Vad jag gjort och vad jag inte gjort under söndagen

Idag gick jag på morgonfilm (och ägnade mig åt medelålderssänkande verksamhet), därefter åkte jag och handlade mjölk och glass. Läste lite när jag kom men insåg att det faktiskt är februari och hastigheten  på mitt mobila bredband har höjts till normal status (jag blev straffsänkt för jag tittat för mycket på SvtPlay under januari månad) så jag betade av tre program av På spåret på raken (och konstaterade att Johanna Koljonen är briljant och rolig och Doreen Månsson kanske inte är lika briljant men otroligt rolig i sina kommentarer och minspel). Sen ringde M3 och vi diskuterade filmfestivalen, deras filmer och inriktningen på festivalen och därefter såg jag det senaste På spåret-programmet och kunde inte bestämma mig för vilken känsla som var starkast. Att det var kul att Jessica och Hans vann men väldigt tråkigt att Lena och Bo förlorade. Svåra val när man gillar båda lagen.

Vad jag inte gjorde: ställde in disken i diskmaskinen, tog fram diverse ingredienser och gjorde matlådor, sorterade tvätt, slängde sopsortering som papper, glas och dylikt, dammsög, dammade, torkade golv, vattnade blommor (fast de fick faktiskt vatten förra helgen…), plockade undan julpyntet som står i hallen och i ett hörn av vardagsrummet, sorterade upp lästa biblioteksböcker, gick ner i källaren med resväskorna, uppdaterade mig bland favoritbloggarna, ögnade igenom spanskaboken inför kursstart på tisdag eller skrev om filmerna jag sett under veckan,

Fredagsfika

Fredagsfika på jobbet. Kladdkaka med mintsmak och ”tjejigt” utseende. Gudomlig godsak från kollega som väckte beundran och stress.

De var första gången jag åt kanderade rosor, smakade dock mest sockrigt och knastrigt.

Kan man bli hög av bokstäver?

Jag blir det, när jag fick senaste numret av Filter i min famn (plockade upp det från golvet innanför ytterdörren noga räknat) så blir det som en lyckokick. Nu har vi delat säng den senaste veckan och jag har läst kortare godbitar och längre, men sparar lite på tidningen så den ska räcka länge.

Göteborgs filmfestival 2010: A room and a half

 Joseph Brodsky* blev tvingad att lämna Sovjet 1972, han for till USA, men trots utmärkelser och arbete så fanns det hela tiden en längtan tillbaka till hemlandet och föräldrarna. 1987 fick han Nobelpriset i litteratur och 1996 avled han i en ålder av 55 år.

 I A room and a half reser vi med Brodsky tillbaka till hemlandet, under en båtresa från Helsingfors till Leningrad/St Petersburg filosoferar “Brodsky” och minns sin barndom och uppväxt. Det är en långsam resa som växlar fokus mellan hemma och borta. Filmen bygger på Brodskys egna texter och är en fiktiv dokumentär om hans liv och verk.

 Filmen är regisserad av Andrey Khrzhanovsky, som är känd för sina animationer och de används flitigt filmen igenom, och både förstärker dokumentären samt ger den en mer drömsk prägel.

 Under min ryska period (i mitten av 1990-talet då jag läste rysk litteratur- och kulturhistoria och hade storvulna planer på att resa till Ryssland för att lära mig ryska…de dämpades dock, men jag läser fortfarande gärna ryska författare) så läste jag en hel del av honom och det är definitivt dags att återuppta bekantskapen.

 Det är väl lite det som är charmen med bl a Filmfestivalen, man kan upptäcka nytt och man kan återupptäcka gamla favoriter.

 Det retar mig lite att jag är dålig på att komma ihåg fraser, för det var åtskilliga i filmen som var värda att lägga på minnet. Bl a om hur man skapar mirakel (!). Vad jag kommer ihåg är att Brodsky säger i filmen att det är svårare att döda en människa om man läst Dickens, apropå bristande kulturell utveckling och att hans generation (osäker på om man menar Sovjet eller världen) är den sista som ägnar sig åt kultur och läser klassiker. Nu är väl inte det helt överensstämmande bland bokbloggar, men när det gäller världen i stort är jag tyvärr benägen att hålla med honom.

 Min kompis systerdotter skulle använda ett presentkort och när min kompis föreslog en bok svarade den elvaåriga tjejen ”mina kompisar och jag läser inte böcker” och antydde något om töntigt. Inte nog med att tjejen faller för grupptryck, hon har inte heller någon boklig stimulans från sina föräldrar så hennes kommentar är knappast förvånande. Själv kände jag mig outsägligt nöjd med att i all fall ha två ”semi-bokmalar” till systersöner.

 

 

Ovan bok finns i min bokhylla och mycket passande håller Brodskij i en katt, i filmen finns hans barndoms katt med i många av hans återblickar.

*=vars stavning i bibliotekssammanhang är Iosif Brodskij (mer korrekt översatt från ryskan?)

Helgblogg snarare än vardagsvarianten

Just nu så känns det som om min blogg tillhör helgens nöjen snarare än vardagens. Sist jag var inne på bloggen var förra söndagen och nu är det söndag igen…

Jag avslutade veckan med att återigen vara den sista som lämnade kontoret och att ha tryckt ihop arbetstid motsvarande sex dagar på fem. I fredags kväll var jag så trött att jag var gråtfärdig när jag väl kom iväg. Väl hemma fick mobilen signalen på ljudlöst och den stationära telefonluren lades av, allt för att inte riskera att ens höra en telefonsignal

Hoppas dock på bättring för nu sade jag väldigt tydligt till min chef att en omprioritering av arbetsuppgifter måste ske för nu är jag trött på snedfördelningen som är. En sjuk kollega kan givetvis inte hjälpa att det blir frånvaro, men när det kommer till friska kollegor och bristande vilja så går det att åtgärda. Jag har ägnat mig åt telefonterapi tillsammans med M1 idag, jag fick beklaga mig helhjärtat och hon lyssnade instämmande. Sen fick hon också beklaga sig helhjärtat över sin arbetsplats, kollegor och chef och jag i min tur lyssnade instämmande. En win-winsituation som inte bara gör att vi får utlopp för våra frustrationer, man får också en annan persons syn på det hela.

Ikväll så blir det film igen, men först klockan 20.00 och mina blommor, som slokat betänkligt, har fått vatten. Nu ska jag fixa mat och sen ska jag nog försöka få in den rena tvätten i garderoben, och hinna läsa lite på min försenade biblioteksbok som jag måste få tillbaka till biblioteket.

Göteborgs filmfestival 2010: Kaminey – Scoundrels

Igår började filmfestivalen för mig, min första festivalfilm blev Kaminey – Scoundrels som visades på Chalmers 1. Tack och lov på eftermiddagen, för hade det varit en 10.00-film hade jag inte orkat upp efter veckans slit.

Kompis N köade till balkongen och fixade platser till första raden så det var någorlunda okej benutrymme.

Kaminey – Scoundrels är en Bollywoodfilm modern anda. Den handlar om de båda bröderna Charlie och Guddu som efter att deras far dött skiljs åt och väljer helt olika vägar i livet. Charlie som läspar (kan inte säga S och F) gillar den snabba vägen och jobbar med att fixa utgången på hästkapplöpningar tillsammans med en brödratrio. Den yngste av bröderna är hans bästa kompis och närmare bror än vad hans riktiga bror är. Guddu (som stammar) studerar och jobbar på  en NGO med att informera om AIDS och dess skadeverkningar. Han är tillsammans med Sweety.

De båda brödernas tillvaro slås sönder, fast av olika anledningar. Charlie kommer över en sändning kokain som ger honom ett visst mått av storhetsvansinne och som också gör honom till ett byte för de som blivit av med kokainet.

Sweety avslöjar för Guddu att hon är gravid och dessutom syster till en lokal gangster med politiska ambitioner så om de inte gifter sig så kommer Guddu troligtvis att bli dödad.

Sweetys bror vill dock döda Guddu ändå, vare sig de gifter sig eller ej för han har förhandlat med en lokal byggherre om att Sweety gifter sig med byggherrens son får han x antal kronor till sin politiska kampanj. Han har dessutom blivit av med ett större parti kokain…*

Det är en fartfylld, som de flesta Bollywoodfilmer (har själv bara sett tre) och det är mycket våld och snabba pengar samt korruption. Sweety är den enda kvinnliga karaktären i filmen, som får ett visst mått av utrymme.

Kaminey är en del av den utveckling som håller på att ske inom indisk filmindustri och vi diskuterade efteråt hur den är filmen mottagits utanför de stora städerna. I filmen så kysser Guddu och Sweety varandra, och det är ingen kysk puss på pannan utan en rejäl tungkyss som förebådar samlag. Känner man inte till bristen på sexuell intimitet i indisk film så känns detta ganska diskret för en blaserad västerlänning. Det blir dock inget mer än kyssandet som visas, men för en indisk befolkning som på sin höjd är van vid en omfamning eller en kysk kind- eller pannpuss så är detta nog en stor förändring.

Charlie och Guddu spelas av indisk films senaste stora filmhunk Shaid Kapoor, han påminner lite om en ung Marcus Schenkenberg, hans överkropp exponeras flitigt i bl a vissa drömsekvenser. Jag misstänker att Shah Rukh Khan (också indisk Bollywoodhunk) borde känna sig lite orolig, för Kapoor ser ut som hans lillebror och är dessutom sexton år yngre.

Kaminey – Scoundrels är regisserad av Vishal Bharadwaj och släpptes förra året. En film som kan vara en passande väg in till Bollywood för nybörjare, funkar för mig i all fall. Om Shanti Om, som jag såg förra året (med just Shah Rukh Kahn i huvudrollen) är en betydligt mer klassisk Bollywoodrulle, men även den väl värd att ses för att upptäcka en annan värld.

*=Detta är en mycket förkortad version av filmens alla intriger.

Biblioteksböckerna (en del av dem)

Av de biblioteksböcker som jag har hemma har jag börjat läsa i följande (en del avslutade om än inte utlästa):
Den motvillige kommunisten av Colin Cotterill
100 katter som förändrade världen av Sam Stall (har nog inte läst om alla hundra katterna men är rätt nöjd med jag läst och kan nu låta någon annan låna boken)
Skönhet och helvete av Roberto Saviano
Mörkrets alla färger av Peter Robinson
Boktjuven av Markus Zusak
Händelser vid Green Oaks galleria av Catherine O’Flynn (men jag har inte kommit in i den och kommer inte läsa klart den, har för många andra böcker jag hellre vill läsa)
Heartbreak Hotel av Jill Marie Landis (tramsig, förutom några enstaka rader, men jag känner mig färdig med den så den åker också tillbaka)
Skönheten och odjuret av Barbara Hambly (ja, det är den här boken som är grund till tv-serien som gick för så många år sedan, lättläst och lättviktig och tog inte lång stund att avverka)
Drömmar för dårar av Faïza Guène
Uppslukad – en fängslande historia om Torsdag Nesta (den har inte fängslat mig, men har inte slutgiltigt bestämt mig ännu)
Mina två mammor av Joshilyn Jackson (läst med stor förtjusning)
Bellinis porträtt av Jason Goodwin

Ja, jag är en ”sån där” som planlöst hoppar från bok till bok. Ibland gör jag en paus för att inte vill att det skall gå för fort att läsa ut boken, ibland för att jag hittar något mer roligt att läsa. Jag har inga problem att avbryta läsning för att sen återta den och blanda däremellan. Jag har däremot svårt att ta en bok i taget och läsa klart den innan jag börjar på nästa. Jag har alltid varit sån (genetiskt fel?) i framförallt mitt läsande. Det beteende kan dock säkert spåras i andra sysslor också, även i mitt jobb (men där är det beteendet nästan en förutsättning så jag är nog rätt kvinna på rätt plats).

En perfekt söndag*

Det startade med brunch på Ritz, med helt okej urval av mat. Godast var minismothies och det nybakade brödet. M1 gillade sillen och jag undvek det mesta av det småvarma, är inte svag vare sig för grillade revben, kycklingvingar eller janssons.  Volymen var dock väl hög och det var lite dåligt med påfyllning av rätterna, positivt för vår del var att det var inte ens antydan till fullt där, men det är ju inte lika roligt för Ritz.

M1 och jag bytte våra julklappar också, till stor belåtenhet för båda. (M1 hade fått sin inslagen i julklappspapper i affären när hon köpte presenten för någon vecka sen, samt fått med sig resterande julklappspapper hem för det var den sista julklappen för 2009 som slogs in enligt personalen i affären).

Efter det blev det apoteksbesök, där en lämplig cocktail av smärtstillande medel samlades ihop av M1 (fördelen med att ha med henne är att hon går strikt på ingredienserna och bryr sig inte märke) för min onda rygg. Därefter lite roligare shopping. Jag kom hem med fyra tröjor som inte var planerade, två till ordinarie pris och två till halva reapriset, så på det stora hela är jag nöjd.

*=Jag misstänker att M3 föredrar en skidtur med korvgrillning i skogen, men för två stadsråttor som M1 och mig var detta perfekt.

Om att läsa Herta Müller

En kollega på jobbet ägnar sig åt att läsa Redan då var räven jägare av Herta Müller. Vi andra får små glimtar av hennes framskridna läsning och hon har lovat att jag skall få låna den efter henne och det är inte av snällhet som hon säger så. Jag talade mig varm om Hjärtdjur i höstas och tog upp den till förnyat lovtal i samband med Müllers Nobelpris 2009. Kollegan fick denna bok, i julklapp tror jag, och det enda positiva hon har sagt hittills är att det är få sidor och stor text. Det är spottloskor och sesamfrön som verkar dominera boken i hennes beskrivning.

Jag som inte läser ut böcker som inte fångar mig/jag ogillar frågar varför hon inte bara slutar läsa, men det verkar ligga någon form av masochistiskt drag begravt hos henne för hon hävdar att ”har jag nu börjat så ska jag slutföra det också”. Å andra sidan förgyller hon på det här sättet våra fikastunder för hon är mycket tydlig och utåtagerande i sina beskrivningar av sin läsning och sina åsikter om Müller.

Skorpor med varm choklad

Idag har jag ägnat mig åt att ha ont i ryggen och gå lätt framåtlutad. Vaknade med värk i ländryggen och den blev inte bättre under dagen. Värktabletter brukar jag aldrig ha hemma när jag behöver det, men efter lite grubblerier hittade jag en ask med VoltarenT som jag någon gång köpt i ”bra-att-ha”-syfte.  De gjorde att den värsta värken släppte, men min planerade ”göra-allt”-dag krympte till att ”tvätta det nödvändigaste”.

Ikväll så stod valet mellan gröt eller skorpor till middag*, så jag gjorde varm choklad och doppade fullkornsskorpor där i. Något som jag inte har gjort sen tonåren vad jag kan påminna mig. Nu måste jag dock äta upp överdelarna också. När jag och min syster i vår barndom åt skorpor så var det underdelar som gällde för oss båda, så mamma hade fullt sjå att knapra överdelsskorpor.

*= För att jag av ren lathet inte orkade fixa till något mer avancerat och middagsliknande.