ett behagligt liv för en ung dam som inte behöver bekymra sig för pengar. Gertrude är dock vetgirig och lär sig både arabiska och persiska, hon översätter den persiske poeten Hafiz till engelska och skriver en bok, Persian Pictures.

1897 far hon med sin bror på en jorden-runt-resa och vidgar intressesfären till bergsbestigning och arkeologi och 1899 reser hon till Jerusalem och fram till 1905 reser hon mellan Europa och Mellanöstern, bland annat klättrar hon i berg i Alperna. I Jerusalem fortsätter hon att studera arabiska och ger sig ut på egna ökenexpeditioner. I boken citeras följande rader från Gertrude: ”Islam är det band som förenar kontinentens västra och mellersta delar, den elektriska ström med vars hjälp sentiment överförs, och dess kraft ökas av att det finns föga eller inget sinne för territoriell nationalitet som motverkar den”. Mellersta österns länder fanns inte utstakade till vad de idag är.” Judarna fanns inte heller i någon större utsträckning i Jerusalem, de flesta bodde sedan århundraden i Bagdad.

Gertrude Bell fortsatte sitt utforskande av den arabiska halvön och blev alltmer välkänd och igenkänd. Hon var en brittisk kvinna, obeslöjad och klädd i kläder från modehusen och blev så att säga ”ett tredje kön”, en västerländsk kvinna i ett muslimskt område som gjorde precis vad hon ville utan att ta hänsyn till konventioner. Hon var heller inte intresserad av att umgås med kvinnor utan föredrog män. Den engelska regeringen använder sig så småningom av hennes kunskaper om arabvärlden när de under första världskriget slogs mot tyskar och turkar om bl a makten på den arabiska halvön. Gertrude Bell var aktiv i skapandet av staten Irak efter första världskrivet, men tyckte inte att det var en helt lätt uppgift: ”En sak är säker – aldrig någonsin kommer jag att ge mig på att tillsätta kungar igen; det är verkligen alltför påfrestande.”

Gertrud träffade Thomas Edward Lawrence 1911, då hon är 42 och han är 23 år. De båda arbetade sedan tillsammans till och från för den engelska regeringen och med enandet av en arabisk nation, men det är Lawrence som är den mest kända av dessa två engelsmän, även om hans arbete till viss del försvunnit in i glömskan efter att Peter O’Toole gjorde succé i filmen Lawrence av Arabien 1962 och efterlämnat endast en mytomspunnen person. Gertrude Bell fick inte denna genomslagskraft som person, men tilldelades dock Imperieordern och hennes insatser och kunskaper om Mellanöstern har prisats om än inte av den stora massan.

Några personer som skrivit om henne är: Frans G Bengtson har skrivit en essä om henne, som ingår i samlingen De långhåriga merovingerna och Edmond Demaitre skrev En kvinnas sällsamma liv och Janet Wallach Öknens drottning.

Tillägg: Noteras bör väl göras att Gertrude Bell var aktiv i Women’s Anti-Suffrage Leauge

juli 2, 2009

Inga revolutioner startade idag…

Siesta är en underbar uppfinning som vi borde praktisera varma sommardagar i Sverige, helst innanför tjocka stenväggar med stora fönsterluckor som stänger den värsta middagsvärmen ute. Jag orkar inte göra så mycket efter jobbet, inte ens läsa i någon större utsträckning eller göra klart alla påbörjade inlägg om tematrio och krimalfabet och lite annat.

Men tankarna snurrar, om än lite saktare…

Efter fotograferandet av mina gula böcker har inte heller de hittat tillbaka in i bokhyllan, men tack vare Snowflakes kommentar om Ruth Halldén har jag börjat läsa om Vid romanens rötter och eftersom hon skriver om engelska klassiker var jag bara tvungen att plocka fram Stolthet och fördom och leta upp några favoritpassager bl a raden om Mrs Bennet: ”Då hon var missnöjd, inbillade hon sig att hon var nervös”. Jag undrar hur många missnöjda kvinnor genom århundraden som terroriserat sin omgivning med ”nervösa besvär”. Kommer osökt att tänka på Hanne Vibeke Holsts ”Min mosters migrän…”, där mostern blev av med sin migrän när hon blev fri från sin hemmafrutillvaro och fick möjlighet att utveckla sin hjärna. Ja, ja, det finns säkert kvinnor som är nöjda med att vara hemmafruar och säkert skulle föredra det framför ett ostimulerande arbete där man inte har möjlighet att påverka. Egentligen är det väl det som är den springande punkten, möjligheten att påverka sitt eget liv.  Jag minns fortfarande en kompis som var så upprörd efter att ha läst en av Patricia Tudor Sandahls ”tidböcker” där PTS skriver hur hon bokar in ”egentid” i form av veckor då och då i sommarstugan för att vara ensam och samla tankar. Det är ju få förunnat att ha det tidsutrymmet att lägga på enbart sig själv, mest för att de flesta har arbete som genererar 25 dagars semester om året. Min kompis, som ändå har ett relativt fritt och generöst yrke med möjligheter till ledighet och utan familj i form av små barn som tar tid och energi, var vansinnig över den självklarhet som PTS hävdade ”egen tid”. Nu tillhör jag den grupp av kvinnor som generellt sett aldrig läser den typen av böcker (samt självhjälpsböcker och dylikt), jag lockas helt enkelt inte av dem. Så min bild av PTS är helt och hållet färgad av min kompis åsikter om en av hennes böcker, och jag är inte tillräckligt engagerad för att vilja ta reda på om jag skulle ha någon annan åsikt.

Däremot så vet jag av egen erfarenhet när det gäller arbete och möjlighet till påverkan att ju större möjligheter du har att påverka ditt arbete desto friare blir du generellt sett. Jag har vandrat tre tjänster till min nuvarande i det företag jag arbetar och med det jobb jag har nu, så kan jag i viss mån planera min arbetstid eftersom jag kan finnas tillgänglig utanför arbetet. Det är både bra och dåligt, men det ger dock större valmöjligheter än jämfört med t ex min första tjänst på företaget då allt mitt arbete krävde att jag var på plats inom ett begränsat område (våra lokaler).

Dock har juni krävt sin tribut av uppmärksamhet i arbetet men det har också resulterat i bästa månadsresultatet det här året, plus 20% och chefen var så till sig att han bjöd avdelningen på lunch innan han smet iväg på en minisemester. Jag har nedräkning, bara imorgon kvar och sen  (hela) nästa vecka innan  det blir tre veckors ledighet. I helgen ska jag dessutom sola, bada, träffa A, hämta madrasser till M3 med sambo som dimper ner efter Arvikafestivalen. Det digraste arbetet blir dock att få in alla böcker i bokhyllan, trycka in alla kläder och andra grejer i garderoberna så att de får plats med sig själva och sin turnépackning (tre veckor på resande fot kräver en viss bagagemängd).

juni 10, 2009

Att göra sina egna misstag och vådan av att läsa för många deckare

Filed under: Samhället i stort och smått — klotho @ 20:56

När ska man våga släppa taget? Min kollega och jag pratade rätt mycket om det idag, apropå att hennes dotter fyller femton år. Jag som tvekar över att låta min äldsta systerson (11,5 år) åka tåg ensam trettio mil till mig. Det är inte det att han inte skulle klara av det, för det skulle gå alldeles utmärkt, utan vad som skulle hända om någon bestämmer sig för att göra honom illa. Jag har alldeles för livlig fantasi och läst alldeles för många deckare om vad som kan hända oskyldiga människor, barn och vuxna.

Min kollega och jag pratade om hur vi själva varit som tonåringar, jag åkte till exempel utomlands för första gången som sextonåring, till Rimini, med min sextonåriga tjejkompis. Våra mammor hade nog inte släppt iväg oss om de känt till Rimini, men å andra sidan var vi inga vilda flickor och de italienare vi träffade var rara och harmlösa, eller nästan harmlösa iaf. 

Man kan kanske kalla det tur, för det beror inte på överdriven försiktighet, att jag eller mina tjejkompisar inte råkade ut för obehagligheter utan snarare om folk som brydde sig, både på tågluffarresor och andra resor. Fast jag har förutom Rimini aldrig sökt mig till de värsta partyställena och inte heller supit bort omdömet. Jag har hört en del skräckhistorier från tjejkompisar jag fått i vuxen ålder, om hur de undkommit med blotta förskäckelsen i vissa fall och är bara tacksam över att jag klarade mig.

Idag är det både ett öppnare och samtidigt tuffare samhällsklimat. Det är väl tankar som alla tidigare generationer tänker, men med dagens it-samhälle så finns det många vinster men också många fallgropar. Jag har väl aldrig varit så vuxen och så oövervinnerlig som tonåring, jag minns att man nästan med förakt såg på den äldre generationen för de förstod ”ingenting”. Inte vidden och djupet av de känslor en tonåring hade i sitt hjärta. Jag är ganska så övertygad om att de flesta tonåringar har de tankarna idag också, om de inte mår alltför dåligt.

Visst behöver alla människor göra sina egna misstag, men man vill ju inte att det ska bli dyrköpta sådana. Jag misstänker att det är ett dilemma som man aldrig blir helt fri från, för samtidigt kan man inte överbeskydda halvvuxna människor från livet.

juni 8, 2009

Valdeltagande

Filed under: Samhället i stort och smått — klotho @ 21:45

Jag kom iväg och röstade igår, efter lite lätt desperat letande efter röstsedeln så där i sista minuten. Därefter åkte jag iväg och firade en sjuttioåring, i ett sällskap där jag var yngst (närmast i ålder var femton år äldre) och där de flesta passerat sextio med råge. Vi diskuterade bl a röstning och valdeltagande och det faktum att det för tidigare generationer varit något av en högtid att gå och rösta. Man tog på sig finkläderna och sin allvarsamma min med sig till röstlokalen. Jag har inte riktigt haft den känslan, ett år jagade jag iväg halvklädd i sista minuten på kvällskvisten för jag hade glömt bort datumet men så har jag alltid tagit valdeltagande och röstande som något självklart.

juni 6, 2009

Tisdag till fredag- gå direkt till sängen för att vila

Filed under: Samhället i stort och smått — klotho @ 18:01

Jag fick en lugn dag, i måndags, de efterkommande fyra arbetsdagarna har varit ett stressmoment i 220 eller liknande nivåer. Jag har jagat fram med sura uppstötningar i magen och kass nattsömn eftersom jag inte kunnat koppla av ens i sängen. Torsdagen var dessutom båda mina kollegor frånvarande, den ena hela dagen och den andra dök upp kl 15.30 istället för planerade 14.00. Jag lämnade arbetsplatsen kl 17.20 men inte arbetet, sista telefonsamtalet gjordes kl 19.00 där en djupt missnöjd kund slängde luren i örat på mig eftersom jag inte kunde ge henne något annat än en ursäkt.

Fredagen blev om möjligt ännu värre och när eftermiddagen kom var jag som en urlakad trasa, både after work och konsert senare på kvällen ställdes in och istället gick jag hem och somnade redan klockan 19.00 av ren och skär utmattning.

Juni är oftast en helvetisk månad i mitt jobb men i år började det tidigare än vanligt och till och med min chef var tvungen att engagera sig. Idag, lördag, har jag förutom en shoppingtur legat i soffa respektive säng och bara vilat, har inte ens orkat läsa i några av de böcker jag har (olästa och påbörjade). Det får mig att minnas förra årets första nio månader då detta var vardagsmat och mina helger gick åt till att återhämta sig, för att orka med jobbet, en tid som jag definitivt inte vill ha tillbaka.

Jag gillar mitt jobb, men ibland undrar jag hur länge jag kommer att orka, och det är ett jobb där det finns få äldre människor. Oftast så byter man tjänst, till de med lite lugnare tempo. Jag har faktiskt svårt att se mig själv sitta kvar på samma eller liknande tjänst om tio år.

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.